Michael Storåkers är förföraren

Det drar en jeansklädd stormvind genom anrika auktionsfirman Bukowskis lokaler på Arsenalsgatan i Stockholm. På bara några månader har den nya chefen Michael Storåkers dragit igång ett förändringsarbete som får flera av medarbetarna att tappa andan.
»Jag hade kanske ägnat lite mer tid åt att lyssna innan jag satte igång som han har gjort«, säger en medarbetare.

Trots att alla inte alltid hänger med i Michael Storåkers tempo, är de allra flesta vi har talat med både positiva och förväntansfulla inför vad deras nya chef kan betyda för auktionshuset.
Under våren blev Michael Storåkers allt oftare synlig på auktionsfirman, officiellt i egenskap av att han tagit plats i styrelsen. Inte för att han var okänd i lokalerna, Michael Storåkers har ett stort konstintresse och var en känd kund, men nu var det uppenbarligen något annat i görningen.

»Han smygbörjade här, kan man säga«, minns en medarbetare. »Han gick runt på avdelningarna och hälsade och fikade. Alla förstod att det var han som skulle bli ny ­koncernchef, men det dröjde innan han ­presenterades officiellt.«
Michael Storåkers satt tidigare i styrelsen och det tog inte många månader förrän han hade övertygat sina styrelsekamrater om att Bukowskis behövde förändras. Varför inte tillsätta en koncernchef? Vaddå rekrytera? Se er omkring – finns här någon ung, konstintresserad, förändringsbenägen person? Va? Nämen, inte ska väl jag ..?

Redan då upptäckte många på auktionshuset hemligheten bakom Michael Storåkers snabba karriär – hans starka utstrålning och naturliga auktoritet. Samt den rappa käften.
»Michael har en hög knasfaktor och därmed också hög tolerans för udda personlig­heter. Det var väldigt roligt på jobbet«, minns en medarbetare från reklambyråtiden.
Michael Storåkers kom till Bukowskis från reklambranschen. Han startade 1998 reklambyrån Storåkers, som ingår i byrånätverket McCann. När McCann två år senare köpte hela bolaget tog Michael Storåkers över som vd och ordförande för McCann Sverige.

Reklambranschen är kanske den mest trendkänsliga av branscher, något som i hög grad präglar de som är verksamma där. Många är rädda för att uppfattas som fyr­kantiga, det får inte kännas som om man jobbar på bank eller fabrik. Med Michael Storåkers vid ­rodret är risken för stelbenthet minimal.
»Det blev snarare ett slags vuxendagis«, som en medarbetare uttrycker saken.

Michael Storåkers har varit en extremt ­tillgänglig chef på reklambyrån. Han gick gärna runt på kontoret och talade med folk – dessvärre ofta i bara strumplästen.
»Ja, tyvärr«, minns flera medarbetare som inte gillade klädkoden.
För dem gällde det också att lyssna och känna av vilket humör chefen var på just den dagen. Michael Storåkers är nämligen en humörmänniska av mått – något han själv är i högsta grad medveten om och redan har berättat på Bukowskis.

»Om man behövde ta upp något tråkigt med honom och det var ’fel’ dag, var det klokast att skjuta upp diskussionen till senare«, berättar en annan. »Fast ibland gick det ju inte att vänta och då kunde det bli plågsamt.«
»Men han var ändå oftast glad när han gick sina ärevarv på byrån och skojade med alla. Och alla ville att han skulle säga några ord till just dem. För när Micke är på gott humör finns det inget bättre än att bli sedd av honom«, säger en medarbetare som var med.

