Handelshögskolans rektor tror på det empatiska ledarskapet

Bakom de tunga ekportarna i den imponerande byggnaden på Sveavägen utbildas många av framtidens ledare. Handelshögskolan i Stockholm rankas högst av alla handelshögskolor i Norden och lägger ett stort fokus på att attrahera internationella toppstudenter och forskare. 

”Vi har gått från att ha varit en svensk handelshögskola med internationella inslag, till att bli en internationell handelshögskola som är baserad i Stockholm”, säger Lars Strannegård som har varit skolans rektor sedan 2014.

Här har en lång rad näringslivstoppar och framgångsrika ledare fått sin utbildning. Ändå är Handels inte en elitskola, menar Lars Strannegård och förklarar hur han menar när han samtalar med Cissi Elwin i det nya avsnittet av ledarskapspodden Chef Dilemma. Lars Strannegård själv hade en rejäl betygsdipp som ung student och menar att det nuvarande systemet, med slutbetyg efter varje kurs, förstärker klyftorna. Svackorna är lättare för unga från studievana miljöer att parera.

”De får mer stöd hemifrån, med Study Buddy eller föräldrar som säger: kom igen nu, jobba på, du får inte tappa det här.” 

Han menar att mångfalden bland de svenska eleverna på skolan inte alls är tillräckligt stor. Ambassadörsprogram, stiftelser och anpassad antagning är verktyg för att förändra det.

”Vi är bland de sämsta i Sverige på att rekrytera från icke studievana miljöer. En enormt hög siffra av våra elever har högskoleutbildade föräldrar.” 

”Det har att göra med betygen, som vi sa, men också det faktum att går man på Handelshögskolan så är det inte en yrkesutbildning på samma sätt som en utbildning till ingenjör, jurist eller läkare är. Där blir man någonting. Om man går på Handels så är det mer oklart vad det är man blir.”

Man blir vd i ganska hög utsträckning?

”Ja det kan man bli, men det kan du bli utan utbildning också.”

Vilket är ditt största chefsdilemma just nu?

”Vi får bara en liten del av vår finansiering från fasta statliga medel, så mitt jobb handlar väldigt mycket om finansiering. Mitt dilemma är alltid att se till att man skapar en långsiktighet i detta. Det får mig att vakna vid femsnåret på morgonen… Jag funderar jättemycket på det.”

Akademiker är inte den lättaste gruppen att vara chef över?

”Nej, verkligen inte. Man säger lite skämtsamt att varje beslut från rektor ser de som ett första inlägg på ett seminarium… Jag kommer ju från en akademisk bakgrund själv och vet ju hur de tänker och fungerar. Det jag ser som min roll är att vara en sorts serviceinstans för akademikerna och resten av organisationen.”

I poddsamtalet om ledarskap refererar han bland annat till en avhandling, Levelling vagueness, som gjorts av en av skolans tidigare forskare, Ester Barinaga. 

”Ledarskap handlar i stor utsträckning om olika grader av vaghet. Om det är för vagt så blir det oklart och otydligt och ingen tycker att det är bra. Men om det är för strukturerat så kan många slå bakut. Då tycker de att det är en sorts strömlinjeformning och att man blir som en soldat i en armé. Det vill man inte heller. Så mycket handlar om att balansera tydlighet och olika grader av frihet.”