Maria Eklund: ”Var inte ensam i din ledarroll”

Vilka särskilda ledaregenskaper behövs för jobbet som dirigent?

”Att vara dirigent skiljer sig från nästan allting annat. Det handlar om att leverera i stunden. Agera med känsla, så att konserten blir oförglömlig. Skapa magi! Det kräver ganska mycket förkunskaper, estetiskt och intellektuellt, men även något som inte riktigt går att sätta ord på. Man skulle kunna jämföra med elitidrott. Att dirigera är ganska fysiskt, också.”

Hur mycket handlar om kommunikation?

”Hela jobbet utgår från det. Att dra i rätt trådar för att det ska fungera optimalt, skapa den rätta atmosfären.”

Vilka verktyg har du förutom din pinne?

”Musikerna tittar mest på ögonen och ansiktet. En dirigent uttrycker sig också med kroppen för att förmedla känslor, stämningar och livserfarenheter. På något konstigt sätt känner musikerna av det där. Eller inte.”

Hur får du en motsträvig orkester att göra som du vill?

”Jag kan bryta repetitionen. För att sedan gå tillbaka efter en stund till det som inte fungerar. Gå in i dramaturgin och förklara varför jag inte är nöjd, och vad som behöver göras. Det gäller att vara övertygande, att säga få ord, men viktiga. Så att man får folk med sig.”

Vad kan chefer i näringslivet lära av en dirigent?

”Kanske det här med kommunikationen. Tydligheten i det ultimata uttrycket. Visst finns det situationer där man kan glida, men jag tror det är bättre att vara övertydlig. En klok ledare bör också ha långsiktiga perspektiv. Engagera sig i en orkesters långsiktiga utveckling, till exempel, och inte bara det dagliga.”

Du är den första och hittills enda kvinna som dirigerat på Rysslands nationalscen Bolsjojteatern, 2005. Varför dröjde det så länge?

”Branschen är otroligt konservativ. Dirigenter ses fortfarande som gudsförmedlare, alltså personer som utgör länk till gudomliga känslor. Och då är det precis som i kyrkan, kvinnor blir ifrågasatta, om vi verkligen är skapta för detta? Det är  så dumt!”

Du är ledare för Kvinnor upp på pulten, en förening som vill stötta och aktivt synliggöra svenska kvinnliga dirigenter. Hur går det?

”Det börjar ge resultat. Även om det går långsamt. Vi möter orkesterchefer och operachefer och tar upp bristen på kvinnor. Det är ett lobbyarbete, där vi även försöker få medias och allmänhetens uppmärksamhet. Publiken vill nog se en förändring. Blir det för stelt och konservativt går det ut över det konstnärliga uttrycket. Jag menar, konstmusiken kämpar ju för sin överlevnad. Här, som i alla branscher, kan mångfald innebära en vitamininjektion.”

Din bransch är smal och svår – hur har du själv lyckats ta dig fram? 

”Genom att vara aktiv, hela tiden, att gå med i alla möjliga projekt, knacka på alla dörrar, inte vara blyg. Förut, när jag var ung, trodde jag att jag kunde sitta och vänta. Att det räckte med att vara väldigt duktig, och vänta på att någon skulle ringa. Men det fungerar inte så. Alla är väldigt upptagna med sitt. Det gäller att ständigt påminna om att man finns, bearbeta marknaden, bygga kontaktnät. Göra upp planer för att övervinna alla hinder.”

Bör en framgångsrik dirigent alltså vara väldigt utåtriktad?

”Helst, ja. Men det finns exempel på motsatsen. De kanske har turen att ha en väldigt aktiv agent, eller någon inom familjen som gör marknadsföringsjobbet. Det beror på. Men någon sådan aktiv person måste det finnas.”

Hur hanterar du att bli bedömd, ensam framför en stor orkester?

”Jag hanterar det inte. Viljan att kommunicera musik och nå fram är större än min rädsla för att bli kritiserad. Vem som helst förstår att en dirigent befinner sig i en utsatt position, och i början av min karriär var jag jätteblyg. Jag har lärt mig att komma över det, genom att bara fortsätta göra mitt jobb, gå in i rollen och vara bestämd med att jag ska klara av uppgiften.”

Hur viktigt är det med förberedelser?

”Det är A och O. Samtidigt går det aldrig att vara beredd på vad som ska hända i konsertsituationen. Man kan må dåligt, inte vara i stämning, och så blir det jättebra ändå. Eller tvärtom, komma med en jätteplan som inte visar sig fungera.”

Kan man vara för förberedd?

”Nej, det tror jag inte. Däremot för nervös. Då gäller det att ta ett steg tillbaka och bara slappna av. Tycka att det är roligt – för det är det ju!”