»Vad jag önskar att jag vetat vid 25«

Krönikor
Text: Redaktionen
Publicerad

Mathias Wesslen

Gör: Skandinavisk affärsområdeschef på Hewlett Packard
Ålder: 37

» Jag var så inställd på att göra ett bra arbete och att klara det på egen hand, så jag satt där på min kammare och gnetade och missade att träna min sociala kompetens. Jag satsade allt på att prestera och vara duktig.

Jag har förstått nu att man ska se sig omkring och lära känna människor i organisationen, börja bygga nätverk. Vara med på fikarasterna. Det är bättre att snacka fotboll ett tag än att sitta på rummet och vara flitig hela tiden.

Som ung är man rädd att visa att man inte kan. Men jag har insett att de flesta blir smickrade när man frågar om deras arbete och vill mer än gärna berätta. Det är faktiskt ingen som förväntar sig att man ska kunna allting när man kommer ny och ung till en arbetsplats. Man behöver inte vara rädd för att ställa dumma frågor.

Jag var ganska målinriktad redan på första jobbet och hade hela karriären klar för mig. Men jag har insett att mycket som händer i karriären faktiskt är tillfälligheter. Och de flesta erbjudanden får man via sina kontakter.«

Cissi Elwin Frenkel

Gör: vd för Svenska Filminstitutet
Ålder: 44

»Jag tänker främst på en producentutbildning jag fick delta i på Sveriges Television.

Jag var yngst i klassen, bara 20 år, och så himla barnslig. Jag skäms varje gång jag tänker på det.

Jag satt längst bak tillsammans med Ulf Malmros och vi fnittrade och gnällde: Är det inte rast snart? Och det med föreläsare som till exempel regissören Lars Molin. De kastade verkligen pärlor för svin. Så mycket kvalificerad kunskap och goda råd som vi fick ta del av och som i alla fall jag hade svårt att ta till mig.

Men jag var ung och osäker. Sam­tidigt var jag orädd och tänkte att allt är möjligt. En lekfullhet som är lätt att tappa bort på vägen.

Jag försöker tänka på det när det kommer in unga, nya medarbetare, att de måste lotsas fram försiktigt. De vill inte lyssna på en massa goda råd och måste få snubbla omkull på egen hand, men helst inte slå sig för hårt.

Tänk om jag fått gå utbildningen tio år senare, när jag hade någonting att bygga på och varit beredd att lyssna.«

Susanne Käkelä

Gör: Butikschef för Harley Davidson
Ålder: 49

»När jag var yngre tyckte jag att det var självklart hur saker skulle göras och insåg inte att alla andra inte tyckte likadant. Jag körde mitt eget race. Jag trodde att jag kunde förändra allt själv. I stället för att lyssna och låta alla vara med gick jag på i ullstrumporna.

Det är väl typiskt när man är ung att hela tiden utgå från sig själv. Det hände både nu och då att människor inte gjorde som jag sa åt dem. Jag fick mycket kritik som jag väl inte riktigt tog till mig.

Delaktighet är ett ord som jag lärde mig stava till så småningom och då har det gått så mycket bättre. Att göra saker tillsammans är ju dessutom roligare.
Jag kan fortfarande bli överraskad över hur människor reagerar. Den mänskliga mångfalden är mycket större än jag förstod från början. Det är ju det som är så spännande med människor.«


Fotnot:
Artikeln publicerades för första gången i Chef nr 9 2005

Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden