Myter och sanningar om att leda unga

Den kunniga och rekordstora Proppen Orvar och den plikttrogna och osynliga mellangenerationen ska på bara några få år ersättas av unga blåbär.
För att få veta mer om utmaningen framför oss har tidningen Chef och analysföretaget ­Kairos Future tillsammans undersökt vad de unga och cheferna tycker om varandra. En del av svaren bekräftar det vi redan visste, andra svar för­vånar.

Chefer i allmänhet har till exempel inte klart för sig hur de unga ser på sin karriär. Hög lön är en drivkraft, men den allra viktigaste är viljan att ständigt utvecklas och lära sig nya saker i ett snabbt tempo.

Men allra mest överraskande var svaret på frågan vilken grupp medarbetare som cheferna tycker är jobbigast att leda. Det är nämligen 50-plussarna, de gamla rävar som har varit länge på arbetsplatsen och som vet vad de kan kräva och hur de ska manövrera. Det är de som känner sitt värde och inte behöver vara till lags eftersom de är på väg att trappa ned med en bra värdeutveckling på bostäder och pensionsfonder.
Hur stämmer då detta med myten att det är de unga som är mest besvärliga? En del av förklaringen syns tydligt i vår undersökning – det finns inte en generell sanning som gäller alla unga och alla branscher.
Inom till exempel industrin eller kundtjänst där de unga tar ett jobb för att de behöver försörjning, inte för att det är deras drömjobb, är de sannolikt inte mer besvärliga än tidigare ­generationer. Bara annorlunda.

Annat är det inom akademiska och kunskapsintensiva branscher. Det är framför allt där cheferna upplever att allt som sägs om Generation Y (som i »Why?«) är mer än sant och innebär en stor chefsutmaning.

Fram träder bilden av en generation unga som vill förverkliga sig genom sina arbeten, som har arbetet som sin passion och som är starkt påverkad av de senaste decenniernas framgångskultur. Eftersom deras främsta drivkraft är att utvecklas och få nya erfarenheter har de ett enormt och omättligt behov av att bli sedda och coachade.
Har man jobbet som sin passion är man också mer benägen att fråga efter vad arbetsgivaren kan ge mig och inte vad jag kan göra för min arbetsgivare. Passar det inte så drar man vidare.

Den här generationen har fått stående ovationer av sina föräldrar för varje streckgubbe de har ritat och förväntar sig nu att cheferna ska göra vågen, utropa dem till genier och ge dem allt – helst nu men ännu hellre i går.

Det är dessa unga som börjar orsaka allt fler kulturkrockar ute på företagen och som får cheferna att fråga sig: »Hur får jag dem att tagga ned och anpassa sig?«
Svaret är att de inte kommer att göra det, åtminstone inte helt. Och de bör inte heller tvingas till total kapitulation eftersom deras positiva egenskaper då riskerar att slockna. De unga är en fantastisk chans som du antingen kan förslösa eller ta tillvara genom gott ledarskap.

Majoriteten av de tillfrågade 550 cheferna i vår undersökning, både i offentlig och privat sektor, anser att den unga generationen kräver ett helt annat ledarskap och att det är cheferna som måste utveckla sig.

Men det är stor skillnad mellan unga och äldre chefer, manliga och kvinnliga. Yngre och medelålders chefer tycker att de unga är jobbiga. Det tycker inte de äldre. Paradoxalt nog, ju jobbigare man tycker att de unga är, desto lättare har man att leda dem. Det beror på att ju mer ­­de unga känns som en utmaning, desto mer anstränger sig chefen.

De äldre cheferna förlitar sig mer på sin erfarenhet. De är lite mer tillbakalutade och missar att de nya behöver ett ledarskap som är mer närvarande och på hugget.
Manliga chefer har också svårare att leda de unga jämfört med kvinn­liga chefer (som å andra sidan har mest problem med 50-plussare). ­
Det kan bero på att unga är mer jämställda och har mer respekt för kvinnliga chefer. Kvinnors ledarstil ­passar också de unga bättre.

Men vad tycker då de unga om jobbet och chefen? Hela 78 procent är nöjda med sin arbetsplats och 69 procent är nöjda med sin chef. Svaren är desamma från lågutbildade som från högutbildade, inom offentlig sektor och privat. Unga män är dock mer nöjda med chefen än unga kvinnor (74 procent av männen mot 65 procent av kvinnorna).

Vilken sorts chef gillar de? Jo, en ung chef som är lite lik dem själva och som de känner samhörighet med på ett personligt plan. En känslostyrd och spontan ung medarbetare ­kommer alltså inte så bra överens med en chef som är analytisk och resultatinriktad, eller tvärtom. Men det visste vi väl redan?