Inte som pappa – arvtagerskan Emilie Stordalen går sin egen väg

Redan för sex år sedan skrev Petter Stordalen över 99,99% av Strawberry Holdings, värderat till 26 miljoner, på sina tre barn.

Medan brodern Jakob Stordalen jobbar med Strawberry sfärens investeringar och Henrik Stordalen, med fastighetsverksamheten är det Peter Stordalens äldsta barn, den 32-åriga dottern Emilie, som i media har förutspåtts ta över hela imperiet efter sin far.

”Det är inte säkert att någon övertar min fars roll. Och samtidigt har han aldrig varit längre från pension, säger Emelie Stordalen på Chefdagens scen.

Hon är ännu relativt okänd i Sverige, men har varit marknadschef för hotellkedjan Nordic Choice sedan 2018 och nu senast ansvarig för det omstridda namnbytet från Friends till Strawberry Arena.

Emilie Stordalen försäkrar också att hon inte ens tänker försöka att efterlikna hans ledarskap.

”Han är den han är. Vi barn har en annan roll, ett annat uppdrag. Jag är född in i ett privilegium och det handlar om en annan typ av förvaltning. Jag är en lugn och ganska rolig version av min far. Ganska typisk den äldsta dottern. Ansvarstagande. Jag har varit omgiven av ’gutter’ så jag är den ’grown up at work’, säger hon och skrattar.

Petter Stordalens spektakulära entréer där han hoppat från skyskrapor och kört in med jetskis till de årliga personalkonferenserna, tänker hon inte heller ta över.

”Jag tror att det räcker för världen med en Petter”, säger Emilie Stordalen.

”Vi är olika generationer med olika uppväxter. Jag har stor respekt för de som varit med länge, men känner att min generation kan bidra med något mer emotionellt, mer personligt och sårbart.”

Visst finns det saker som hon vill ändra på i koncernen men inget som hon vill eller kan avslöja här på scenen på Cirkus på Djurgården, där Chefdagen hålls för drygt 400 chefer.

En viss äventyrlighet verkar hon ha ärvt av sin far. Hon är precis hemkommen från att ha dykt med späckhuggare i Nordnorge, men ser sig själv ha ett annat – men likväl modigt – ledarskap i framtiden.

”Mod, för min generation, är när företag vågar ta en roll i samhället. Alla kan inte vara som Patagonia men hittar du något som bidrar till samfundet så är det en stor bedrift.”

Kulturbygget, som Petter Stordalen blivit så känd för, är en tillitsfråga, menar Emilie Stordalen.

”Du måste välja vilken typ av bolag du vill vara och leva det till 100 procent. Det stora testet om det fungerar i ditt bolag är inte när det går bra utan när det går dåligt. Action speaks louder than words”.

Att underteckna själva överlåtelsedokumenten som gjorde henne och bröderna till arvtagare av imperiet var en surrealistisk upplevelse.

”Men det är en missuppfattning att det framför allt handlar om pengar. Det handlar om helt andra ting än det monetära värdet”, säger Emilie Stordalen.

Hon betonar de mänskliga värdena, att ta ett så stort ansvar och framför allt det som enligt henne är det finaste inom privat ägande, långsiktighet.

”Det är en försäkran om att vi ska vara här i många år framöver”, säger hon.

Normalt sett brukar hon svara nekande på frågan om deras pappa har förberett dem på att ta över koncernen, men som den skickliga säljare Petter Stordalen är, har han faktiskt gjort ett och annat medskick under åren.

”Jag kom på att när vi var små och spelade Monopol fick vi närmast en strategisk business analys kring varför vissa gator var viktigare än andra att satsa på”, säger hon.

Det har aldrig varit ett krav från fadern att hans tre barn skulle ge sig in i företaget. Han ville själv inte överta sin egen pappas livsverk utan gick en helt annan väg.

”Pappa har alltid sagt att vi inte kommer att göra det bra om vi inte tycker det är kul. Att vi skulle pröva på annat också, för om man ska jobba så hårt som det krävs måste man tycka att det är kul.”

Emilie Stordalen började som frukostvärdinna på familjens hotell, men valde efter avslutade studier att satsa på en karriär som strategikonsult på Deloitte och i oljebranschen.

”Jag tyckte att det var fantastiskt att starta ett oljebolag och att som tjej kunna göra skillnad i de stora industriella kretsarna, men så kom pappa och sa att han skulle öppna ett hotell i Oslo och att han tyckte att jag skulle börja där.”

Två år efter att hon klivit in i familjeföretaget fick hon vara med och rida ut den stora krisen under pandemin. Hon har tidigare berättat att det inte bara gav negativa erfarenheter. Att det inte bara knöt samman hennes fysiska familj utan hela bolagsfamiljen.