Cheftest: Jan Björklund

Det här testet publiceras i Tidningen Chef första gången 2013. Uppdaterad i februari 2019.

Inom Folkpartiet gillar man att referera till sin partiledare som militären, den hårda officeren, ”rotting-majoren” (jo, han lär ha kallats så som chef vid stadsskyttebataljonen).

Dessutom är de fast förvissade om att detta är allmänhetens bild av Jan Björklund.

Och de verkar gilla det, trots att Björklund varit yrkesverksam politiker mer än dubbelt så lång tid som han jobbade inom militären (som han lämnade 1994).

”Jan upplevs inte utåt som en lyssnande person, det beror på majorsbilden”, är ett exempel på en återkommande kommentar.

Men frågan är om den bilden delas av allmänheten? I regeringssammanhang framstår ju Jan Björklund snarare som en flitig elevkårsordförande. På bred väst­götska försvarar han sina idéer om nya betygskalor och ett rättvisare skolsystem med den kaxige buspojkens blick i ögonen.

Så vilken bild är den sanna?

Vill den riktige Jan Björklund vara så vänlig att stå upp?

I en intervju har Jan Björklund förklarat att det militära har lärt honom att fatta beslut och att politiken har lärt honom att uppskatta vägen fram till beslutet.

Det finns både olikheter och likheter mellan det militära och det politiska ledarskapet. En skillnad kan vara hur man job­­­bar med motivation och uppfattningen att den som jobbar inom politiken hittar sin drivkraft i sin övertygelse, som inte behöver något bränsle.

Men att Jan Björklund inte har någon uttalad metod för motivation (åtminstone inte som någon har kunnat berätta om) betyder inte att han är en okänslig chef. Det sägs till exempel att han hör av sig till medarbetare som gått igenom jobbiga perioder bara för att höra hur de mår.

”Jag tror att han är väldigt medveten om sitt ledarskap, även om han sällan tänker att ‘jag ska vara chef på det här sättet’”, säger en nära medarbetare.

Jan Björklund är inte bara partiledare. Han är departementschef också. Och så är han minister i en regering bestående av ytterligare tre partier. Det är en svår roll med flera olika ledarroller.

Men till skillnad från till exempel Annie Lööf, som delar tiden mellan att vara näringsminister och partiledare för Centerpartiet, är det svårare för människorna runt Jan Björklund att se när han, så att säga, byter hatt.

Ingen har heller hört honom beklaga sig över en svår rollfördelning. Kanske har det att göra med att utbildningsfrågorna ligger honom så varmt om hjärtat och därför så tydligt förknippas med honom.

”Jag märker inte av några olika hattar. Han är så tydlig i det han gör så man tänker inte på att han har olika roller. Han dele­gerar generöst, och förväntar sig att saker blir gjorda”, säger en medarbetare på departementet.

När man ska beskriva hur Jan Björklund är som chef kan det också vara bra att poängtera att det parti som han leder skiljer sig från många andra. Bakom Folk­partiet står ingen bonderörelse, inget LO, ingen arbetarrörelse. Det finns ingen folkrörelse att ta hänsyn till.

”Vi är ett parti av engagerade människor. Vi har bara vår egen ideologi att ta hänsyn till. Det ger oss mer handlingskraft. Det ger oss trygga ledare. Vi kan verkligen ägna oss åt att se ledarskap som en konstform”, säger en folkpartistisk kommunpolitiker.

Mer än något annat uppskattar folk­partisterna tydligheten hos sin ledare. När det talas om Jan Björklunds positiva egenskaper är det alltid, undantagslöst, den som nämns först, nästan som ett mantra.

LÄS MER: Anders Borgs ledarskap

Det gäller även partipolitiskt obundna medarbetare. För de som arbetar nära honom trivs på jobbet. Gänget omkring honom beskrivs som sammansvetsat.

Den som arbetar med Jan Björklund kan räkna med att få rak feedback om vad som kan göras bättre.

