Unga kvinnor bangar inte

Ortodoxa feminister och genusforskare med rötter i 1960- och 70 -talets kvinnorörelse fortsätter att mana fram bilden av kvinnor som eviga förlorare, offer för en patriarkalisk maktstruktur inom näringslivet och andra organisationer.

Men nu träder en ny kvinnogeneration in på scenen. Svenska kvinnor födda på 1970- och 80-talet som äger en stor portion självsäkerhet och framtidsoptimism och inte bangar för rollen som maktspelare i yrkeslivet.

Sakta men säkert är de på väg att gå om männen när det gäller att positionera sig på arbetsmarknaden. De är mer ambitiösa och mer sugna på status och hög lön än jämnåriga män. Och de är beredda att använda alla tänkbara strategier för att nå sina karriärmål.
Det visar Global Youth, en undersökning bland kvinnor och män mellan 16 och 29 år i 17 länder.

När Alex Schulman, abdikerad bloggkung, efterträds av sin kaxiga unga hustru Katrin är det alltså bara ett tecken i tiden. På en annan nivå och en helt annan scen utmanar Hillary Rodham Clinton den amerikanska makteliten. Hon nöjer sig inte med två mandatperioder som usa:s första dam, hon vill ha hela makten.

Och även här hemma håller kvinnorna inom politiken på att ta allt mer plats. Nyligen beskrev två forskare hur allt fler kvinnor syns i toppositioner inom rikspolitik och förvaltning.

Öppen könskvotering har hittills inte rönt någon större framgång i rekryteringssammanhang, men att indirekt dito blir allt vanligare är ingen hemlighet. Det går numera att läsa både på och mellan raderna i jobbannonser. Allt fler män slår därmed i det berömda glastaket.
Den Nya Välfärdens debattör Pär Ström ger med sin skrift »Mansförtryck och kvinnovälde« ytterligare näring till detta fenomen. Där hävdar han att han förgäves sökt belägg för det manliga könets existens i genuslitteraturen – utan att hitta ett enda exempel i de 15 hyllmeter han granskat.

Håller vi på att få en ny Jantelag: Du ska inte tro att du är något – bara för att du är man!