Även på Bukowskis har Michael Storåkers väckt uppmärksamhet med sin klädsel. Men tröskeln för vad som anses uppseendeväckande ligger på en helt annan nivå än på reklambyrån. På Bukowskis räckte det med att den nya koncernchefen dök upp i jeans och tröja för att medarbetarna skulle tappa hakan.
»Tidigare tjatade ledningen om att vi skulle klä oss som om vi jobbade på bank«, säger en medarbetare. »Men det här känns ju betydligt modernare.«
En annan av Michael Storåkers kontro­versiella sidor är hans språkbruk.
»Han använder gärna fula ord, och det uppskattar inte alla. Till slut blev det ett självklart inslag i arbetsklimatet, men jag vet många som hade svårt att acceptera det«, berättar en tidigare medarbetare.
»Det gör att han kan uppfattas som oseriös och respektlös, men på något sätt kommer han undan med det«, säger en annan.
Michael Storåkers är en chef som upp­skattar lojala medarbetare. Och när han utser sina favoriter är det bland de allra mest lojala.
»Visst hade han sina favoriter. Det kände alla till, både bland de utvalda och bland dem som var ute i kylan.«

»Han har ett polariserande sätt som funkar bra med vissa, men inte alls med andra«, säger en annan. »Många tycker att han är superhärlig och uppskattar hans lite ogreppbara, positiva sätt. Andra, som inte känner igen sig själva i honom, tycker att han är ostrukturerad och rörig.«
Storåkers utstrålning och auktoritet är oomtvistade. Fler än en medarbetare vittnar om glädjen i att känna sig sedd och rentav utvald av Michael Storåkers. Men ibland kunde det bli komiskt när medarbetarna tävlade om hans uppmärksamhet.

»Jag vet ingen som inte gillade honom. Hans dragningskraft är närmast magisk. Micke är en chef som man vill bli ’förförd’ av.«
Storåkers är ingen konflikträdd chef, även om en och annan medarbetare såg hur han delegerade obehagliga beslut till sina mellanchefer. Och det var inte enda gången mellancheferna kom i kläm.
»Jag tror att det är svårt att vara mellanchef under Micke«, spekulerar en. »Hans personlighet gör att medarbetarna har svårt att stanna på mellanchefsnivå, utan gärna vill involvera honom.«
»Det samlas inte direkt några starka chefer i ledningen runt en sådan karismatisk person som Micke.«

Kritik framförs på ett minst sagt rakt sätt, det vittnar många om. Michael Storåkers drar sig inte för att tala klarspråk och säger vad han tycker – till både medarbetare och kunder.
»Det är verkligen inte vanligt i reklam­branschen«, säger en medarbetare som ­uppskattade att ha en chef med kurage.
»Men han kan också säga jävligt otrevliga saker till någon – offentligt. Det är inte av ondska eller elakhet, utan han är sådan bara.«
»Han ger också cred offentligt«, påminner en annan. »I reklambranschen finns det många som har ett stort behov av bekräftelse och det ger Micke. Men fokus ligger hela tiden på att leverera, han är ingen chef som pjoskar med gnälliga medarbetare.«
Som människokännare och rekryterare får Michael Storåkers både ris och ros av sina medarbetare. Den gemensamma nämnaren är att man tycker att han är bättre på att rekrytera medarbetare än chefer.
»Han är bra på att rekrytera kreatörer, men alla chefrekryteringar var väl inte klockrena. Kanske för att han själv helst vill ha sista ordet och därför tar in chefer han kan styra«, tycker en.
»Men han har rekryterat många extremt begåvade och socialt funge­rande medarbetare och skapade på så vis en väldigt trevlig arbetsplats«, minns en annan. »Han är bra på att han även ser kvinnor och ser till att de får framträdande positioner. Ingen ­gubbighet, alls! Stort plus för det.«
Och detta är det fler som har noterat. Michael Storåkers är bra på att se kvinnors kompetens och har rekryterat flera till höga chefstjänster.
»Trots sitt manliga sätt att styra är han ganska otypisk för reklamvärlden och inte alls så där gubbgrabbig som många andra är«, säger en som uppskattar just detta drag.
»Han är mycket duktig på att lyfta fram kvinnor, den bästa jag har träffat i hela branschen!«
Bland chefens viktigaste upp­gifter är ju att få motiverade medarbetare. Teknikerna kan variera, Michael Storåkers har två. Den ena handlar om att offentligt bekräfta och berömma den som har gjort extra bra ifrån sig. Det gör han så bra att de som inte uppmärksammas blir illa till mods.
»Han hade ett sätt att hylla den som varit duktig att alla andra fick skuldkänslor.«
Den andra metoden handlar om att inte lägga ner någon tid alls på motivationsarbetet.
»’Bara gör det!’ eller ’lös det’ är hans favorituttryck, för han är helt inriktad på att leverera«, berättar en.

