Tidskonkurrens

Många gånger lanseras detta som en ”strategi” som leder
till konkurrenskraft baserad på minimal tidsåtgång. Man hävdar att framgångsfö-
retagen är de som kommer att kunna leverera det kunden vill ha när och varthän
han önskar. Uppstramningen av företagens rutiner ger snabbare beslut, utvecklar
produkter tidigare och gör företagen mer lyhörda för kundernas önskemål.

Man kan lite förenklat uttrycka det så att tidskonkurrens är en hävstång för
att åstadkomma en allmän uppstramning av ett system och därmed ge systemet
högre effektivitet, dvs. en kombination av kostnadseffektivare produktion och
kundtillvändhet. En marknadsorienteringsprocess är erfarenhetsmässigt svårare
att få till stånd i ett tillverkande företag. Därför kan tidskonkurrens vara en bra
hävstång för att åstadkomma en marknadsorientering främst i industriella miljöer.

Den forskning som bedrivits utifrån konceptet har givit följande oväntade rön:

1. Kostnaderna reduceras då produktionsserierna förkortas.
2. Investeringar i kvalitet sänker produktionskostnaderna.
3. Kostnaderna reduceras vid minskad svarstid i stället för att öka.
4. Efterfrågan påverkas inte endast marginellt utan i förvånansvärt stor utsträck-
ning av ökade valmöjligheter och lyhördhet.

Detta utgör ett antal paradoxer, nämligen att större buffertar i form av lager
och längre förberedelsetider inte leder till ökad precision i arbetet utan tvärtom.
Dessutom medför  tidskomprimering högre arbetsmotivation och högre arbets-
tillfredsställelse trots att arbetstakten ökar. Skälet till denna paradox är i korthet
att jobbet helt enkelt känns mer meningsfullt då krav ställs.

Tidskomprimering ställer krav på uppmärksamhet och skapar variation, vil-
ket i sin tur stimulerar lärandet. De sammantagna effekterna ger därför en mer
dynamisk miljö vilket ökar effektiviteten såväl som arbetstrivseln.

Vad många ännu inte tänkt på är att liknande paradoxer faktiskt existerar
inom kunskapsföretag. För ett drygt decennium sedan ställdes man i ett konsult-
företag inför det till synes rimliga kravet att reducera den utdebiterbara tiden,
dvs. produktionen för att driva egen konceptutveckling och metodutveckling.

Efterhand har det visat sig att logiken fungerar bakvänt. De personer som har
den högsta produktiviteten i form av intäktsgenerering förefaller även vara de
som tänker flest nya tankar per tidsenhet och även driver marknadsföringen
framgångsrikast. Den resurskonkurrens som man sålunda kunde förvänta exis-
tera föreligger endast i begränsad omfattning.

Effektivitet innebär att leverera mer, bättre, billigare och snabbare. Tidskom-
primering och  tidskonkurrens är ansatser som syftar till att påverka effektiviteten
– i första hand genom att fokusera tidsaxeln – något som är utomordentligt
relevant i många sammanhang.