Vad gör du när dina medarbetare ljuger?

Nästan fyra av tio chefer har kommit på sina medarbetare med att ljuga, enligt en undersökning som Chef har gjort.

Konflikthantering
Text: Redaktionen
Publicerad

»Det är som med ungarna. Jag vet när någon av dem inte talar sanning, men om bevisen saknas är det svårt att ställa någon till svars«, säger Erika Aujalay som är vd på Winterviken festvåning, kafé och konferens i Aspudden i Stockholm.

Erika Aujalay gör som de flesta andra chefer när de kommer på en medarbetare med att ljuga, näm­ligen att inte pressa dem.
En undersökning som Chef och Synovate har gjort bland drygt 500 chefer visar att vi chefer sällan gör någon stor sak av våra medarbetares vardagssvek. Oftast gör vi ingenting alls.

I bästa fall frågar vi medarbe­taren om hon eller han talar sanning, men tvingar inte fram svaret. Endast 16 procent av cheferna i undersökningen säger att de ­konfronterar sina ljugande med­arbetare. Övriga varken vågar ­­­eller vet hur de ska agera.
Det mesta får alltså passera.

»Den vanligaste lögnen jag möter är att medarbetare som skulle ha jobbat ringer och sjukanmäler sig fastän de egentligen är bakis eller har en hjärtesorg«, säger Erika Aujalay.
»Jag låter medarbetaren förstå att jag fattar att hon eller han har ljugit utan att ta just de orden i min mun. Jag brukar förmedla det på ett annat sätt än att fråga rakt på«, förklarar hon.

Och visst är det obehagligt, läskigt och svårt att ställa en medarbetare mot väggen. Det kan vara direkt genant att behöva avslöja någon. Därför är det högst mänskligt att vilja undvika det, inte minst om du är osäker på om dina misstankar stämmer. Det är mycket som står på spel.

Om du har rätt kommer ju nästa besvär – vad sjutton gör du då för att det inte ska upprepas och för att återvinna ditt förtroende för medarbetaren? Men om du å andra sidan har fel riskerar du att bränna medarbetarens tillit till dig.

Hur du än vrider och vänder dig har du dilemmat kvar. En sak är dock säker – om det obehagliga ändå ska göras blir ingenting lättare av att du skjuter upp det. Tvärtom. Att gå och vara misstänksam tar en massa onödig energi.

Risken är också att ditt tigande blir ett tyst medgivande till lögnen. Om du inte reagerar direkt riskerar ljugandet att både sprida sig och gå ut över arbetsresultatet, tilliten och stämningen. Att smita och uppträda illojalt är ju dessutom ett brott mot anställningsavtalet. Det gör medarbetarnas ljugande till en utmaning som chefen tvingas hantera på något sätt.

Man skulle kunna argumentera för att vi som chefer till och med har som plikt att reagera. Men i stället blir de flesta av oss stumma och ställda. Vi lirkar och hummar och önskar helst att medarbetarna själva ska komma på att de borde skämmas och skärpa till sig.

Gör vi fel? Är vi svaga och låter oss utnyttjas i vår konflikträdsla? Förlorar vi vår pondus och auktoritet om vi inte sätter oss i respekt, tar de svåra samtalen och ger varje lögnhals en rejäl uppsträckning?

Inte nödvändigtvis, faktiskt. Om vi väljer att ta konflikten finns nämligen risken att verksamheten förlorar på saken. Du måste välja när det är värt att konfrontera och när det inte är det. Det är en svår balansgång som kräver mycket sunt förnuft. Och ibland är det nödvändigt att säga ifrån, oavsett följderna. Så var det för eventbyråchefen Agneta Trygg.
Agneta Trygg är i dag ägare till Summit, ett företag som arran­gerar konferenser ­och hyr ut festlokaler. Den stora lögnen utsattes hon för i ett annat bolag som hon drev för åtta år sedan.

Tillsammans med en partner hade Agneta Trygg startat eget i rekryteringsbranschen. Med­arbetaren som senare skulle svika henne var den första de anställde.
»Det gick bra för oss och vi blev snabbt flera. Vi månade om våra anställda och gav dem bra löner och bonus. Det var kanske därför som sveket kändes så hårt«, ­­­säger  hon.
Känslan av att allt inte stod rätt till kom krypande, minns hon.

Trots att hon inte träffade sina anställda varje dag märkte hon att atmosfären runt just den här medarbetaren förändrades. Det var helt enkelt något som inte stämde. Medarbetaren, som tidigare hade varit kvittrande glad och positiv, började plötsligt vara sjuk ofta, höll sig undan och flaggade för att hon ville säga upp sig.
»Därför påminde jag henne om att om hon funderade på att starta eget fick hon inte ragga på våra kunder«, berättar Agneta Trygg.

