Katti Hoflin: ”Jag skrev dikter till mina medarbetare”

”Va? Är du galen?” Det var med tvivel och bestörtning som omgivningen reagerade på Katti Hoflins beslut att ta en paus från sin privilegierade ställning som programledare för SVT. Som ansiktet utåt för produktioner som Bullen och Bolibompa hade hon fått sitt stora genombrott, men nu var det dags för något annat. Frågan var bara vad.

”Visst är det kul att ha provat, men det här med kändisskap är inte så härligt alla gånger. Tänk dig själv att vara lite förkyld, gå ner på Konsum för att handla filmjölk och plötsligt upptäcka att alla stirrar på dig.”

”Jag blev trött på att vara i bild. Ville bredda mig, jobba som producent eller leda olika projekt. Vilket jag också förklarade för mina uppdragsgivare på SVT. Och det blev helt enkelt – knäpptyst. De slutade helt enkelt att höra av sig”, säger Katti Hoflin.

I dag är hon nytillträdd kulturchef för Västra Götalandsregionen, efter att under tre år ha basat för Stockholms stadsbibliotek. Det nya jobbet är ett av svenskt kulturlivs mäktigaste, med en årsbudget på 1,6 miljarder kronor att fördela på 49 kommuner. Vägen dit har inte varit spikrak. Som ung skulle Katti Hoflin bli bonde.

”Jag växte upp vid Hornstull i Stockholms innerstad, men var väldigt intresserad av djur. Sommarloven tillbringade jag hos morfar i Jämtland, som var en riktig 1800-talsgubbe och min stora idol. Planen var att själv ta över hans gård och bli ungefär som han. Odla, ha getter och en nordsvensk häst att köra timmer med i skogen. Men efter två år på lantbruksskola fattade jag att bondelivet inte var för mig. Dels är det väldigt ensamt, dels är det en fördel om man är lugn, metodisk och eftertänksam som bonde. Vilket jag absolut inte var i 17–18-årsåldern”, säger Katti Hoflin.

Det var efter att ha växlat spår till skådespelarbanan, pluggat vidare på universitetet och äntrat musikscenen med bandet Katt Kombat som Katti Hoflin värvades till tv. Den frivilliga pausen från programledarskapet många år senare blev ytterligare en vändpunkt – och ögonöppnare:

”I brist på uppdrag ägnade jag mig i sju-åtta månader åt att skriva barnböcker, göra musik och undersöka vad jag ville ägna mig åt i fortsättningen. Alla gör inte så, men fler borde kanske göra det. Känna efter var man har sin kärna, och gå åt det hållet. Att köra skutan själv leder ofta till bra saker.”

När SVT slutligen hörde av sig igen, var det med en beställning på 52 manusavsnitt till Björnes magasin. Ett ny och mer varierad public service-tillvaro tog sin början, med uppdrag även åt Sveriges Radio. Första chefsjobbet, ett konstprojekt på Unga Riksteatern, blev Katti Hoflin headhuntad till. Först fattade hon inte varför.

”Vad jag inte tänkte på var att min karriär inom tv och radio faktiskt varit en enda lång övning i ledarskap. Jag var ju van att föra fram ett budskap, stå i fokus och ständigt bli utvärderad.”

Hon beskriver sig själv som en förnyare. Som chef på Kulturhuset i Stockholm lockade Katti Hoflin en ny publik genom att bygga upp bokoasen Tio Tretton för unga i just den åldern.

Nästa uppdrag blev att ”vända” Dunkers kulturhus i Helsingborg. Som ny chef var hon energisk – kanske lite väl mycket så.

”Jag skrev dikter åt personalen inför sommaravslutningen, tog mig an alla typer av problem, även personliga sådana. Det blev ett slags -mamma-ledarskap. Till slut kände jag mig närmast uppäten, och var tvungen att ringa min livlina.”

Livlinan i fråga, Katti Hoflins storasyster, tipsade om att i högre grad försöka bolla tillbaka problemen till motparten: Vad ser du själv för möjligheter till lösning?

”En enkel princip, som gör ledarskapet lite lättare!”

Tuffaste chefsögonblicket hittills? Kanske var det när Katti Hoflin i ett försök att nyansera debatten om stök och oro på landets bibliotek förklarade att inte alla kan förväntas kunna alla outtalade bibliotekskoder. Vilket (miss)tolkades som att hon skulle acceptera slagsmål bland bokhyllorna.

”Jag fick så mycket spö i -sociala medier så det kan du inte tro. Självklart blev jag påverkad. Men jag försöker följa min mammas deviser som alltid är bra att ta till: Ta inget personligt, ta inget för givet, gör ditt bästa och tala sanning.”