Mellanchefen som blev klimatrebell

Efter 20 år som mellanchef på ett stort it-företag i Lund hoppade Pontus Bergendahl av sitt välbetalda och bekväma jobb för att bli klimataktivist på heltid, ideellt och utan lön.

Inte för att det alltid är särskilt kul.

Det kan tvärtom vara både stressande och obehagligt att gå upp mitt i natten inför en klimataktion, utsätta sig för spott och spe från valda delar av allmänheten och bli hörd av polisen efteråt. Men 52-åringen anser sig vara tvungen:

”Tills för några år sedan var jag inte mer miljöengagerad än de flesta andra. Men så lyssnade jag på Greta Thunberg och kollade upp de vetenskapliga fakta som ligger bakom hennes tal. Det visar sig att människans belägenhet är mycket värre än vad de flesta kan eller vill föreställa sig, med global missväxt, massvält, jättelika flyktingströmmar, krig och oroligheter som troliga scenarion inom bara tio eller tjugo år. En situation som faktiskt pekar mot civilisationens undergång. Jag landade i insikten att det är upp till mig att göra något. Många tror kanske att det räcker med att köra elbil, sopsortera och skänka 200 spänn per månad till Greenpeace, men de uppoffringar som krävs är mycket, mycket större än så”, säger Pontus Bergendahl som är engagerad i aktivistgruppen Extinction Rebellion (XR) i Skåne.

Som klimatrebell har den före detta mellanchefen hindrat ett plan från att lyfta från Ängelholms flygplats, stört en partiledardebatt i Riksdagen, blockerat vägtrafiken och klistrat upp fejkade trafikskyltar vid infarterna till Lund, bland annat. Allt enligt de fredliga ickevålds-principer som enligt aktivistgruppen är A och O.

Vad är det egentligen du vill åstadkomma?                               

”Att få folk att känna och förstå att vi inte lever i någon klimatkris, utan i en klimatkatastrof. Det är stor skillnad. För att nå de omfattande och snabba omställningar som krävs, finns egentligen bara en metod, och det är civil olydnad. Det är så jag ser det”, säger Pontus Bergendahl som ligger någonstans i mitten politiskt och alltid ogillat revolutioner, men tappat tron på politikernas förmåga att gå i bräschen för klimatet och därför sätter sitt hopp till en växande folklig opinion.

Klimataktioner får ibland kritik för att de försvårar vardagen för vanliga människor. Hur ser du på risken att du splittrar snarare än enar samhället?

”Jag tror ändå på att vara ute bland människor, för att på ett vänligt sätt väcka opinion. Det är vad civil olydnad handlar om. Många gånger möter jag människor som först är jättearga, men efter en stunds diskussion landar i samma åsikt i sak. På så sätt blir det ändå ett möte, som förhoppningsvis väcker tankar på längre sikt.”

Vad säger familjen?

”Att säga upp sig från jobbet är förstås ett väldigt drastiskt beslut. Det innebär ju inte minst att vi får klara oss på en halverad inkomst. Men även min fru är väldigt klimatmedveten, och det var faktiskt hon som först föreslog den här lösningen. Vi har också tre döttrar som bor hemma, och innan jag tog steget hade vi ett familjeråd där vi noga gick igenom följderna. Vi köper väldigt, väldigt lite prylar. Handlar maten på lågprisvaruhus och har skippat alla dyra resor – slutat flyga hade vi redan. Personligen har jag inget behov av att åka till Thailand igen, men visst kan jag unna den yngre generationen att uppleva världen: det där kan bli ett dilemma längre fram. Men just nu är alla nöjda med situationen.”

Alla kan inte hoppa av ekorrhjulet – hur blir man en klimatkämpe med jobbet kvar?

”Jag har jobbat som chef i över 20 år, och alltid gillat de medarbetare som engagerar sig och vill göra något bra, för verksamheten och samhället – det där tror jag många chefer kan känna igen sig i. Visa civilkurage och var lite jobbig på jobbet. Vägra utföra uppgifter som är skadliga för klimatet, som utbyggnad av motorvägarna till exempel, och hänvisa till Paris-avtalet om så behövs. Jag vet en kollega som vägrade långa flygresor, och det var helt okej. Kräv en klimatprofil. Sätt press på ledningen genom namninsamlingar, mot investeringar och samarbete med fossilindustrin, till exempel. Det finns massor att göra. Tro aldrig att du gör tillräckligt!”