Henning Mankell fick Chefgalans hederspris

Evenemang
Publicerad
Henning Mankell. Foto: Lina Ikse Bergman

Tidningen Chef får fatt på Henning Mankell precis före avfärd till Antibes. Han reser dit för att läsa korrektur på sin nya bok Svenska gummistövlar. Det är närmare därifrån hem till Sverige för läkarkontroller, än från hans älskade Maputo. Den 1 februari var det exakt ett år sedan Mankell fick sin cancerdiagnos och han konstaterar i en krönika publicerad på sin hemsida att tumören i lungan inte har rört sig. Varken minskat eller blivit större.

Han arbetar som vanligt.

”Jag ser inget skäl till att inte göra det. Första månaden innan jag hade bestämt mig för hur jag skulle förhålla mig var det tungt, och visst känner jag den kalla vindpusten i nacken då och då. Förr eller senare tar cancern mig, men det kan dröja. Muslimerna säger ’Insha’Allah (om Gud vill) – det är inte så dumt.”

Rösten i telefonen är varm och stark.

Henning Mankell har med sina deckare erövrat världen. Hans böcker har sålts i över 40 miljoner exemplar och översatts till 40 språk.

Under året som gått har han skrivit två böcker och en tv-serie.

Henning Mankell intygar att han verkligen är överraskad av hederspriset.

”Jag som bara varit chef en och en halv gång i mitt liv. Först när jag var teaterchef i Växjö, och sen på teatern i Maputo där jag ’bara’ är konstnärlig ledare. Frånsett det har jag aldrig suttit som chef i näringslivet. Ovanligt framsynt av er att vidga chefsbegreppet, att se att det i en fristående dramatiker och författare också finns ett ’cheferi’ som kräver kunskap och ihärdighet.”

Du har fått priset för att du satt Sverige på kartan med dina böcker, som nått ut över hela världen. Du är en stor arbetsgivare. Uppfattar du dig själv som en chef?
”Jag såg en siffra på att min verksamhet omsatt upp emot 5 miljarder kronor under de år som jag har hållit på. Så det är klart att jag bidrar till många människors inkomst. Men det måste jag slå bort. Jag skriver för mina läsare och kan inte tänka på att jag är en arbetsgivare. Men jag har respekt för deras arbete.”

Du tar en ledarroll i ditt enga­gemang för världen. Inte minst i flyktingfrågan för FN:s räkning och du har också instiftat ett pris för svenska dramatiker och skänkt bort 15 miljoner kronor till SOS Barnbyar. Hur mycket kan och bör man ta ställning när man är i ledande position?
”Det tillhör allas vår skyldighet oavsett position att ta ansvar för en större helhet, för världsutvecklingen. Men chefer i alla former syns betydligt oftare när de skyller ifrån sig än när de är med och tar ställning. Det enda sättet att råda bot på det är att ge kvinnor mer inflytande.

Att kvinnor skapar matproduktion och tar ansvar för familjen men inte har politiskt inflytande är en gigantisk slagsida. Det patriarkala är ett hot mot oss alla. Jag förstår inte att företagen inte ser sitt eget bästa och sätter in klipska kvinnor i styrelserna.”

Åren 1984–90 var du chef för Kronobergsteatern i Växjö. Vilka är dina största lärdomar därifrån?
”Jag gjorde nog alla misstag en teaterchef kan göra, men fattade även förnuftiga beslut. Det handlar om att lära sig säga nej så att det låter som ett ja för att inte förstöra entusiasmen hos medarbetarna, att vara övertygande för att kunna övertyga, ibland ta i med hårda nypor, och se en kris som en möjlighet.

När jag slutade insåg jag att det viktigaste jag hade gjort var att lägga ner en föreställning som inte höll (vilket jag också tog på mig ansvaret för). Det främsta mandatet måste vara att ansvara för den konstnärliga kvaliteten.”

Du har varit konstnärlig ledare på Teatro Avenida i Maputo i nästan 30 år. Vad kan vi lära av afrikanskt ledarskap?
”En klok fråga. I ett rikt land som Sverige finns det öar av fattigdom och isolering, men i fattiga länder som Moçambique, finns det också en rikedom i att hitta lösningar som inte är beroende av pengar. Man gör något tillsammans och den som kom upp med idén är den som blir ledare. Hur kommer det sig att så många skrattar i ett fattigt land?

Jo, det är en överlevnadsstrategi. Jag har lärt mig mycket om samarbete, vad det är att leda. Det mest meningslösa som finns är att bli arg, det leder bara till surmulen dysterhet. Man måste hitta andra sätt att lösa problem. I dag är vi på väg mot nya definitioner av vad en chef är. Ett historiskt utvecklingsskede. Fascinerande.”

Andra har läst: Alla vinnarna på Chefgalan 2015

 

KOMMENTERA ARTIKELN

Vad tycker du? Kommentera artikeln här nedan. Det gör du via tjänsten Ifrågasätt som också är ansvarig för kommentarsfunktionen. Kommentarerna visas på chef.se i anslutning till texten. För att kommentera behöver du först skapa ett konto och logga in. Håll god ton och håll dig till ämnet. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. Även Chef kan ta bort kommentarer. Chef förbehåller sig även rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

Skapa ett gratiskonto, läs Chef digitalt för

0:-

  • Tillgång till våra låsta artiklar gratis!

Skapa ditt gratiskonto

Se alla våra erbjudanden