Kakgrupp vägrar semester

Jag tillhör tydligen den växande gruppen »äta upp kakan och ha den kvar«. För nya studier visar att över- och medelklassen nu, för första gången i historien, jobbar mer och fler timmar än underklassen. Det blir också tydligt i Chefs senaste Synovate-undersökning. Fritid har blivit något för de lägre klasserna.

När vi chefer inte jobbar befinner vi oss i en ständig känsla av att vi borde vara någon annanstans och göra något annat. Tanken på en lång, oavbruten ledighet är helt väck. På semestern läser vi mejl, kollar mobilen och funderar över hur vi ska utveckla vår enhet när vi är tillbaka.

Dags att förfasa sig? Nej, inte om du frågar mig.
Vi i kakgruppen kan förstås bestå av ett gäng kontrollmaniker som inte vill lämna över till någon annan. Eller så har vi helt enkelt svårt att välja och välja bort.

Nu till sommaren brukar det komma en massa larmartiklar om att alla som jobbar måste våga vara lediga och att man behöver flera veckors oavbruten semester för att må bra på sikt.

Tillåt mig tvivla. Kanske gäller det inte alla? Kanske finns det människor som mår bättre av att kunna sätta på mobilen två gånger i veckan och kolla att allt flyter på som det ska, i stället för att lämna telefonen på kontoret hela semestern, men ha en gnagande oro för att något går snett. Eller som inte kan stoppa utvecklingsidéerna från att dyka upp i huvudet bara för att de just då cyklar till kiosken för att köpa glass.

Och visst är det rätt bra att chefer känner, och tar, stort ansvar? Att chefer inte bara släpper det ansvaret för att de är tillfälligt frånvarande?
Nej, låt oss njuta av ledigheten samtidigt som vi jobbar. Och låt oss göra det med stolthet.