Andra chansen – tv-producenten om livet efter drogerna

Det tog inte mer än ett och ett halvt år att förlora allt.

Hon föll stenhårt.

En tidig novemberdag 2010. Det snöade. Madde Stenberg hade varit på utvecklingssamtal med barnen i skolan. Kom ut på parkeringsplatsen och fattade inte varför bilen var så slarvigt parkerad. Den stod på sniskan över två p-rutor. Hon hade inte mer än fått in barnen och sig själv i bilen förrän hon omringades av blåljus.

”De knackar på fönstret och säger att jag ska komma ut. Varför då? undrar jag. Du ska blåsa, säger de. Klockan är ju elva på förmiddagen! Är ni inte kloka? Jag tror att jag är stjärnproducent och är jättekaxig. Och så blåste jag 2,0.”

Madde Stenberg skrattar till och skruvar på sig i lädersoffan på det trendigt inredda kontorshotellet på andra våningen på Centralen i Stockholm. Stora oljetavlor i bjärta färger speglar sig i skärmen på min dator. Hon pratar mycket hellre om sin nya satsning.

Härifrån driver hon och kollegan Johan Tangen en helt ny social plattform för drog- och alkoholfria möten, Stockholm 12. Siffran 12 står för det procentantal av svenska befolkningen som har alkohol- eller drogproblem. Så hon är inte ensam, Madde Stenberg, i dag nykter och drogfri på nionde året.

Hon vet att det är en sjukdom som sprider sig bland högpresterare (och nedåt i åldrarna). Hon har flera höga chefer somklienter.

När hennes drogproblem blev akuta gick det fort utför men egentligen hade hon legat i ganska länge för att hamna där hon hamnade.

”Jag jobbade hårt. Och jag festade lika hårt.”

Kokain tog hon första gången när hennes pappa skickade henne till sin älskarinna i New York när Madde Stenberg var sjutton. Vem hennes frisinnade pappa var har sin plats i den här berättelsen, men det kommer vi till senare.

En sak han lärde henne var att om man partajar måste man sköta jobbet, annars är man inget proffs.

Madde Stenberg var i underhållningsbranschen. Med råge.

”Vi hade alltid stora fester och jag var drivande i det. Jag kunde supa vem som helst under bordet och ändå vara först in på jobbet på morgonen. Och det kan väl hända att man som chef använde festen för att entusiasmera sina medarbetare. Jag var väldigt resultatinriktad.”

Madde Stenberg var den fjärde anställda på TV3 när Jan Stenbeck meddelade att den nya kanalen skulle börja sända om ett halvår. Hon var ansvarig för produktion från London och fick jobba för allt vad tygen höll.

”Jag fick både producera och ta hand om struktur och organisation. Jag har alltid varit bra på det. Och tur är väl det för när man jobbar som producent bygger man en organisation i varje nytt tv-projekt.”

När hon flyttade hem efter några år fick hon chansen att vara med och sätta lördagsunderhållningen på SVT. Ganska snart fick hon ansvaret för det legendariska intervjuprogrammet Dabrowski. Hon var med om att göra framgångsrika programledare av Mark Levengood och Paolo Roberto.

”Jag var tidigt ute med att jobba på flera plattformar. Det här var på 90-talet och vi gjorde bok och radio samtidigt som tv-programmen.”

Det var en pionjärtid inom tv-världen. Och Madde Stenbergs erfarenhet inom såväl public service som kommersiell tv kom väl till pass.

”Jag har alltid varit beredd att göra jobbet. Jag har varit produktionstekniskt kunnig – nu låter det som jag skryter – men jag har alltid kunnat värdera projekten. Det gick rykten om mig. ’Nu ska Madde Stenberg ha zebror eller konståkning i studio tre.’ Jag hade galna idéer och mot vad alla trodde gick de att genomföra utan att vi sprängde några budgetar.”

