Utveckling

I en sammanställning över affärsnära termer för-
tjänar utvecklingsbegreppet i dag väl sin plats. Begreppet används i två huvud-
sakliga avseenden:

1. Som beteckning på en av verksamhetens fyra basfunktioner. De andra är
marknadsföring, produktion och administration.
2. Som beteckning på ett sätt att angripa frågor så att de utvecklas i positiv rikt-
ning.

Verksamhetens utvecklingsfunktion bedriver i allmänhet produktutveckling
eller konceptutveckling när det gäller kunskapsrelaterade branscher. Detta är
därför den naturliga associationen till utvecklingsbegreppet. På senare tid har
det tillkommit ett par andra begrepp som tävlar med den traditionella använd-
ningen av termen utveckling. Det ena begreppet är marknadsutveckling, som
syftar på en vidgning av den potentiella kundkretsen (betjänad marknad), och
den andra är organisationsutveckling, som syftar på utveckling av individer,
grupper, ansvars områden, styrsystem, belöningsformer med mera.

Den viktigaste innebörden av utvecklingsbegreppet är emellertid utveckling av
varor och tjänster i verksamheten för att tillgodose kundernas behov och rikta kund-
efterfrågan mot verksamhetens utbud. I en modern affärsutvecklingsprocess är det
dock inte självklart att utvecklingsresurserna ska användas för att förbättra pre-
standa på produkter. Ofta ska utvecklingsresurserna i stället ägnas åt de områden
där största möjliga ökning av kundernas behovstillfredsställelse kan uppnås. Detta
skapar i sin tur  konkurrensfördelar. Affärsutveckling kan definieras som allokering
av resurser där de skapar största möjliga konkurrensfördel på kortas möjlig tid.

Utvecklingsbegreppets andra innebörd kan enklast förklaras genom att
kontrastera det med handläggning eller förvaltning. Med handläggningsfrågor
avses frågor av en karaktär som själva anmäler sin existens. Dessa frågor finns i
alla typer av verksamhet – priser måste justeras, folk måste anställas, budgetar
måste upprättas, resultatrapporter måste analyseras, etc. Handläggningsfrågor
dominerar det förvaltande företaget. Joseph  Schumpeter kallar detta statisk
effektivitet.

Karakteristiskt för utvecklingsfrågor, i kontrast till handläggningsfrågor, är att
de sällan är akuta. De måste därför drivas med extra energi. Ett exempel på en
sådan fråga är strategiarbete.

Drivandet av utvecklingsfrågor är det som i stor utsträckning karakteriserar
modernt företagsledande. Maximal effektivitet i förvaltandet av det bestående
har bytts mot en effektivitet i utvecklandet av det egna ansvarsområdet. Affärs-
utvecklingsbegreppet har blivit ett kännetecken för offensiva strategier för att
vidareutveckla verksamheten snarare än ensidig koncentration på hushållning
med resurser. Självfallet är båda företeelserna nödvändiga ingredienser i fram-
gångsrikt företagande. Den ”nyupptäckta” utvecklingsaspekten i företagandet
leder ibland till en viss yvighet och oförsiktighet med resursernas användning,
vilket naturligtvis inte är meningen.