Nina Lindvall: ”Skönhet skapar bra idéer”

Vallmo, färgsprakande tulpaner och så den skira anemonen som darrar för minsta vindpust.

Nina Lindvall listar sina favoritblommor, en udda sysselsättning för en upptagen vd kan tyckas. Skönhet, lust och flärd står ju i normalfallet knappast högst på affärslivets allvarliga agenda, ofta dominerad av ekonomi och teknik. Förtjänar det vackra en mer framskjuten plats i samhället och våra liv? Borde vi höja medvetenheten om skönhetsvärdenas betydelse?

”Jag älskar att du ställer frågan”, säger Nina Lindvall som slagit sig ner vid ett lågt bord i den glest befolkade restaurang där intervjun äger rum. Som vd för blomsterförmedlaren Interfloras svenska gren går hon genast igång på ämnet.

”I det vackra kan människan vila, njuta, reflektera. Och jag förstår faktiskt inte hur man kan tillåta sig att arbeta i en super-oinspirerande ful lokal, exempelvis. Utan gröna växter! Eller blommor. Det blir ju väldigt dött och sterilt. Människan mår bättre med skönhet omkring sig, och jag tror starkt på att skönhet ger oss en större lust. I lusten skapas så många idéer”, säger Nina Lindvall som i sin chefsroll funnit särskild anledning att reflektera kring skönhetsvärdenas status, eller snarare brist på status, i det nyttoinriktade ingenjörslandet Sverige.

”Jämför med länder som Frankrike och Italien. Där finns en kultur som främjar skönheten och njutningen. I mat, konst, musik och kanske även vila. Jag kan konstatera att allt detta har en högre status där än i Sverige, som är mer rationellt. Jag tror på en livsbejakande attityd. Mer av den inställningen skulle nog göra svensken gladare.”

I det vackra finns också en affärsmässighet, det är Nina Lindvall övertygad om. Interflora går bra, trots eller tack vare coronakrisen. Under vårmånaderna ökade intäkterna från blommogram avsevärt, uppåt tre eller fyra gånger jämfört med samma period i fjol.

”Människor sitter isolerade runt om i Sverige, men vill ändå visa varandra omtanke och kärlek. Och det gör de med hjälp av blommor, som är en känsloförmedlare. Glädje, färg och skönhet – folk behöver det”, säger Nina Lindvall som utöver sitt vd-fokus på hållbarhet och digitalisering satsar på att vårda och lyfta den gamla hantverkstradition som floristyrket innebär, och skönheten som ligger i den.

”Alltså – florister! Designers och kockar i all ära, men för mig är floristerna ändå dagens rockstjärnor. En oförtjänt anonym yrkesgrupp, där var och en jobbar med sitt eget uttryck och stil; bohemiskt, torkat, ekologiskt … Det ingår inte i min vd-roll, men jag har ändå testat några av floristernas arbetsmoment för att bättre förstå och skaffa mig respekt för hantverket. Att binda en bukett är väldigt tungt för handen, kan jag säga, och handlar om allt från färgkomposition till val av konstruktion.”

Nina Lindvall är vid 42 ännu en relativt ung vd. Innan hon tog över Interflorarodret gjorde hon en snabb men inte spikrak karriär inom mode och media. Det började redan i gymnasiet.

”Vi skulle skaffa någon form av praktik, och jag tyckte att ZTV verkade vara en spännande arbetsplats. Så jag gick dit, knackade på dörren och sa hej, här vill jag jobba. Det var 1995.”

För den som händelsevis inte känner till det, var tv-kanalen ZTV ungefär det hetaste som fanns på den tiden. En ungdomlig experimentverkstad som från en liten självstyrd studio vid Sankt Eriksplan i Stockholm, och med profiler som E-Type och Kristian Luuk som programledare, utgjorde ett svenskt alternativ till musikkanalen MTV med kändispanelen Knesset som särskilt uppmärksammat inslag.

”Jag tjatade mig till ett jobb som produktionsassistent och jobbade på ZTV under mitt sista gymnasieår och även sommaren därefter, just när ZTV exploderade i kreativitet och egensinne. Jag kommer inte från någon intellektuell miljö, hade inget kulturellt arv att tala om eller någon närhet till den där världen alls, egentligen. Men stortrivdes”, säger Nina Lindvall som smittad av den inspirerande miljön kläckte idén till ett eget tv-format. I stället för att skänka bort idén gratis till sina chefer, beslutade hon sig för att försöka sälja programformatet via ett eget nystartat företag.

Tjejprogrammet Bambola lyfte fram coola tjejer och kvinnor med Karin Björkegren som programledare. Det blev den första framgången för Nina Lindvalls produktionsbolag Monopol och första gången hon inträdde i en vd-roll. Hon var då 19 år gammal.

”Jag kommer från en entreprenörsfamilj”, säger hon som delförklaring till detta tidiga utslag av framåtanda. I pappans byggbolag PA Lindvall Bygg AB, med verksamhet i Stockholmstrakten, jobbade även mamma, farfar, morfar och andra släktingar, ett familjeföretag i ordets verkliga bemärkelse där affärer och familjeliv i högsta grad smälte ihop.

”Att ekonomin går upp och ner, och att man ibland måste kavla upp ärmarna och hugga i lite extra, är något jag är uppvuxen med. En uppväxt som till stor del präglades av min pappas optimism och otroliga förmåga att se möjligheter även i motgång. Det är en gåva jag fortfarande bär med mig och inspireras av, i stort som smått”, säger Nina Lindvall.

Det låter som att du blev vuxen tidigt?

”Ja, jag var nog väldigt lillgammal som barn. Jag är ensambarn, blev uppfostrad till att bli självständig och insåg att jag blev uppskattad utifrån min prestation. Genom åren har jag drivit mig själv väldigt hårt, samtidigt som jag verkligen gillat att jobba och ta ansvar. Kring alla de här tv-produktionerna till exempel, och som trainee på MTG där det inte var ovanligt med hundra timmars arbetsvecka. Men om jag i dag, utifrån de erfarenheter jag skaffat mig längs vägen, kunde ge mitt 25-åriga jag några råd, skulle det nog vara: Släpp prestationen. Hitta glädjen. Stanna upp och reflektera en stund. Jag ångrar inte att jag jobbat hårt, men fick jag chansen att starta på nytt, skulle jag ha tagit det coolare och njutit lite mer av livet. Med åren har jag blivit bättre på att leva här och nu. Ja, jag känner mig faktiskt yngre nu än för tjugo år sedan”, säger Nina Lindvall som anlänt till intervjun med en ihoprullad yogamatta i sin prickiga axelväska. På jobbet har hon infört friskvård på arbetstid som en väsentlig del av företagets hållbarhetsfilosofi, för ökad glädje, hälsa och gemenskap.

”Du behöver alltså inte jobba lika mycket. I dag är jag mer grundad i mig själv, och har lärt mig att när jag är utvilad och har tränat kan jag åstadkomma mer på tre timmar än det som annars tar sju.

Resultatet beror mindre på tiden du lägger ner, mer på hur du mår i sinne och kropp. Jag vill definiera en ny typ av ledarskap, som ger utrymme för både privat- och yrkesliv. Människan och samhället är i behov av det. Det ska vara möjligt att ha familj, kunna förkovra sig inom exempelvis kulturen och nå framgångar, med bibehållen skärpa och utan att jobba ihjäl sig. Min vän berättade precis om en studie där en grupp med ledare fick läsa skönlitteratur och den andra gruppen bara traditionell ledarskapslitteratur. Det visade sig att den skönlitterära ledargruppen hade ett team som påvisade mindre stresspåslag jämfört med den andra gruppen. Jag tror vi underskattar vårt sinne och behov av kultur och det vackra”, säger hon.

Det glimrar till på hennes högra ringfinger. En klassisk diamantring. Arvegods från farmor och en för Nina Lindvall betydelsebärande symbol för envishet – farmor var den envisaste kvinna hon känt. Smycken, kläder och konst är för Nina Lindvall en daglig källa till glädje, och något som i högsta grad förhöjer livskänslan. Hilma af Klint, Sigrid Hjérten och Patti Smith hör till de stil- och konstikoner hon håller särskilt högt.

”Jag kan gå upp på morgonen och kolla in min garderob, och bli väldigt glad över att fundera på vad jag ska ta på mig just den dagen. Eller välja ut ett smycke som gör mig glad och har en historia. Jag har alltid varit beroende av att ha vackert omkring mig. Jag trivs då.”

Den farmoderliga envisheten är även den något som tycks ha gått i arv. Det är mycket tack vare den som Nina Lindvall kommit dit hon är i dag, förklarar hon.

”Det kan låta fabricerat, men faktum är att jag identifierade mig som en ledare redan i fyraårsåldern, på förskolan. Jag var alltid den som tog ledningen, organiserade lekar och köer – det kom helt naturligt, utan att jag ens tänkte på det. Jag brukar säga att ledarrollen är en del av mitt dna.”

När Nina Lindvall var runt 30 gick hon igenom en kris. Trots ett spännande jobb som nöjes- och marknadschef inom SF Bio var hon inte tillfreds med livet. Frågan hon ställde sig var: Vad vill jag och vart är jag på väg?

