Polisanmälde dödshot – efter uppsägning

”JAG HADE PRECIS lämnat SKF efter 19 år, och blivit ansvarig för den svenska etableringen av ett internationellt företag i energibranschen. En av mina första åtgärder var att tillsätta en stab på cirka 35 personer. Eftersom tiden var knapp anlitade jag ett bemanningsföretag för att få in konsulter i produktionen.   

Bara några veckor efter att vi kört igång kom det signaler om att allt inte stod rätt till.  

Några av de yngre tjejerna uppgav att de blivit filmade, och i den chattgrupp som arbetsteamet skapat, skrevs det elaka, sexuella och allmänt konstiga kommentarer.   

Jag bad om dokumentation och började sedan själv föra bok över händelserna.

Det var helt uppenbart vem som låg bakom. Personen ifråga hade inte ens brytt sig om att skriva anonymt utan var helt öppen med sina påhopp. Jag kan inte förstå hur man kan gå till jobbet dagen därpå och låtsas som om man inte vräkt ut sig allt det där kvällen innan.  

Jag satte mig ner med de två tjejerna som filmats för att verkligen få reda på vad som hänt. Förde också en dialog med facket centralt och hr samt gjorde en internutredning enligt den rutin vi som arbetsgivare är skyldiga att göra. Att det var en konsult gjorde att vi kunde ta snabba beslut.  

Efter ett samtal med vår vd kallade jag personen till ett möte och meddelade att beteendet var oacceptabelt, att det inte följde företagets ”code of conduct” och att hen därför fick lämna företaget med omedelbar verkan. Jag bad också att hen skulle återlämna sina arbetskläder. 

Personen blev ledsen och frågade om hen fick be om förlåtelse. Jag sa ja och att hen fick min respekt för det. Vi samlade alla medarbetare så att det kunde ske, sedan lämnade hen företaget.  

Nu var det orosmolnet borta, tänkte jag. Nu skulle vi kunna fokusera på produktionen igen. 

Men två dagar senare fick jag ett sms från hens privata telefon. ’Jag har bränt alla dina jävla kläder.’  

Jag skrev omedelbart tillbaka att all kontakt undanbedes hädanefter.  

Då eskalerar hoten.  

’Du är ju fan dum i huvudet. Hur kan du vara chef?’ 

’Jag ska sätta ett pris på ditt huvud.’ 

’Har du tittat under din bil ifall där sitter en sprängladdning.’ 

När hoten började komma mot min familj blev det riktigt obehagligt. Även när jag nu pratar om det känner jag obehaget i kroppen. Det var också svårt att sova på nätterna efter att det kommit ett sms. 

Men jag ger mig aldrig för orättvisor. Jag är en person som är nära mina värderingar. Det är inte okej att göra det hen gjorde. Jag polisanmälde.  

Hoten eskalerade ytterligare, till att även omfatta mina barn. 

Stundtals var jag väldigt rädd. Man vet aldrig, även om det mest troligt var en trasig människa som skickade tomma ord som blev större då de nådde mottagaren. 

Men efter att hen blev kallad till förhör i tingsrätten upphörde hoten helt plötsligt. De bara slutade komma. 

Efter sex månader möttes vi i rätten. Hen dömdes till dagsböter i tingsrätten. 

Att anmäla var en icke-fråga för mig. Om inte annat för att det har ett signalvärde och för att jag vill visa mina barn att man inte får acceptera att någon uppträder så här.”