Nisha Besara: ”Allt börjar inte från noll”

I sin första krönika skriver Chefs nya Chefredaktör Nisha Besara om hur hon ser på den roll hon nu tar sig an. ”När jag klev in i den här rollen för några veckor sedan så började allt inte från noll helt enkelt – det finns en hel historia att ta hänsyn till. Jag har aldrig riktigt förstått mig på chefer som tror att de omedelbart vet bäst”.

Krönikor
Publicerad
Bild på Chefs chefredaktör Nisha Besara.
Foto: Oskar Omne

Vad har du för vision? Vad vill du göra med tidningen? Det är frågor som jag har fått många gånger sen det blev klart att jag har fått uppdraget som chefredaktör för Chef. Även under rekryteringsprocessen dök frågorna om mina planer för tidningen såklart upp.

Mitt enkla svar har varit: Jag vet inte. Jag vet ännu inte, eftersom jag inte har fått lära känna tidningen, arbetsplatsen, kollegorna och kulturen än. Jag vet ännu inte, eftersom jag inte har fått syn på vilka diskussioner som har florerat de senaste åren, vilka vägval som har gjorts utifrån de diskussionerna och motiven och drivkrafterna bakom de rörelserna. Och på varje arbetsplats finns det mer eller mindre inslag av små skav. Små skav där det dras åt olika håll – det där lågintensiva som pågår när hjärtefrågor kommer upp, som aldrig riktigt blir en konflikt i dager, men som ändå finns där och stöts och blöts. Jag vet inte om det finns sådana på Chefs redaktion, men om de finns ska jag ta mig an dem och allt annat som kommer min väg och försöka skapa mig en bild av vilken resa den här arbetsplatsen och dess kollegor har gjort ihop de senaste åren. När jag klev in i den här rollen för några veckor sedan så började allt inte från noll helt enkelt – det finns en hel historia att ta hänsyn till.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på chefer som tror att de omedelbart vet bäst. Jag ser flera risker med den typen av ledarskap – chefen som kommer in som en ångvält för att få genomföra sin på förhand bestämda Plan. En uppenbar risk är ju att det fattas förhastade beslut när lyhördheten, historieskrivningen och kontexten saknas. Den ännu större risken är förstås att de besluten fattas över huvudet på alla medarbetare. Kollegor som känner sig förbisedda, överkörda och inte respekterade för det som de hittills har åstadkommit – det blir en rejäl uppförsbacke för den nya chefen, som på kuppen troligen förlorar en del av arbetsplatsens kompetens.

 Jag är inte den chefen. Den nya som dundrar in på en plats jag inte känner och har en färdig idé som jag prompt ska implementera. Därför har som sagt mitt svar på frågan som jag redan har fått så många gånger om den här tidningen helt enkelt fått bli: jag vet ännu inte.

Det innebär såklart inte att jag inte har några tankar alls. Jag har under hösten läst ett helt gäng gamla nummer och försökt lära känna tidningen. Jag har bläddrat i hela förra årets utgivning för att skapa mig en helhetsbild. Jag funderar på vad vi ska ha för tilltal. Jag undrar om tidningen upprepar mönster som är svåra att få syn på, men som ändå behöver brytas. Jag tittar efter omedvetna signaler vi sänder, format vi kan ha fastnat i, bilder vi upprepar och så vidare. Framför allt funderar jag på utmaningen som fick mig att ta det här jobbet: Hur tar vi tidningen Chef till nästa nivå?

Vad tycker du? Redan när det annonserades att jag skulle bli chefredaktör hörde flera läsare av sig med både ris och ros. Och jag tar gärna emot mer. Vad vill du ska hända? Vad har du för idéer och visioner för tidningen du håller i handen? Hör av dig till mig i valfri kanal! Passa på nu medan jag är vidöppen för intryck och idéer.

Skapa ett gratiskonto, prova Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden