Underkänt för Gardell

En rundringning till kretsen runt Christer Gardell är lite speciell. Påfallande många signalerar iskyla i telefonluren och ett enda ord: Nej. Möjligen med tillägget: »Jag vill inget säga. Tyvärr, hej då.« Klick.

LÄS MER: Fler Cheftester

Kanske är detta en mätare på såväl att Christer Gardell är på väg uppåt inom svenskt näringsliv, som på att han är långsint och inte kan ta kritik.
Såväl stödtrupper som kritiker är i alla fall ense på en punkt. Christer Gardell är intelligent. Till och med mycket intelligent och receptiv.

Möjligen är han översmart. När han litar alltför mycket på sin analys riskerar Christer Gardell att få tunnelseende.
Ett exempel: I Skandia lyckades styckningsplanerna för det anrika bolaget, trots att förutsättningarna verkade nästan omöjliga.

Christer Gardell hade strukturerna klart för sig, analysen var genomtänkt in i minsta detalj. Men han såg inte steg två. Det gjorde att han drog på sig många fiender som inget hellre ville än att sätta kniven i ryggen på honom när nya allianser gav tillfälle.

Christer Gardells framgångar kan alltså ibland förvandlas till pyrrhussegrar, trots superanalysen.
»Christer kan ibland vara för snabb när han fattar beslut, han ser inte tillräckligt långt«, säger en person som jobbat nära Gardell.

Han är också extremt fokuserad i sitt jobb, någon i omgivningen använder till och med ordet manisk.
När han drar upp strategierna verkar Gardell strunta i maktkotterier och mäktiga familjer.

Det berättas att när han var konsult på McKinsey (han fick med rekordfart epitetet stjärnkonsult) så hade han en hel del uppdrag för Wallenbergdominerade SEB.

Men han gjorde tidigt klart att han ville hålla sig undan Jakob Wallenberg och släktens makt. Trots familjens dominerande ställning i näringslivet lät sig Christer Gardell inte imponeras.

Själv har Gardell de senaste åren stärkt sitt inflytande i affärsvärlden.
Det har ofta skett med en mycket tuff, vissa skulle nog säga stenhård, ledarstil.

Gardell ställer stora krav på omgivningen. Han förväntar sig att medarbetarna ska vara lika hängivna målen som han själv är, de förväntas brinna för det han brinner för.
Men entusiasmen är ofta mer framkommenderad än framodlad. Gardell är bättre på att ge order än att stimulera och motivera medarbetarna.

Samtidigt ger han stort utrymme för ansvar. Gardell är inte en chef som hänger över axeln och lägger sig i. I stället ger han ganska stor frihet, men förväntar sig också resultat av mycket hög kvalitet. Och, inte oviktigt, han skulle aldrig sno en idé från en medarbetare och låtsas att det är han som kommit på den, i detta avseende är han generös.

Han litar också på folk och är numera bra på att delegera.
»Christer har blivit bekvämare med åren och ser gärna att andra sliter, på det att han själv kan ta det lite lugnt ibland«, säger en tidigare medarbetare.

Men frågan är om han litar för mycket på sina medarbetare. Förra årets stora skandal med den så kallade Cevianmannen, en medarbetare som utnyttjade insiderkunskap för egna affärer, kan tyda på det.

Men här är enigheten stor bland Chefs källor: Gardell kan inte lastas för det som hände. Hur bra kontroll en chef än har går det inte att begära att han eller hon ska veta om någon i det fördolda gör egna aktieaffärer med exklusiv information.

»Christer trodde på rationalitet, nämligen att en anställd är nöjd med att han kommer att kunna jobba ihop en förmögenhet om han bara sliter på under ett antal år vid Cevian. Han kan absolut inte lastas för att det blev som det blev«, säger en person som i övrigt har en hel del kritiska synpunkter på Christer Gardell.

Att Cevianmannen var en felrekrytering är lika självklart som att påven är katolik. Men det säger sannolikt inte så mycket om Gardells förmåga att knyta medarbetare till sig.

Många är närapå lyriska när de beskriver Christer Gardells förmåga att bedöma personer. Han ser tydligt vem som är av det rätta virket och lämnar litet utrymme för slumpen när nyckelpersoner ska anställas.

En chef, som Gardell anställde, berättar med skräckblandad förtjusning om ett par tre »extremt långa och noggranna« referenstagningar innan processen gick vidare.
»Om Christer vill göra något annat skulle han kunna öppna rekryteringsfirma på studs«, säger en av entusiasterna.

Men bilden är inte entydig. Några enstaka personer tycker att han är likriktad när han letar efter medarbetare.
»Gardell vill gärna omge sig med människor som påminner om honom själv. Och han blir lätt elitistisk när han är ute på jakt och kan skryta vitt och brett om han fått tag i en schackmästare eller någon annan som signalerar framgång eller hög intelligens.«

Han föredrar ofta yngre medarbetare, sannolikt för att de är mer formbara. Och mindre ifrågasättande, vilket Gardell fäster stor vikt vid. Han tycker inte om att bli ifrågasatt.

De flesta håller med om att ett öppet och lyhört ledarskap är att föredra, men Christer Gardell står för motsatsen.
Han är inte bekväm när omgivningen vågar hålla emot.

Över huvud taget verkar konflikthantering inte vara hans bästa gren. Visst, han kan ta tuffa fighter, men Christer Gardell överlämnar gärna konflikter till den nära medarbetaren på Cevian, managing director Lars Förberg. Förberg är betydligt mer lyhörd och skicklig på att hantera motsättningar.

Lyhörd är inte heller det första ord som kommer upp när den offentliga bilden av Christer Gardell diskuteras. Han är fåfäng. Och som så många med denna last, bokstavligen älskar han att synas.