”Inget bullshit”, ”inga krusiduller eller ursäkter” och ”inget konstigt” är uttryck som används i formandet av bilden av Jan Björklund.

”Han är inte bara tydlig för att han säger vad han tycker, han har också koll på helheten”, säger en medarbetare.

”Jag uppskattar rakheten. Om det är något man har ont om så är det tid. Livet är för kort för att tassa runt. Bättre att säga vad man tycker, inte gå runt het gröt”, säger en politiker med insyn i partitoppen och som själv sitter på en ledarposition.

Att ordet ”tydlig” återkommer så ofta kan bero på att Jan Björklund fortfarande, efter fem år som partiordförande, jämförs med sin företrädare.

”Om det är lugnare i partiet nu än under Lars Leijonborgs ledning? Ja, ja! De senaste fem, sex åren är de år där partiet har haft mindre kontroverser än någonsin tidigare”, säger en person med insyn i partiets styrelse.

Det är ur detta lugn som tydligheten har uppstått. Numera är det pragmatik som gäller, med tydligare linjer att förhålla sig till än tidigare. Konflikter hanteras innan de bryter ut. Diskussionerna har både högre i tak och större fönster.

”Vi är oroväckande glada allihop. Vi borde kanske ha mer konflikter, på grund av opinionssiffrorna”, säger en nära medarbetare.

Lars Leijonborgs prat om vikten av att lyssna verkar mest ha varit just prat.

”Nu släpps inte ordet bara fritt och tillåts fara omkring okontrollerat, nu lyssnas det och diskuteras. Förut var det oplanerat och ofokuserat”, säger någon.

En annan person med insyn i Folkpartiets styrelse förklarar att han rätt länge var kritisk till Jan Björklund.

”Men jag har fått förändra min hållning till hans ledarstil: han är betydligt mer öppen och mer inkluderande än man kan tro. Det finns utrymme för diskussion.”

Vissa menar att tydligheten sker på bekostnad av värme.

”Ibland borde han vara mer förstående. Han kan vara burdus när han skulle behöva ha lite fingertoppskänsla”, säger en med­arbetare på departementet.

En person med insyn i partitoppen berättar bland annat att det finns yngre framträdande partikamrater som ”inte behandlas så renhårigt”.

”Men det handlar om klantighet snarare än elakhet eller härskarteknik. Han verkar ha en svårighet att läsa av situationer.”

Även om Jan Björklund alltid är tydlig med vad han vill, vet han såklart att han har demokratiska processer att ta hänsyn till. Han är därför lika tydlig med att han kan tänka om då det krävs.

Beslutsfattandet präglas av prestigelöshet och sker ofta i staben eller i styrelsen. Han gormar och skriker inte; ingen kan påminna sig om att de har sett honom arg, inte ens de som provocerat honom i politiska frågor.

”Tror du att man kan bli partiledare utan att köra över folk? Det tror inte jag”, säger en högt uppsatt politiker retoriskt.

Men när saker och ting ska ältas tappar han tålamodet.

”Då han har suttit och lyssnat länge och det dyker upp ärenden som det redan har fattats beslut kring ser han till att vi snabbt byter ämne”, säger en person som suttit med vid många möten med Jan Björklund.

Gruppen som jobbar runt Jan Björklund påminner ganska mycket om Jan Björklund själv. När det talas om ”bunkermentalitet” är det inte avsett som en militär referens.

”Många i hans omgivning är som han. Han är säkert medveten om det, han är ju inte dum på något sätt”, säger en före detta medarbetare på departementet.

”Jag har valt en annan väg. Min närmaste medarbetare är en sådan som säger nej och som respekterar integritet precis som jag. Jag behöver det för att kunna säga ifrån. Jag vet att inte alla runt chefen vågar säga nej. Men man är olika”, säger en annan före detta medarbetare diplomatiskt.

Samtidigt som den egna staben är homogen har Jan Björklund själv uttryckt uppskattning över att partistyrelsen är så diversifierad.