För en utomstående förefaller arbetsklimatet på en reklambyrå skilja sig ganska markant från det på ett av landets äldsta auktionshus. Det kan vara upplagt för en rejäl kulturkrock.
»Jag tyckte först att det var jättekonstigt när han gick till Bukowskis, och det ska bli mycket intressant att se hur det går. Jag föreställer mig att det är en helt annan typ av människor där än i reklambranschen. Man kan undra hur de kommer att överleva«, säger en gammal reklamräv.
Andra är inte lika tveksamma. Michael Storåkers har en social kompetens som överträffar de flesta och en förmåga att anpassa sig till omgivningen. Plus sitt stora konstintresse.
Förväntningarna är höga från med­arbetarnas sida.
»Man märker att det händer mycket omkring honom. Han ifrågasätter och får oss att tänka i nya banor.«
»I vår bransch kan det bli lite mossigt«, säger en annan. »Vi kör gärna på i gamla hjulspår och märker inte att publiken och sam­hället förändras.«

Michael Storåkers har slagit ihop det som förut hette Lilla Bukowskis och Auktionskompaniet till Bukowskis Market – enheten för nätauktioner – medan Fine Art fort­farande säljer på slagauktioner.
»Det är en stor förändring både för oss och för kunderna«, berättar en. »Nätauktioner har fortfarande inte samma status som en slagauktion och många tvekar att släppa iväg ett föremål för 20 000 kronor till nätet. Ibland måste man argumentera med en kund och då känner man att man har hans stöd.«
På samma sätt har han bakat ihop Bukowskis i Sverige med verksamheten i Finland. Också ett organisatoriskt grepp som tvingat medarbetarna att tänka i nya banor.
»Förut kunde man vara ovillig att släppa iväg ett finskt föremål till Finland, även om det skulle betalas bättre där. Vi ville visa att vi själva kunde få ut ett bra pris. Nu säljs föremålen där vi bedömer att priset blir högst.«

Och jodå, man har även hunnit upptäcka Michael Storåkers drastiska sätt att uttrycka sig.
»Visst kan han vara rapp i truten, men det kan vi nog vara här också«, säger en. »Jag ­gillar när man kan slänga lite käft i vardagen.«
Många uppskattar hur han på kort tid har lyckats tillföra ett kundperspektiv i de anrika lokalerna.
»Jag tror att han är perfekt som chef för Bukowskis«, säger en iakttagare. »Om det inte funkar tror jag inte att han tycker att det är hela världen.«

Michael Storåkers svarar på Cheftestet:
»Tack för värdefull information. Spontant tänker jag att jag känner igen mig i beskrivningen av mitt sätt att leda arbetet, framför allt när jag förr var operativt ansvarig på Stor­åkers McCann som i dag utgör en fjärdedel av McCann i Sverige.
Jag har stort förtroende för mina medarbetare och hämtar inspiration och energi från dem. Vi har nästan alltid satsat på att lyfta fram interna förmågor och unga förmågor till att bli ledare inom McCann, de flesta har vuxit med uppgiften och utgör nu toppskiktet av ledare inom respektive område.
Det stämmer att jag kan bli otålig ibland när jag uppfattar att inte den riktiga viljan finns där, kanske på orättvisa grunder.
Det jag uppskattar mest från mina kolleger, förutom att de genomför sina idéer och uppdrag, är deras initiativförmåga, att de vågar vara djärva och raka. Och att människor är olika.
Tycker någon att jag uppfört mig illa, blir jag glad om jag får veta det.«