Hon jobbade tillsammans med Annie Wegelius, startade kontor för Wegelius TV i Norge och Danmark och sålde produktioner till alla stora tv-kanaler. När Annie Wegelius sålde sitt bolag till Bonniers sammanföll det med att Madde Stenberg födde barn och var hemma under ett antal år. Sedan tillbaka in i tv-branschen i fortsatt högt tempo.

Efter att ha varit delaktig i en tuff satsning på en mobilportal för kvinnor, Kingkong, fick hon erbjudande om att producera Melodifestivalen. Det var då arrangemanget gick från en slumrande musikfest till en glittrande nationell angelägenhet.

Kreativiteten kring att skapa festtillfällen i tv- och filmbranschen är oändlig – uppstartsfest, teambuildingfest, workshop med party, mittfest, tittarrekordfest, slutfest med mera.

”Är man som jag högpresterande ska också festerna vara bäst. Det är ett högt tempo och en kultur som inte är så lätt att ändra på. Folk förväntar sig party, samtidigt som man förväntas sköta jobbet.”

Även om hon tog sitt jobb på största allvar och inte var full på jobbet frågar hon:

”Vad är vad? Med det intaget av sprit som jag hade var jag ibland jävligt bakis. Hade någon tagit prov på mig vet man inte hur det gått.”

Och när planerandet att dricka smyger sig in i vardagen börjar det bli något annat. Det påverkar jobbet och utvecklas till ett farligt beroende. Arbetsluncherna läggs allt senare för att det ska vara okej att ta ett glas vin, jobbmöten bokas till tidiga eftermiddagar så att de kan bli afterwork med tillhörande öl. Fredagarna blir kortare och kortare och till slut skenbokar man även måndagsförmiddagarna så att man inte behöver vara på jobbet.

”När man är chef över sin egen kalender kan detta mönster hålla på länge innan någon ens reagerar. Jag undrar hur många bra möjligheter som passerade för att jag inte var fokuserad. Jag gjorde det jag skulle men kunde ibland ha lagt in en högre växel eftersom det tog mycket tid att planera drickandet.”

Madde Stenberg har rannsakat sig kring vad hon kunde gjort bättre, hur det påverkade hennes ledarskap. Hon förklarar att sjukdomen går runt. Först dricker man, sedan får man ångest, blir irriterad och missnöjd, sedan vill man inte vara det och det första man då tänker på är att ta ett nytt glas.

”Det påverkar en alltså inte bara när man är packad, utan även under ångesten och missnöjet. Jag hade nog för dåligt tålamod och reagerade för snabbt många gånger. Man blir väldigt explosiv.”

En enda gång var det en kollega som antydde något om hennes festande.

”Manipulerande som den beroende är gav jag min kollega ett förtroende, en hemlighet om mig själv. Han höll tyst och jag kunde fortsätta.”

De flesta som vet om att de har problem blir väldigt duktiga på att dölja det. Man ljuger, fejkar, anstränger sig in i det längsta för att få behålla sitt missbruk.

”Vid ett tillfälle när vi gjorde en stor serie för TV4 var det någon högre upp i ledningen som sa att vi behövde ta ett grepp på hur vi ska hantera alkoholfrågor under produktionen. Jag kommer ihåg hur jag inte sa ett ord. Vilket var ovanligt för att vara mig. Jag ville varken avslöja att jag hade problem eller bli av med festerna och spriten. Det var ju min nappflaska.”

Och festen fortsatte.

I slutet av andra årets Melodifestivalturné började Madde Stenberg fundera på varför hon inte gått ner i vikt efter att hon fött barn. Hon gick till läkaren och fick bantningspiller, helt ovetande om att de innehöll amfetamin. Hon tyckte att det var toppen. Hon blev både smal och supereffektiv.

Först tog hon det hon fick utskrivet. Sedan ökade hon dosen. Gick till flera olika läkare och lurade dem att skriva ut mer, för att slutligen beställa på nätet.

