Par hemma – och på jobbet: ”Klart att det frestar på relationen”

”Man måste dra av sig brallorna, annars går det inte.”

Det säger Jimmy Månsson om att arbeta och driva bolag tillsammans med sin fru, Heidi Månsson.

Det snabbväxande kosttillskottsbolaget Elexir Pharma har precis sprängt 100-miljonerkronorsvallen i omsättning och blivit utsett till Årets Företagare i Stockholms stad.

Tidigare har de belönats med Di:s Gasell-pris och blivit utsedda till Superföretag av Dun & Bradstreet.

Att driva bolag tillsammans med sin äkta hälft är inte enkelt, men för Jimmy och Heidi Månsson har det skapat, eller kanske till och med tvingat fram, en tydlighet i kommunikationen som har bidragit till att företaget går som tåget. 

Men vad gör man när man är oense om ett avgörande beslut eller tvingas belåna huset och äventyra sitt privatliv för att kunna betala löner och skatter?

Eller har en fnurra på tråden och helst inte vill se den andra?

Jimmy och Heidi Månsson träffades på en krog i Norge, Heidis hemland, i början av 2000-talet och blev snabbt kära.

Jimmy hade avslutat sin karriär som elitbrottare, drev två hälsokostbutiker i Bromma och Jakobsberg och hade precis dragit igång Elexir Pharma.

Det tog nio år och ett barn innan de tog steget att börja jobba ihop.

När Heidi var gravid med deras andra barn hade hon länge följt Jimmys utmaningar i bolaget och var trött på sitt gamla konsultjobb.

”Jag tyckte att det var en bra möjlighet att testa om det kunde funka att jobba ihop, de sista sex månaderna innan jag skulle vara mammaledig. Och det gjorde det ju”, säger hon.

I dag är hon inköpschef på Elexir Pharma. Medan Jimmy Månsson precis stigit åt sidan efter drygt 20 år som vd och grundare till förmån för en internrekryterad vd, Frida Asp.

Han är nu styrelseordförande och strategisk utvecklare med den uttalande målsättningen att ligga fem till tio år framåt i tiden.

Makarna Månsson tar emot i hemmet, i en av de gamla villorna i Äppelviken strax utanför Stockholm. Utanför huset står två skinande Teslor parkerade. En stor, och mot besökare misstänksam hund, möter upp i dörren.

När vi slagit oss ner vid matbordet förklarar Jimmy Månsson vad han menar med att ”dra av brallorna”.

Han berättar om en trasslig uppväxt med svår dyslexi. Var så stökig och utåtagerande att han blev utslängd från flera skolor och avslutade studierna efter att ha gått brottargymnasium.

Han har jobbat som ordningsvakt, städare och drivit fik.

Sin första revansch fick han på brottarmattan där han blev svensk mästare och juniorfemma i världen. Men hans brist på skolning har skapat en hel del prestationsångest och rädsla kring att fatta svåra beslut, menar han.

Han och Heidi har fått lära sig att den enda vägen framåt i bolaget är att våga prata med varandra och ta besluten tillsammans.

”Hur jobbigt det än är, och hur naken man än känner sig. Det går inte att spela spel och låtsas vara starkare och bättre än man är. Man måste ta de problem som uppstår tillsammans. Sedan kan man inte alltid vara överens om besluten, men man måste kunna prata om dem”, säger han.

De minns hur det var första gången de var oense om ett beslut och att det då blev tufft i relationen.

En lågpriskedja ville köpa deras produkter och sälja dem i sina butiker. En jätteaffär.

”Jag tyckte att jag hade uttryckt mitt nej väldigt tydligt. Men kände att beslutet togs över huvudet på mig utan att jag blev hörd”, berättar Heidi.

”Det brast i kommunikationen, kanske framför allt i ledningsgruppsarbetet. Beslutet togs lite vind för våg, var inte förankrat. Jag hade knappt ens själv fattat att det var ett beslut när säljarna var på väg ut och skulle kommunicera det här mot marknaden”, säger Jimmy. 

Ju mindre bolag, desto mindre formalia, förklarar han.

Nu har de dragit lärdom att de behöver styrdokument och styrelseprotokoll där det dokumenteras vad alla säger och uppföljning av varje beslut.