”Jag hade ett otroligt roligt uppdrag inom Bonniervärlden, men hittade inte meningen varken i jobbet eller privat. Jag levde i en relation som börjat knaka i fogarna och kände mig närmast provocerad över bristen på riktning i mitt liv. Skulle det verkligen vara så här?”

Nina Lindvall bestämde sig för att bryta upp – från allt.

”Jag sa upp mig från jobbet, sålde huset, gjorde slut och flyttade till Los Angeles. Det var ett strategiskt beslut och ett livsbejakande beslut samtidigt, jag ville se vart det hela tog vägen och hade nog lika gärna kunnat stanna kvar där borta för gott. Jag sökte efter en större mening.”

Nina Lindvall gick en hållbarhetsutbildning och förkovrade sig även inom yoga och fotografi under Kaliforniens sol. Det blev en av de mest utvecklande perioderna i hennes liv.

”Jag hade roligt, men hade också väldigt mycket att processa. Bara att kliva in i miljöfrågan var tufft, för man blir ju mörkrädd när man förstår hur allt hänger ihop och hur dåligt världen egentligen mår. När man som jag jobbat hårt i så många år, och sedan plötsligt stannar upp, bubblar också känslorna upp till ytan. Så jag yogade och grinade och funderade och pratade. Upptäckte nya sidor av mig själv, och förstod att hållbarhet är det jag i fortsättningen vill ägna mig åt och på riktigt inkludera i min affärskompetens”, säger Nina Lindvall som även upplevt en helt annan och mycket större kris: Tsunamin i Thailand 2004.

”Jag och min dåvarande sambo kom till Phi Phi Island dagen innan. Vi var på väg uppför en backe, och såg hur den jättelika vågen slog in över hotellanläggningen nere vid vattnet. Efteråt satt vi fast på ön, med räddningshelikoptrar kretsande ovanför oss och döda människor omkring oss. En väldigt omtumlande upplevelse. Att komma levande ifrån något sådant, leder till en viss ödmjukhet. Du kan nog inte bli en riktigt bra ledare utan att gå igenom ett antal livskriser, både personliga och affärsmässiga. Det är först då du bottnar fullt ut i dig själv, och klarar av att faktiskt möta och förstå människor. Erfarenhet gör att du mognar, både som ledare och människa.”

Nina Lindvall, som alltid jobbat med kreatörer, kan konstatera att det inte alltid är så enkelt att ha skönheten som ledstjärna när debet och kredit måste gå ihop. Under sina år i modebranschen, bland annat som vd på Rodebjer och modechef på Åhléns, talade de krassa ekonomiska realiteterna sitt tydliga språk på ett sätt som i Åhlénsfallet tvingade henne till en omställning som inkluderade personalminskningar. Det var det tuffaste och känslomässigt svåraste hon gjort i sin karriär.

”Det är aldrig roligt att säga upp folk. Min energi tog slut efter ett tag.”

Vad krävs för att lyckas på mode-scenen?

”En enorm uthållighet! Branschen är oerhört tuff, med små marginaler och höga produktionskostnader, vilket jag inte var riktigt medveten om när jag trädde in i modevärlden 2008. Jag lät mig i stället förföras, precis som så många andra. Samtidigt älskade jag ju att jobba med mode. Inte minst inom Rodebjer, där jag kom att arbeta väldigt nära affären och grundaren Carin Rodebjer. Vi startade onlinehandel, öppnade nya butiker och etablerade oss i USA, det hände kort sagt väldigt mycket under min tid i bolaget. Jag kände verkligen att jag kom till min rätt. Modebranschen låg visserligen långt efter i hållbarhetsfrågan på den tiden men har bättrat sig sedan dess – även om modet fortfarande har ett stort klimatavtryck sker i dag åtskilliga initiativ för att minska det.”

För att vända på frågeställningen i början av artikeln: Ska man verkligen ägna sig åt mode, flärd och vackra ting i en värld som tycks stå inför klimatkollaps? Nina Lindvalls svar är fortsatt tveklöst ja, människans behov av skönhet är tidlöst och djupliggande, men bör kanske tillgodoses på ett annat sätt än tidigare.

I sin roll som Interflora-vd har Nina Lindvall sjösatt en ambitiös plan för att driva fram en ny branschstandard, med siktet inställt på minskad miljöpåverkan. Inspirationen är hämtad från jordbruks- och livsmedelsbranschen som under betydligt längre tid än blomsternäringen arbetat med alternativa odlingsmetoder där minskad energi- och kemikalieanvändning ingår. Bolaget har också för första gången i sin hundraåriga historia rekryterat en hållbarhetschef.

”Jag vill förändra den här verksamheten, göra den hållbar inför framtiden. Och jag är helt övertygad om att det går”, säger hon.