Professorn: ”Dålig självbild driver arbetsnarkomanen”

Det är i tidningen Arbetsliv som Gunnar Aronsson lyfter fram vad arbetsnarkomani egentligen innebär. Att vara arbetsnarkoman handlar inte om att jobba mycket i största allmänhet, med arbetsglädje och lust som drivkrafter. Utan om uppfattningen att människovärdet är kopplat till förmågan att arbeta flitigt och hårt.

”Det som är problematiskt är att det är få chefer som säger nej till en engagerad medarbetare som ställer upp. Därför är det svårt att komma åt detta med arbetsnarkomani. Till skillnad från beroenden i form av spel eller missbruk av droger, som är beteenden som anses negativa och kostar pengar, så finns det mycket positivt runt att vara den som jobbar mycket. Det är status”, säger Gunnar Aronsson, som är professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet, till tidningen.

Att samhället och organisationer ofta belönar den som ställer upp och jobbar mycket, inte sällan med fina karriärmöjligheter, får arbetsnarkomanen att känna sig bekräftad. Men hårt jobb utan glädje är långsiktigt ohållbart, menar han.

”Om en arbetsnarkoman driver sig själv för långt och för länge kommer sömnproblemen, kanske depression, misstag på jobbet och förstörda relationer till de egna runtomkring. Det leder till att man tappar djupare kontakt med partner och barn. Att dra sig undan till arbete kan också vara en flykt från intimsfären. Man slipper jobbiga saker och förhållanden inom privatlivet. Arbetsnarkomaner ger sig själv och andra ett perfekt skäl för kvällsjobbandet – nämligen arbetet, som ger de inkomster familjen behöver.”

Tekniken har skapat nya möjligheter att jobba hemifrån och på distans, inte bara under pandemin. Något som underlättar för arbetsnarkomanen att åter sätta sig vid jobbdatorn på kvällen, när arbetsdagen egentligen är slut. Att ständigt ha arbetet tillgängligt är en riskfaktor för den som har tendenser för arbetsnarkomani, varnar Gunnar Aronsson som samtidigt lyfter fram möjligheterna till en lösning:

”Ett sätt är att skapa överenskommelser med de närmaste om gränser mellan arbete och familjeliv. Sådana kontrakt ger tydlighet och blir en broms. Det blir lättare att prata om överträdelser. Ett annat sätt är söka extern hjälp. Det finns mycket professionellt kunnande kring beroendeproblematik. Ett tredje sätt är att få insikt genom strukturerade program som finns, där man diskuterar sina problem med andra i samma situation”, säger Gunnar Aronsson till Arbetsliv.