Detta svarade medarbetaren inte på. Och någon konkurrensklausul hade de inte skrivit in i kontraktet, ­­även om det fanns en muntlig ­­överenskommelse.
Agneta Tryggs tillit till personen minskade allt mer och växte till en gnagande oro.

Något var fel. Tänk om det var så att medarbetaren ljög och faktiskt höll på att sno företagets kunder? Agneta Trygg våndades – hur skulle hon göra? Hon hade ju ­­inga  bevis. Till slut kände hon sig tvungen att kolla upp sin misstanke ordentligt. Efter noggrant övervägande gick hon in på servern och tittade i medarbetarens mejl. Hon hade förvissat sig om att hon som chef hade rätt till det. Allt arbetsmaterial ägdes av företaget.

Ändå var hon rädd och hade dåligt samvete. Hon undrade för sig själv hur bra det var att behandla en medarbetare så här. Samtidigt visste Agneta Trygg att hon och hennes delägare var tvungna att ta ansvar för sitt företag.
»Våra värsta farhågor besannades. På arbetstid hade denna medarbetare suttit och mejlat våra kunder och frågat om de ville följa med över till hennes företag. Det kändes, kan jag säga.«

Lögnerna hos Erika Aujalay på Winterviken håller sig oftast på en mer oskyldig nivå. Och så länge det handlar om smålögner vill hon varken leta bevis eller konfrontera medarbetarna. Däremot är hon tydlig med vilka regler som gäller för de 30 anställda och alla tillfälliga inhoppare.

Hon tycker absolut att alla smålögner kan vara tröttsamma. Men samtidigt är det svårt och jobbigt att hitta ny personal som ska läras upp. Då är det bättre att värna om den man har i stället för att ställa till en scen om varje småsak, tycker hon.

Enligt Erika Aujalay skiljer sig inte medarbetares lögner från andra lögner som finns runt omkring en. Till exempel från kompisar, barn eller mellan makar. Däremot är ett jobb ett jobb och hon som vd måste ta sitt ansvar.

»Därför är det klart att jag tar med mig större saker hem och bollar med maken. Vi driver ju verksamheten tillsammans.«
37 procent av alla chefer kommer på en medarbetare med att ljuga någon eller några gånger per år, visar Chefs undersökning. 23 procent av de tillfrågade uppger att de råkar ut för medarbetarlögner någon gång i månaden, 15 procent varje vecka och 3 procent dagligen.

Undersökningen visar att den absolut vanligaste lögnen chefer möter är att medarbetarna tar åt sig äran för andras förtjänster eller ger någon annan skulden för egna misstag.
»Vissa människor är jätteärliga och plikttrogna i alla lägen. Andra behandlar sanningen på en glidande skala. Man kan säga att det handlar om ett slags personlighet«, säger Birgitta Ahltorp, leg psykolog och psykoterapeut samt chefsutvecklare.

Hon menar att många gömmer sig bakom lögnerna för att de vill visa upp en perfekt fasad inför ­chefen. När de inte orkar skyller de på sjukdom eller på barnen. 11 procent av de tillfrågade cheferna har hört sådana falska förklaringar.

Klokast är att inte ta det personligt, eftersom det sällan är menat så. Chefen är måltavla i sin egenskap av auktoritet. Du är den som alla vill visa sig duktig inför.
»Ju mer karriärinriktad arbetsplats desto mer är det så«, tror Birgitta Ahltorp. »Då väljer med­arbetarna antingen att simma med de andra hajarna eller att fly. Alltså att byta jobb. Annars blir de ju uppätna.«

Andra liknande lögner är att vara ledig i smyg när man egent­ligen ska arbeta hemifrån. Eller att ljuga om meriter och kunskaper, vilket är lite vanligare i offentlig verksamhet än i privat sektor.

Ungefär 18 procent av chefer i statlig och kommunal tjänst har upplevt att medarbetare inte har de meriter och kunskaper de har uppgett, mot 10 i privata bolag.
Jonas Nygren är ny på sin post som socialdemokratisk ordförande i kommunstyrelsen i Sundbyberg. För honom tog det ett tag att förstå att så många runt om honom inte talar sanning eller åtminstone glider rejält på den skalan och inte bryr sig om vad det får för konsekvenser.

»I början trodde jag att allt som lades fram var korrekt. I dag har jag lärt mig att dubbelkolla alla fakta. Jag har tentaklerna ute och vet vilka jag kan lita på«, säger han.
Och så har han nog blivit både lite hårdare och lite försiktigare så att det ska vara svårare att manipulera honom. ’Trevliga killen’ får han vara i fikarummet eller på fritiden.