”Men tabletterna drogs in från marknaden för att de var så farliga. De orsakade högt blodtryck. Jag är så glad att jag inte fick en hjärtinfarkt. Men när jag inte kunde få tag på mer bantningspiller var jag redan fast. Jag fortsatte direkt över på andra droger.”

Det var många tillfälligheter som gjorde att det spårade ur, förklarar Madde Stenberg. Hon hade tagit en paus från tv-branschen för att skriva en bok om sin barndom.

Hon är dotter till den legendariske Mr X som handlade med begagnade bilar, fastigheter och aktier, och som utreddes för ekonomisk brottslighet i över 20 år.   

”Han dömdes aldrig. Han tjänade mycket pengar snabbt, vi hade alltid fest och vi flyttade mycket. Jag försökte hängamed, blev en överlevare och försökte skydda honom och mig själv mot alla rykten. Han ville att jag och mina syskon skulle ha en bra utbildning och satte oss i privatskolor, där vi hamnade i helt andra kretsar än vi var vana vid. Jag ville att vi skulle ha det vanligt. Det var det inte, det var ganska ovanligt.”

Madde Stenbergs mamma dog i en brand ett år efter att hennes pappa gått bort.

”De blev 52 och 54 år gamla. Det var när jag jobbade på TV3. Jag ville inte sörja så jag bara jobbade.”

Bokskrivandet ett antal år senare rev upp känslorna. Hon hade dessutom precis skilt sig från barnens far, som köpte ut henne ur deras gemensamma hus och hon fick tillgång till massor av pengar. Själv bodde hon kvar i ett hus de hyrt när de fått en vattenskada.

”Varför jag flyttade in på hotell kan bara mitt missbrukarjag svara på.”

Om det berodde på att hon hade bott mycket på hotell som liten, att hon ständigt ville ha en öppen minibar eller att langaren stod på gatan utanför vet hon inte. Hon vet bara att hon flyttade in på Grand Hotel med barnen, 9 och 11 år  gamla, och bodde där i flera veckor.Det var langarens bil hon körde till utvecklingssamtalet. Den var efterlyst.   

Vägen tillbaka har varit lång. Hon var länge i total förnekelse. Satt på behandling efter behandling i Grand Hotel-keps och var stöddig. Hon gick en öppenvårdsbehandling och lyckades få igång hela gänget så att alla tog ett återfall.

”2010 var förfärligt. Jag tyckte alla var idioter. Jag jobbade inte, pengarna höll på att ta slut och jag kom allt längre bort från mina vanliga miljöer.”

Först för åtta år sedan när hennes före detta man sa att hon måste få en återfallsbehandling förstod hon att det var skarpt läge.

”Jag var så förvirrad, gjorde en moodboard över mitt liv, precis som jag gjort med alla mina tv-presentationer, och släpade till socialjouren.”

Socialsekreteraren undrade vad det hade med tillfrisknandet att göra. Och hennes före detta man fick nog. Lämnade henne där och då med orden ”Nu får du klara dig själv”.

Hon hade inte ens pengar till bussen för att ta sig hem.

Men det var den skarpa linjen som till slut fick henne att förstå att hon måste söka hjälp och ta det på allvar. Hon hittade en 12-stegsgemenskap och har sedan hållit sig på den vägen ut ur missbruket.

Ambitionerna med Stockholm 12 är just att skapa ett sådant socialt sammanhang som krävs för att man ska kunna och vilja bli nykter. Mötesplatsen kommer att öppnas inom kort och redan i dag hjälper Stockholm 12 företag och beroende med coachning.

”Enligt forskningen känner företagsledningen till vem som alltid blir full på företagsfesten. I ett litet bolag är det kanske fyra personer, men utöver det finns det minst åtta personer till med så allvarliga problem att de borde söka behandling. Mellan 18 och 22 procent av arbetsstyrkan har problem. Det som jag beskrivit med missade möjligheter, fel i jobbet och minskad arbetstid kostar företagen mycket pengar. Pengar som kunde sparas.”