Många undrar varför han syns så ofta i tv och i spalterna. Svaret är enkelt: Han ringer tillbaka när journalister söker honom. Och han vågar sticka ut hakan. Tacka tusan för att behandlingen blir mer välvillig än av direktörer som på sin höjd säger »ingen kommentar« när reportrar dyker upp.

Lika uppskattad som Gardell är på många redaktioner, lika ifrågasatt är han när han med utspel på utspel försöker sätta press på en direktör inom Volvo eller komma med i styrelsen.

»Visst är det kul att läsa i spalterna vad Christer tycker, men han pratar alldeles för mycket. Man behöver ju inte skaffa sig mer uppförsbacke än man redan har.«
Men andra hejar på, också inom näringslivet.

»Det är jättebra att inte Volvo tar in Christer i styrelsen. Då är han ju fri att kritisera och kan därmed sätta press på styrelsen på ett helt annat sätt än om han fått händerna bakbundna genom en styrelseplats.«

Gardell anses vara tydlig i sin kommunikation. När han gjort analysen och bestämt vad han vill är han övertygande och talar så att många hänger på. Inför en diskussion håller han dock på fakta och släpper inte gärna in andra.

En viktig framgångsfaktor är sannolikt att Gardell alltså är en tävlingsmänniska. Det ordet har dykt upp under i stort sett varje intervju med personer i hans omgivning. Gardell bara måste vara bäst.

»Det är självklart en styrka för en chef att hata att förlora, jag skulle gärna se fler med sådan vinnarinstinkt som Christer har.«
Christer är en klassresenär. Han föddes i ett hem med små resurser. Mamma stod i butik på Gulins och pappa var bokbindare. Men själv ville han nå högre.

Biljetten till klass ett från Stockholmsförorten Finntorp i Nacka blev bland annat idrotten. Den öppnade dörrar till betydligt mer fashionabla områden, som hade en stark dragningskraft på den unge Christer Gardell.

En annan tydlig biljett till klassresan var charm. Christer Gardell har, också det enligt påfallande många, stark utstrålning och karisma.
»Christer vill nog inte se det själv, men han har verkligen gjort en rejäl klassresa, vilket säkert präglar honom som chef i dag. Han måste hela tiden vara bäst. Precis som han behövde hävda sig inför rikemansbarnen när han var liten måste han i dag ständigt bevisa att han är nummer ett.«

Hans främsta drivkraft tycks alltså vara revansch och en vilja »att visa dem!«. I dag bor han i villa i Saltsjöbaden.

LÄS MER: Gardells saltsjöbadenkompis, Michael Wolf

Ytterligare en framgångsfaktor är utseendet. Gardell ser bra ut, han har klara drag av dockan Ken, eller varför inte Clark Kent i tv-serien?
Enligt en central person i svenskt näringsliv är det en pusselbit i förklaringen till att Gardell är så kontroversiell.

»Han har så mycket av det som de andra alfahannarna också vill ha. Det är därför Christer väcker så starka känslor bland chefer och andra«, säger han roat.
»De flesta ser inte lika bra ut och har inte samma starka utstrålning, och då blir man inte lika populär.«

Utstrålning spelade en viktig roll när finansmannen Mats Qviberg upptäckte Christer Gardells ledaregenskaper.
Christer Gardell hade varit på julledighet hos svärföräldrarna och skulle flyga hem från Östersund för att jobba i mellandagarna. På samma plan, alldeles i närheten, satt Mats Qviberg.

LÄS MER: Gardells ledarbetyg

Flygvärdinnan råkade spilla kaffe på Qvibergs kavaj. Gardell räckte över en servett, och samtalet var snart igång.
Det slutade med att Qviberg erbjöd Christer Gardell skjuts in till stan.

»Jag kände snabbt att den här grabben skulle bli vd för Custos. Man har bara en chans att göra ett första intryck och den chansen utnyttjade Christer synnerligen väl. Han har ett vinnande sätt och en närvaro som jag nästan aldrig sett tidigare, Christer har en helt otrolig utstrålning«, säger Mats Qviberg som numera är en av vännerna.

Vänner är viktiga för Gardell. Han är den som ligger på om att Handelsgänget han gick ut med 1984 (gissa vilken plats Christer Gardell hade, just det, kursetta) ska fortsätta att träffas.

På tal om Handels så berättas det att han efter rättning av skrivningar genast visste resultat för var och en. Är man tävlingsmänniska så är man.
Ibland kan det bli för mycket konkurrenstänkande.

Det är allmänt omvittnat att man hör när Christer Gardell spelar tennis, vilket han för övrigt gör varje dag, för han skriker så mycket och gödslar med bortförklaringar när kampen inte gått hans väg. Christer Gardell ber också hellre hustrun Kristina att gå av banan än att riskera att förlora en mixad match.

Nu ska inte det tolkas som att familjen kommer i andra hand, tvärtom tar den nog ovanligt stor plats för en chef på Gardells nivå.
Han kan i ena sekunden vara hur grabbig som helst i ett sällskap. För att i nästa gå åt sidan och prata tyst i mobil med ett av barnen som behöver hjälp med läxorna.

Om han därmed också förstår andra, som kanske behöver stressa för att hämta på dagis eller vara hemma med snorigt barn är svårt att säga.
»Om man skulle analysera Christers hjärna skulle mycket imponera. Men man skulle också finna att empaticentrum inte är särskilt väl utvecklat. Det är ingen chef man sätter sig hos och gråter ut med när man har problem.«

På frågan om denne före detta medarbetare någonsin sett Gardell gråta blir det först tyst, sedan fnissar han:
»Skojar du eller …?«
Tanken har nog aldrig föresvävat denna källa att den stenhårde, krävande chefen Gardell kan gråta.