Han har också lärt sig att när något låter riktigt fantastiskt – ja, då är lögnen ofta ett faktum.
»Jag märker oftast att någon ljuger när den personen alltid har en egen agenda, att han eller hon har en egen version av det som hände och som inte delas av andra när jag kollar«, förklarar Jonas Nygren.

Ett exempel var vid utförsäljningen av en skola där de personer som förhandlade om saken påstod att alla involverade var informerade och tyckte att lösningen var jättebra. Senare visade det sig att många i verksamheten hade fått det förtäckta hotet: Gå med på avknoppning eller lägg ned.

Sådana här situationer blir en svår balansgång för Jonas Nygren.
»Då blir jag så trött och irriterad. Ändå måste jag vara smidig. Att direkt konfrontera i det läget kan försvåra kommande förhandlingar«, säger han.

Erika Aujalay på Winterviken tycker att de anställda ska få några chanser på sig att visa sitt rätta jag. Restaurangbranschen är full av strulputtar som kanske inte är så lätta att samarbeta med alla gånger, men får man dem med sig kan de göra underverk, anser hon.

Hon tycker också att det är skillnad på lögn och lögn. En gång var hon med om att en anställd chef stal ur spritförrådet. Sådant är allvarligt i restaurangbranschen eftersom krogen kan bli av med sitt serveringstillstånd och då är det i princip slut med verksamheten.

Många visste att den här per­sonen hade alkoholproblem, men ändå sa ingen något till henne. Ganska snart upptäckte Erika ­Aujalay det ändå själv – och konfronterade alla inblandade.
»Jag brukar ta det mesta med ro men då blev jag besviken. Med­arbetarna hade gått bakom min rygg och dolt något viktigt för mig.«
Den gången konfronterade Erika Aujalay dem som borde ha talat om problemet för henne. Men de påstod att de inget visste. Kanske förstod de inte vilken risk de tog.

Efter Erika Aujalays starka re­­aktion förstod de runt omkring vad som kunde ha blivit konsekvensen – att alla blev utan jobb. Även personen som hade stulit fick en ny chans och misstaget har inte upprepats.
»Många ljuger för att de vill skydda både sig själva och sina kolleger, de tror att de är snälla när de undanhåller viktig information för att framställa någon i bättre dager. Sådant för dock sällan något bra med sig«, säger Birgitta Ahltorp.

Erika Aujalay menar att det egentligen bara finns två sätt att angripa osanningar.
Det första är att säga i ett enskilt samtal att du har förstått att med­arbetaren ljuger, men utan att anklaga. Det andra är att kalla till möte med alla och berätta på ett formellt sätt vad som hänt och att företaget nu har ett problem som måste angripas.
»Då vet den skyldige att den har ögonen på sig och slutar oftast«, säger Erika Aujalay, som själv har tillämpat båda metoderna.

Birgitta Ahltorp instämmer, men tillägger att chefen också bör förmedla vilken etik och moral som gäller genom att vara ärlig själv.
Arbetsplatsens kultur sätter gränserna för hur mycket de som jobbar där kan glida på sanningen. Skarvas och slarvas det på toppen och i ledningsgrupper så sprids det nedåt i organisationen.

Så hur gick det då för Agneta Trygg?
Jo, både hon och hennes kompanjon agerade efter regelboken. De tog fram bevis och ringde medarbetaren som vägrade att komma på ett möte. När de sa upp henne svarade hon med att sjukskriva sig.
»För oss blev det en stor förlust som kostade ordentligt eftersom vi var så nya och inte hade så mycket reservkapital. Vi mötte den anställda via en jurist och det slutade med att vi fick betala ett skadestånd och tre månaders lön.«

Agneta Trygg blir fortfarande arg när hon tänker på händelsen. För hon vill vara en rak och tydlig chef så långt det går. Ändå ångrar hon inte sitt beslut. Att gå till botten med händelsen var nödvändigt. De hade inte kunnat fortsätta med sitt företag annars.

Agneta Trygg har fortsatt att vara ärlig och ta fajter när det behövs även om hon inte råkat ut för något lika allvarligt som att någon stjäl kunder.
Men medarbetare som skarvar med tider och frånsäger sig ansvar dyker upp då och då.
»Då säger jag till direkt. Det har räckt hittills.«

Text: Isabella Iverus

Fortsätt läsa kostnadsfritt!

Vi behöver bara en minut…

Så roligt att du vill fortsätta läsa! Det får du strax göra, utan att betala något.

Skapa ditt gratiskonto
  • Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!

Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.