”Det är oerhört viktigt när man växer, annars blir det pannkaka.”

Även om de hann backa på just detta beslut skapade det en spricka i relationen.

”Ja, det kändes inte bra. I efterhand kan jag se att du hade rätt och jag fel”, säger Jimmy till Heidi och fortsätter:

”Känslan mellan oss blev oskön. Och är man sur på den andra är det bara därhemma som man kan leva ut det, på jobbet går det inte.”

Hon tillägger:

”Men samtidigt kan inte vi, som andra, få en fristad på jobbet. Vi är alltid där tillsammans. Det som kanske är tuffast är att man inte kan förlora sig i sitt eget mående utan man måste kötta på.”

På frågan hur de hanterar det blir Heidis svar att de nog tvingas stänga av.

”Det blir som två skilda rum. Många gånger är vi arga på varandra privat och ändå är det beslut som ska tas, möten som ska klaras av och andra människor på arbetsplatsen att förhålla sig till. Vi har ett ansvar för att våra anställda ska må bra på jobbet och då kan vi inte gå runt och tjafsa”, konstaterar Heidi, och fortsätter:

”Så är det för alla på en arbetsplats att man har ansvar för sin sociala miljö, men för oss är det extra viktigt att skapa en trivsam och harmonisk arbetsplats. Vi jobbar ju med hälsa och det ska kännas bra att komma till jobbet.”

De har nätverk, vänner och familj som de kan ventilera med men har även valt att ta professionell hjälp.

”Vi har en terapeut och coach som vi har gått hos i många år. Han har hjälpt oss med problem som vi haft i verksamheten, men också med de privata utmaningar som vi haft i vår relation och i övriga livet. Det är ett sätt att hela tiden rensa ur sådant som händer, för de här stenarna läggs ju på varandra annars”, säger Jimmy.

Heidi fyller i:

”Vi har egentligen aldrig haft några problem med att jobba ihop, utan vi började i terapi för att vi skulle kunna leva ihop. Jag behövde förstå hur jag agerar och reagerar och hur det påverkar Jimmy. Jag förstår nu när hans reaktioner inte handlar om mig utan om något annat.”

Hon får ofta frågan hur det är att jobba ihop med sin man och menar att det är ”a piece of cake” jämfört med att vara i relationen. På arbetet har man sina givna roller. Hemma är det svårare.

”Det blir nästan terapeutiskt att gå till jobbet för där måste vi mötas oavsett om vi vill det eller inte. Vi kan inte stagnera på jobbet för då kommer vi inte vidare. Och har man stagnerat hemma löser det ofta upp sig när vi kommer till jobbet. Då glömmer vi det privata grollet och kan närma oss varandra igen och då hittar vi tillbaka till vårt gemensamma språk”, säger hon.

De tror att de har jobbat mer med sin relation, investerat mer tid på diskussioner och prat än många andra, just för att det står så mycket på spel.

Tillit och gemensamma grundvärderingar är det fundament de faller tillbaka på när det svajar, men på det stora hela tycker de att det är positivt att jobba ihop. De har lärt känna varandra på flera sätt.

”Innan jag började på Elexir Pharma kunde jag bli irriterad på Jimmy för att han var så orolig över vissa saker. Jag tyckte att ’det var väl bara att lösa’. Jag hade inte förståelse för vilken press som det är att vara egenföretagare. När jag klev in fick jag inblick i det och sedan dess har vi delat på allt ansvar. Det var en riktig aha-upplevelse för mig”, säger Heidi Månsson.

”Det går ju upp och ner hela tiden. Vi har tonårsdöttrar och har levt och haft företag ihop under hela småbarnsperioden. Det finns en tolerans och förståelse för varandra på ett helt annat sätt.”

Att de är ett gift par som jobbar ihop verkar vara en ickefråga när det kommer till de arton medarbetarna i bolaget – om man frågar Jimmy och Heidi Månsson.

”Det är ju en av förutsättningarna när de kliver in i bolaget”, säger Jimmy.

”Vi har också i terapin verkligen fått lära oss att vara inlyssnande, till varandra men givetvis även till våra medarbetare. Jag och Jimmy har inte heller några problem med att ifrågasätta varandra och ibland håller vi inte med varandra i beslut. Jag tror att det bidrar till att även våra medarbetare vågar ’tycka annorlunda’. De ser att det finns utrymme för att säga vad de tycker.”

Målbilden är högt ställd. Om fem år ska Elexir Pharma vara den största leverantören inom kosttillskott i Sverige och om tio år ska de vara ledande i Europa.

”Lite väl svulstiga visioner tycker nog jag”, säger Heidi men Jimmy trycker på:

”Nu har vi beslutat och kommunicerat det. Tillbaka till det här med brottningen. Om jag ska ställa upp på VM i brottning tränar jag inte för att bli tvåa. Så jag kan liksom inte sätta ett lägre mål. Men så kan jag inte heller göra något riktigt lagom.”

Jimmy snurrar konstant på pennan som han sitter med. Blomkålsörat på vänster sida påminner om hans forna karriär.

”När jag tittar tillbaka på den här resan kan jag se att jag varit minst lika bidragande, men jag har väl känt att det var Jimmy som startade bolaget och han har därför fått vara ansiktet utåt. Jag har valt att inte fronta, men visst, det är lite blandade känslor kring det”, säger Heidi. 

Två stora kriser har de genomlevt tillsammans i bolagets historia. Båda har tagit dem ruskigt nära konkursens brant.

Den första gången var precis i starten med Elexir Pharmas första produkt, Ledo 3, en blandning av glukosamin och Omega 3.

”Vi tog ut alla marknadspengar vi hade för att sätta den nya produkten på marknaden. Men då tog myndigheterna ett beslut om att avregistrera produkten som kosttillskott och göra en liknande produkt till receptfritt läkemedel – vilket vi inte säljer”, säger Jimmy Månsson.

Där stod de med ett stort lager av produkter som de inte kunde sälja och hade bränt sin marknadsbudget. Goda råd var dyra och stressen hög vilket också påverkade deras relation.

Men tur i oturen, kapslarna som de köpt från en engelsk fabrik visade sig läcka. De fick skicka produkterna till läkemedelsförbränning och fick pengarna tillbaka från leverantören.

Den andra stora krisen blev ännu mer allvarlig och satte både deras bostad och inkomster på spel.

De hade tagit fram en produkt för ökad fettbränning samtidigt som den skulle bidra till en snyggare solbränna.

”Vi trodde jättemycket på den, la mycket marknadsföring på den men den flög inte. Någonstans på vägen tappade vi kontrollen över kostnaderna, tillbaka till det jag sa tidigare om skolning, uppföljning och erfarenhet. Jag bara körde på och vi fick likviditetsproblem som gjorde att vi inte kunde betala skatter och löner”, berättar Jimmy.

De hade kunnat försätta bolaget i konkurs men vägrade och tog i stället fram en kontroll-/balansräkning som visade att bolaget skulle gå med vinst inom sex till nio månader.

Och om det inte hände skulle de bli personligt skyldiga.

De belånade huset och kunde på så sätt betala löner och skatter. Leverantörerna fick välja mellan att vänta på pengar i 90 dagar eller inte få några alls.

”De litade på oss och vi fixade det, men det var jävligt jobbigt.”

Jimmy Månsson tackar sin bakgrund som elitidrottare för att han stångade sig genom den pärsen.

”Pannbenet! Och lite brottarboxardumhet. Det bara ska gå, att misslyckas finns inte.”

Båda makarna stod eniga bakom beslutet.

”Klart att det frestar på relationen, men jag kan inte komma ihåg någon panik. Jag har samma mentalitet. Det finns bara en väg och den är framåt. Jag är lika riskbenägen som Jimmy,” säger Heidi.

Kanske är det ytterligare ett svar på varför företaget blivit framgångsrikt. Jimmy och Heidi är lika men ändå olika.

”Jag tycker att vi kompletterar varandra på många sätt på grund av våra olika personligheter. Och även om vi är riskbenägna är det inte i samma utsträckning som många andra entreprenörer som kan försaka allt annat. Jag har alltid vetat att jag ville ha en familj”, säger Jimmy Månsson.