»Jag lyssnade – och räddade livet på min fru«

För att lyckas i yrkeslivet, måste du lära dig att lyssna. Du måste också lära dig att bolla dina idéer med ett stort antal människor innan du säger »Vi struntar i det här« eller »Då sätter vi gång!«. En av de positiva följderna av att kunna lyssna och ta råd när det gäller affärer, är att du kan ha nytta av det i andra delar av ditt liv.

Det kan exempelvis handla om stora beslut som gäller din hälsa. När jag var 22 år gammal, kastade jag en tjej lite lekfullt högt upp i luften, vilket ledde till att jag skadade mitt knä. Efter några dagar på kryckor, träffade jag en kirurg som berättade för mig att det var en av de värsta ligamentskador han hade sett och att han vill operera mitt knä med detsamma. Även om jag var ung, hade jag redan sju års erfarenhet från näringslivet och visste att jag borde skaffa en »second opinion«.

Jag försäkrade mig om att den andra kirurgen inte hade fått reda på vad den första kirurgen sagt, och fick ett helt annat råd, men det handlade fortfarande om att mitt knä skulle opereras. Jag tog beslutet att fråga ytterligare en läkare. Jag frågade en grupp människor som jag visste skulle ge mig utmärkta råd, nämligen det engelska landslaget i fotboll. Jag letade upp numret till landslaget och frågade efter deras sjukgymnast, som var vänlig nog att ta emot mig. Han sa att det inte behövdes en operation, så länge jag följde ett särskilt träningsprogram. I så fall skulle jag vara i form på bara tre veckor. Och, mycket riktigt, efter tre veckor åkte jag skidor! Detta var 38 år sedan och nu som 60-åring springer jag London Marathon. Hade jag kunnat springa ett maraton om jag hade tagit det första rådet och genomgått en stor operation? Jag tror inte det.



En morgon för två veckor sedan vaknade min fru Joan och märkte att ett av hennes ben hade svullnat upp och var tre gånger större än vanligt. Vår husläkare sa att hon hade drabbats av en blodpropp i benet. Vi åkte i ilfart till sjukhuset, där hon fick höra att hon hade fått en rad blodproppar från vristen upp till ljumsken. Läkarna sa också att det var ett av de mest extrema fallen de någonsin hade sett. Hon hade varit väldigt nära att få en blodpropp i lungan, eftersom levrat blod från propparna i benet riskerade att färdas till lungan. Läkarna gav henne läkemedlet Warfarin, drog en kompressionsstrumpa över benet och sa att hon skulle bli gradvis bättre de närmsta åren, men att hon konstant skulle vara i riskzonen för att få en dödlig blodpropp i lungan.

Tillsammans med mina två barn, Sam och Holly (som är både läkare och affärskvinna), ville jag försäkra mig om att rådet läkarna hade gett var det bästa möjliga. Vi var nästan säkra på att det måste finnas något bättre alternativ än att Joan skulle släpa omkring på sitt svullna ben och leva resten av livet med en överhängande risk att dö. Vi ringde flera läkare och jagade en lösning på problemet. Likt detektiver i en roman arbetade vi långsamt mot målet att hitta ett bättre svar på den situation vi hamnat i. Vi hittade en ny behandlingsmetod, som för några år sedan liknade science fiction, men som radikalt förbättrade Joans chanser att kunna tillfriskna.

De första läkarna som Joan träffade kände inte till den här metoden och sa till oss att den var alldeles för riskfylld. Men efter att vi hade pratat med ett antal experter, insåg vi att riskerna hon löpte genom sitt nuvarande tillstånd var mycket större än de risker som förknippades med den nya behandlingsmetoden. Så vi bestämde oss för att prova den nya metoden, som innebar att man tillfälligt placerade ett litet paraply inne i hennes ben. Om en propp slet sig loss, kunde den inte färdas upp till Joans lungor. Samtidigt kunde läkarna också injicera propparna och bryta ner dem, vilket fick blodet att flyta igen. Det ledde till att det levrade blodet i hennes ben försvann.

Vi flyttade Joan till ett nytt sjukhus där man var villig att pröva den här metoden. Två dagar senare hoppade hon bokstavligen ut från sjukhuset. Hennes ben var normalt igen, propparna hade försvunnit och förutom att hon måste ta Warfarin ett tag, så kan hon leva ett näst intill normalt och riskfritt liv. Den här metoden måste inledas inom tio dagar efter att propparna har uppstått.

I näringslivet kanske inte frågor räddar liv, men de kan ofta bespara dig både tid och pengar. Ställ inte egna frågor förrän du har fått rejält med feedback och känner att du är nära att ta ett beslut. Låt folk ge sina synpunkter först, och berätta sedan för dem vad andra har sagt om ditt problem. I slutändan kanske du ändå bestämmer dig för att avstå, och efteråt få reda på att det var det allra bästa beslutet.

Du kanske bestämmer dig för att gå vidare, och det är ganska troligt att din ursprungliga idé är omöjlig att känna igen efter att du har rådfrågat en stor skara människor. Men idén har förmodligen förbättrats. Vad som än händer kommer du att ha kul medan du lär dig och får synpunkter från andra människor. Resultatet blir mycket bättre om du har ett öppet sinne och har tagit in flera olika perspektiv.

Om du har den här inställningen även i ditt privatliv så kan den hjälpa dig att hålla din älskade vid liv – en person som du annars hade kunnat förlora. 

Fotnot: © 2010 Richard Branson (Distributed by The New York Times Syndicate).