Hemnets vd: ”Jag bestämde mig för att inte gå till jobbet på åtta månader”

Hemmet var viktigt för svenskarna redan före pandemin. Nu är det viktigare än någonsin. Och ofta för litet. Längtan efter det där extrarummet för hemmajobb, en trädgård att påta i och kanske ett sommarhus, har avspeglat sig i det senaste halvårets prisökning på villor och större lägenheter.

Det ökade intresset märks också på bostadssökarsajten Hemnet, där 2020 avslutades på topp, konstaterar vd Cecilia Beck-Friis.

”Vi har rekordnivåer på utbud, och priser som går upp. Vår trafik har också exploderat”, berättar hon i det nya avsnittet av ledarskapspodden Chef Dilemma.

Hon träffar Chefs chefredaktör Cissi Elwin på ett trendigt inrett och nästan tomt kontor, som ligger så centralt i Stockholm det bara går, granne med Åhléns City.

Hemnet startades på initiativ av mäklarbranschen för 23 år sedan.

”Sedan har vi gått till att bli ett produkt- och teknikbolag. Det har varit en omställningsresa.”

Under Cecilia Beck-Friis tre år som vd har det också blivit en stor organisationsförändring.

”Vi är 110 personer nu. När jag kom in var vi 40-50 personer. Men ungefär 90 av de 110 har börjat efter mig, så vi har haft en enormt stor förändring internt.”

29 nya kollegor introducerades under 2020.

”Digitala rekryteringsprocesser och digital onboarding är en utmaning och en ny erfarenhet. Jag kan inte tänka mig annat än att det är extremt utmanande att som ny medarbetare komma in i ett företag där man inte har kontexten.”

”Det jag ser är att de mindre teamen nästan blir starkare under pandemin. Utmaningen är mer ur bolagsperspektiv. Det finns ett nytt lager av koordinering som har tillkommit när man ska bygga kultur.”

En helt ny ledningsgrupp finns också på plats sedan Cecilia Beck-Friis började.

”Vi tog in extern hjälp och gjorde en process med bland annat personlighetstester. Vi pratar öppet med varandra kring styrkor och svagheter, vad man behöver och hur man agerar i stress. Då öppnade vi spjället att kunna bygga tillit till varandra, som jag tror är en jätteviktig grundpelare.”

”På våra ledningsmöten är det teknikfritt. Vi ska vara närvarande, titta varandra i ögonen. Vi ska inte ha tankarna någon annan stans. Man tar inte ens med mobilerna in i rummet. Jag får feedback på att det är väldigt bra. Det blir mer närvarande och mer kvalitet.”

Du började som telefonist på TV4 på 90-talet och gick hela vägen upp till vice vd. Hade du en plan för det?

”Nej, jag hade ingen plan, absolut inte. Men några saker gjorde att det blev så. Det ena är min egen drivkraft och otålighet, att vilja vidare.”

”Det andra är tajmingen. Jag tror inte man ska underskatta det, att komma in i rätt fas i ett bolags historia. Jag kom in tidigt i ett bolag som då var en kanal. När jag slutade hade vi ett flerkanalssystem och digitala tjänster. Man ska ta med sig det, att se till att vara med någonstans där man ser tillväxt eller förändring. Där öppnas det upp många möjligheter längs vägen.”

”Den tredje delen är att jag har haft väldigt många bra chefer genom åren som har trott mycket på mig. Gett mig möjlighet att få hoppa på nya saker.”

Många trodde att du sedan skulle bli TV4:s nästa vd. Men då sa du 2015 upp dig. Varför då?

”Jag hade varit 16 år på TV4 och de senaste sju åren jobbat jättemycket med den digitala omställningen. Det var otroligt roliga men också ganska slitsamma. Att driva förändring är tufft. Mycket ska ske på många olika plan – produkt, affär och organisation.”

”De senaste åren hade jag brett ansvar med ganska komplicerade, svåra frågor och många olika intressen. Mycket som rörde på sig. Någonstans där hamnade jag i ett läge där energin började ta slut. Jag ägnade för lite tid åt människor, produkt och affär och ganska mycket tid åt att navigera och sitta i många möten. Jag kunde inte boka in en lunch på de närmaste fyra månaderna. Jag kände mig otroligt upplåst faktiskt.”

”Jag tappade bort mig själv. Det var mycket output och lite input. Det blev inte bra, varken för mig eller det jag gjorde. Jag var väldigt tömd när jag slutade.”

Höll du på att gå in i väggen?

”Absolut. Jag är glad att jag klarade av att dra i handbromsen innan det gick så långt, men absolut, det fanns jättetydliga signaler att det var åt det hållet det var på väg.”

Men ganska läskigt, att uttömd och trött, gå ut till ingenting?

”Jag såg det inte riktigt så. Jag ville inte ha något annat jobb att gå till. När jag tänker tillbaka är det en av de bästa grejer jag gjort. Jag skulle gärna göra det igen. Hoppa ut i inget, och se vart det leder någonstans.”

 ”I grunden så kände jag mig ganska trygg med vad jag hade gjort och vad jag kan. Jag hade jobbat jättemycket med digitaliseringsfrågorna och hade både positiv och mindre positiv erfarenhet. Jag var inte rädd att inte få ett nytt jobb.”

”Jag var hård mot mig själv med att jag inte skulle gå till jobbet på åtta månader. Det går ganska fort för mig att trigga igång, få igång drivet och otåligheten. Det jag behövde var att lära mig stå still. Det var min utmaning.”

”Jag har nog historiskt sett min energi som en styrka, enkom. Och den är en styrka. Men den är också min största svaghet. För mig var det viktigt att hitta balansen och fylla på energidepåerna.”

Lyssna på podden här!