Studie: Enda metoden som funkar mot utmattning

Ännu en studie har slagit fast det som inga chefer vill höra. Att det enda som kan förebygga psykisk ohälsa i form av utmattning är minskad arbetsbörda och lägre arbetstakt.

Det har länge har propagerats för att man kan balansera arbetskraven om det finns socialt stöd och goda relationer på arbetsplatsen, om man har beslutsutrymme, får använda sina färdigheter och lära nytt. Men det räcker inte om arbetstakt och arbetsmängd fortsätter att vara hög.

För att förebygga psykisk ohälsa och specifikt utmattning behöver kraven på att arbeta snabbt och hantera många arbetsuppgifter minskas. Speciellt viktigt är de för personer som återgår i arbete efter stressrelaterad ohälsa eftersom det annars ökar risken för svårare symtom på utmattning.

”Man har bara tagit för givet att resurserna hade en skyddande funktion mot symtom på utbrändhet, men det har aldrig varit tydligt i forskningen, det har aldrig varit mer än en hypotes”, säger Anna-Carin Fagerlind Ståhl, med dr och psykolog på Exodus Psykologstöd & Arbetsmiljöexpertis.

”Det är svårt att säga att man måste sänka kraven, för verksamheter vill inte göra det. De har sina mål att nå upptill och nöjer sig istället med att det finns ett bra socialt klimat och ett handlingsutrymme. Många chefer har en svår uppgift, de ska leva upp till krav ovanifrån och ta hand om medarbetare under sig.” 

Hon har mätt graden av utmattning vid två tillfällen med två års mellanrum hos 1 722 medarbetare på sju svenska organisationer och företag, tillsammans med Peter Smith, med. dr vid Institute for Work and Health i Toronto, och Christian Ståhl, biträdande professor i arbetslivsinriktad rehabilitering vid Linköpings universitet.

Och de har undersökt hur den psykosociala arbetsmiljön påverkat symtomen över tid.

”Ju högre krav man har, desto gravare symtom på utmattning över två år. Och det spelade ingen roll vilken grupp i undersökningen man tillhörde. Krav är en lika stor prediktor för utbrändhet oavsett vilka resurser man har”.

Medarbetare med stort beslutsutrymme och socialt kapital löpte alltså inte mindre risk att drabbas av utmattning än de med ringa eller inga resurser alls.

”Men det är viktigt att komma ihåg att resurserna är viktiga i sig. Är det ont om dem ökar risken för hjärt- och kärlsjukdomar, depression och utmattning. På samma sätt som att höga krav är en risk utgör bristen på dessa också en risk för psykisk ohälsa. Men det räcker inte att resurserna finns där om kraven är höga”.

Hon liknar det vid att vi varken kan avvara sömn eller mat om vi vill må bra.

Marie Åsberg, senior professor vid Karolinska och en av våra främsta stressforskare, såg tidigt ett samband mellan nerdragningarna i början av 90-talet med den ökade psykiska ohälsan bland personalen som var kvar i slutet av 90-talet.

”Det är svårt att förklara det på något annat sätt än att det beror på den ökade arbetsbelastningen”, sa Marie Åsberg när Chef intervjuade henne i Stresskolan för något år sedan.

”Det finns mängder med forskning som visar att arbetet är den stora boven för utbrändhet. Till och med i gruppen ensamstående med försörjningsansvar för barn är det arbetskraven som är den största risken”, säger Anna-Carin Fagerlind Ståhl.

”Kravkontrollmodellen som vi utgått från i vår studie uppfanns på 70-talet och har bekräftats gång på gång. Ändå blir vår undersökning en jätteskräll, vilket gör oss glada och förtvivlade samtidigt.