îMaktspelet har aldrig intresserat migî

För tolv år sedan arbetade Henrik Ihre på Rally tv, ett framgångsrikt produktionsbolag i Stenbecksfären. När chefen slutade var det Henrik Ihre som ersatte honom och således blev chef över sina arbetskamrater.

”Men det var inte någonting som jag ägnade en tanke«, berättar han i dag. »Jag hade fått högre lön och en ny titel, so what? I grunden var jag ju ändå samma människa och vi var samma sammansvetsade team. Tyckte jag.”

Tonen på arbetsplatsen hade alltid präglats av vänskaplig munhuggning och Henrik Ihre trodde i sin oskuld att han fortfarande kunde delta.
Desto mer överraskad blev han när han vid ett tillfälle föll in i jargongen och påpekade något för en medarbetare som då blev riktigt ledsen och gick därifrån. Henrik Ihre förstod ingenting.
”Inte förrän en annan medarbetare sa till mig: ’Nu är du chef och du måste förstå att vad du säger har en väldig tyngd.’”

Då började det gå upp för Henrik Ihre vilket starkt signalvärde allt vad chefen gör och säger faktiskt har. Och vilken makt som följer med en titel.

Sådana bekräftelser på vad som utgör chefens makt kan skrämma chefer som i likhet med Henrik Ihre hämtas från medarbetarledet. Man kan inte längre gömma sig bakom en profession, utan måste hitta en ny yrkesidentitet – nämligen chefens. Och det tar tid att identifiera sig själv som den som får ta utrymme och som måste känna sig bekväm med att korrigera andra.

Man måste också räkna med att styrkan i ens signaler praktiskt taget tiofaldigas den dag man blir chef, eller blir en högre chef än i dag. Som ny chef erfar man en smått rusig känsla när man bara behöver dra efter andan för att medarbetarna ska tystna och avvakta guldkornen som kommer över ens läppar. Andra känner sig pressade och besvärade av att allt man säger och gör analyseras.

Henrik Ihre tillstår att han har svårt att använda ordet makt när han talar om sitt eget chefskap och hur han utövar sin makt.
”Makt är så förknippat med krig och tyranni och därför har jag svårt att se mig själv som innehavare av makt. För mig är det viktigast att vi har roligt tillsammans på jobbet, maktspelet har egentligen aldrig intresserat mig”, säger han.

Delvis förklarar han det med villkoren i den bransch han verkar – reklamfilm. Det är en ung, kreativ bransch, präglad av ett starkt kompisskap. Och bland kompisar är det som bekant svårt att utöva makt.

Henrik Ihre kan vara aldrig så mäktig i sin egenskap av chef – om stjärnregissörerna går blir det inte mycket kvar av bolaget. Något som sannerligen inte gör det lättare när regissörens ambitioner överträffar budgetens möjligheter och han måste tala om var skåpet ska stå.
”Då får man lära sig att kompromissa”, konstaterar han nyktert.

”Jag hade kanske varit en helt annan ledartyp om jag hade hamnat i en annan bransch”, säger Henrik Ihre.
”Men i den här branschen måste man vara väldigt ödmjuk, annars är man inte intressant.”

Hade vi träffat Henrik Ihre för så där en sex-sju år sedan hade vi förmodligen mött en betydligt mer maktorienterad person, säger han. Då var han chef och delägare för ett annat produktionsbolag, dessutom ordförande i branschorganisationen och talesman för branschen både här hemma och i Europa. Tillvaron gick på högvarv.

”Då var jag en helt annan typ av chef och jag är övertygad om att det sades att jag kunde gå över lik för att få som jag ville”, säger han.

Det höga tempot resulterade i att han tvingades tänka igenom vad det var han höll på med. Än har han inte tänkt färdigt, men han har kommit fram till att han gärna släpper makten ifrån sig.
”Man utvecklar en väldig energi när man är chef, men det är också lätt att tröttna. Och då är det dags att lämna över makten till någon som är ung och hungrig.”