»Jag tvingas övervinna rädslan varje dag«

Precis som för de flesta andra chefer börjar Yasmine Sherifs dag med morgonmöte. Men sedan ser hennes vardag annorlunda ut.

På förmiddagen kan hon träffa den palestinska finansministern och på eftermiddagen åka till krigshärjade byar för att möta lokalbefolkningen. Dagligen utsätts hon för säkerhetsrisker eftersom hon befinner sig i krigszoner bland minor och soldater.

Ändå ångrar hon inte att hon valde en chefskarriär inom FN, som har tagit henne till oroshärdar som Kambodja, Afghanistan, Balkan och nu Jerusalem. Hon ångrar inte heller att hennes tonårsbarn har fått följa med på den resan.

»Visst är jag rädd ibland, men jag tvingas att övervinna min rädsla varje dag. Jag måste tänka på att människorna som bor här lever i en mycket värre situation än jag. Jag tror att det är viktigt för barnens utveckling att se att det finns lidande och orättvisor på jorden. Det gör att de utvecklar medkänsla.«

Yasmine Sherif arbetar just nu som biträdande chef för UNDP, United Nations Development Programme, i Jerusalem och har ansvar för 300 medarbetare och en årlig budget på cirka 500 miljoner kronor.
Budgeten baseras på projektstöd som bland annat ska gå till att bygga upp vägar, hus och skolor som skadats av kriget.

För att passa som chef i FN måste man ha en stark övertygelse för det man arbetar med, menar Yasmine Sherif. Man måste också vara beredd på att FN ständigt är utsatt för kritik.
»Det är inte fel att ha en diplomatisk sida, eftersom man ska föra diskussioner med alla, även de som har begått orättvisor eller fört krig. Man bör ha en stark övertalningsförmåga och vara självsäker men samtidigt ödmjuk.«

Tror du att svenska chefer är särskilt lämpade för arbete inom FN?
»FN behöver det platta ledarskap som är vanligt i Sverige. Det finns också en jämlikhetskänsla i det svenska ledarskapet som passar här.
Men du ska inte vara där för din egen skull. Var där för att hjälpa. Du måste ha en stark medkänsla och passion för att trivas, och känna ett slags kall i det du gör.«

Känslan av att hon valt rätt livsuppgift har gjort det lättare för Yasmine Sherif att hantera de uppoffringar som det innebär att ha ett kringflackande liv. I 16 år levde familjen med sina ägodelar nerpackade i lådor.

»Mitt nuvarande jobb får mig att växa som människa, både i duglighet och i övertygelse om att vi måste bidra till en bättre värld. Jag känner att jag inte kommer att ångra mitt yrkesval. Den krisen som många hamnar i när de blir pensionärer och de gör bokslut över sitt liv, tror jag aldrig kommer att drabba mig. Däremot kan det hända att jag kommer att fråga mig själv om jag gjorde tillräckligt.«

Fortsätt läsa kostnadsfritt!