Ex-toppchefen: ”Drömmen om frihet blev för stark”

Det här är ett utdrag från artikeln som publicerades i Chef 2018/1. 

Kontoret i Vasastan där Martin Österdahl har sin skrivarlya är långt ifrån hans forna arbetsplats i tv-husets vidsträckta studiokorridorer, både storleksmässigt och geografiskt.

Men sonens skola ligger runt hörnet, vilket är en viktig pusselbit i vardagslivet för trebarnsfamiljen. För intervjun träffas vi ett stenkast bort, i kaféet på Stadsbiblioteket vid Odenplan, omgivna av studenter, äldre engagerade medborgare och dagisgrupper i färgglada västar. Det blir en längre pratstund än planerat. Numera behöver Martin Österdahl bara bry sig om sin egen tid.

”Det enda som kan hända är att nästa bok blir lite kortare. Så ja, flexibiliteten är större, även om det inte är så att jag har mindre att göra. Men om ett barn blir sjuk kan jag sitta hemma och skriva eller bara vabba. Har man ett chefsjobb som det jag tidigare hade är så många andra beroende av din närvaro och dina tider.”

Fram till 2015 var Martin Österdahl programdirektör på SVT – en av public services absoluta toppositioner. Tjänsten fick han efter att under några år ha avverkat flera eftertraktade jobb på mediejätten: Producent för Melodifestivalen och Eurovision samt programbeställare med ansvar för att ta fram nya format. Svenska tv-tittare har delvis honom att tacka för Skavlan, Mästarnas mästare och Vinterstudion. Men det sista året på SVT blev extra slitsamt:

”Jag gick upp klockan fem på morgonen, skrev i två timmar innan barnen vaknade, lämnade på förskola och skola och var sedan chef för 1 600 medarbetare som skulle producera 14 000 timmar tv varje år.”

Han hade höga krav på sig att göra ett kanonjobb, med noll tid för avkoppling – samtidigt var det ju självpåtaget. Martin Österdahl säger att när han väl öppnat locket till författardrömmen fanns inget val, han var helt enkelt tvungen att fortsätta skriva.

Men dubbeljobbandet frestade på, inte minst i privatlivet.

”Det är inte så kul för ens partner att leva med en sådan människa. Så fort jag hade jobbat färdigt och klarat av det jag behövde med barnen ville jag bara vara ifred. Fredagskvällar, helger – en middag kändes som ett monster, ett hinder. Jag ville inte sitta och dricka vin med kompisar, jag ville skriva.”

Så något umgänge utanför kärnfamiljen blev det inte, under ganska lång tid. Det fick konsekvenser:

”Sina barn försummar man inte, men till vänner och släkt uppstod tyvärr en distans.”

Trots slitningarna hade Martin Österdahl hela tiden stöd hemifrån.

”Ska du göra en så stor förändring av livet tror jag det är oundvikligt att dubbeljobba en tid. Vi, jag och min fru, klarade det nog för att vi hela tiden hade en öppen dialog och målgången för ögonen – det skulle inte vara för evigt.”

Det var faktiskt också hustrun Ella som ett par år tidigare hade föreslagit att han skulle ta upp det där bokprojektet som han påbörjat i New York i efterdyningarna av 11 september-attacken. Paret bodde på nedre Manhattan när flygplanen kraschade in i World Trade Center. Hela staden stod still i flera veckor efteråt och stämningen gjorde det oundvikligt att inte reflektera över tillvaron.

Martin Österdahl började sammanfatta sin vistelse i Sankt Petersburg på 90-talet – en tid han beskriver som ’när Ryssland var Vilda Västern’ och då han skrev ett examensarbete om telekombranschens etablering – nu när nästa kapitel i världshistorien påbörjats. Det blev upprinnelsen till böckerna om Rysslands-experten Max Anger.

”’Är du säker på att du vill att jag ska det?’ minns jag att jag frågade min fru. Men vi har aldrig stått i vägen för varandra. Det är nog därför vi har hållit ihop så länge.”