”Där har inte alla personer samma bak­grund. Där skapas också mer dynamik. Han borde lära sig av det”, säger en person med insyn i styrelsearbetet.

Men de som arbetar nära honom trivs i varje fall. Hans närmaste grupp beskrivs som sammansvetsad. Han är bra på att hantera intern kritik. Inte helt otippat fick han lära sig det under tiden som ord­­förande i Liberala ungdomsförbundet, som ju ofta får stå för rollen som intern ­opposition i ett parti.

Många medarbetare återkommer gärna till Jan Björklunds humor. Ingen vill dock sätta en etikett på hans humorstil eller dela med sig av exempel ur Björklunds humorrepertoar.

”Han kan hitta finurliga påståenden mitt i en diskussion som gör det lite roligare.Möten blir roligare om man kan driva med sig själv eller en situation utan att ta bort det seriösa i frågeställningarna. Det fixar han”, säger en källa.

Det är i de stora interna anförandena, när han är omgiven av sitt folk, som Jan Björklund kopplar av. Då blir han lite mer skämtsam och lite mer flexibel.

”Då är han jävligt bra. Då önskar man att han var så jämt”, säger en person.

Jan Björklund betraktas allmänt som en systembevarare snarare än en systemförändrare. Men inte när det kommer till skolfrågorna. Där tycks hans kapacitet vara oändlig. Under hans ledning har Folkpartiet blivit ”skolpartiet”. Andra partier talar om skolfrågor för döva öron medan Folkpartiet kunnat ikläda sig rollen som auktoritet inom området.

Ända sedan mitten av 1990-talet, då Jan Björklund blev skolborgarråd i Stockholm, har utbildningsministern varit partiets chefsideolog och språkrör.

”Han var driven och engagerad redan då” och ”en otroligt karismatisk och målmedveten ledare” lyder två omdömen från den tiden.

Det är när dessa frågor kommer upp som han tänder till på riktigt.

”Om han är lite envis? Skojar du? Jag har sällan sett någon så enveten om att få något att hända”, säger en person som tycker att partiledaren då och då borde ta ett djupt andetag och räkna till tio.

Att Folkpartiet förvandlats till ett en­­fråge­parti ses inte enbart som positivt.

”Vi brukade säga att vi inte är ett an­­tingen-eller-parti, utan ett både-och-parti. Men som politiken ser ut nu handlar det mer om att mejsla fram en åsikt fort. Det är mer svart och vitt numera”, säger en högt uppsatt partikamrat.

Under hösten har Folkpartiet också påbörjat vandringen längs en helt ny stig, som ska bidra till en starkare självbild.

Jan Björklund sitter själv inte med i den kommitté som just nu arbetar med att ta fram ett nytt partiprogram. De som följer kommitténs arbete menar att arbetet präglas av partiledarens syn på öppenhet och tydlighet. Det talas om insyn och öppna diskussioner.

Kanske får det nya Folkpartiet möjlighet att visa upp lite mer hjärta och inte bara hjärna, något som flera efterlyser.

Det är inte alltid detta syns hos parti­ledaren. Återigen hänvisar hans försvarare till hans militära förflutna.

”Men visst, vi skulle behöva bli bättre på att kombinera teknokrati med etos, ungefär som Peter Örn och Bengt Westerberg har gjort tidigare”, säger en medlem av partistyrelsen.

”Det finns i dag många som har en administrativ inriktning på politiken, som skruvar på modeller. Jag skulle vilja höra mer om varför det är viktigt att barnen har en bra skolgång, om vad det liberala Sverige är, hur vill vi att Sverige ser ut om fem, tio år.”

Hur länge kommer Jan Björklund att sitta som ordförande för Folkpartiet? Det är direkt avhängigt av hur valet 2014 går.

Därefter? Ingen vet. 2018 är en evighet bort.

”Man tänker fyraårscykler, sedan vet man inte. Det funderar man på först då. Världen är uppdelad i före och efter nästa val. Jag tror inte att han tänker längre än så.”