”Jag har inte ångrat en dag – man ska våga och tro på sig själv”

När Chef skrev om Minoo Akhtarzand i det allra första numret av tidningen 1995 hade hon precis tillträtt som vd på Vattenfalls dotterbolag Södertörns Elnät.

Hon var påläggskalv inom bolaget och ingick nu i Vattenfalls jämställdhetsprojekt.

Att 75 procent av deras bolag skulle ha minst en kvinna i styrelsen var ett mål de redan uppnått.

Därefter hade de beslutat sig för att öka andelen kvinnliga chefer med en procent.

”Jag tvekade inte en sekund, att som enda kvinna sätta mig som chef i en styrelse med enbart män som var minst tio år äldre än jag själv”, berättade hon i artikeln i Chef 1995.

I dag är hon 68 år. Efter att hon avgick som landshövding i Västmanland 2021 behöll hon ett antal styrelseuppdrag.

Hon är ordförande i Södertörns högskola och i stiftelsen Skapa som bildades 1986 till minnet av Alfred Nobel, samt vice ord­förande i HMK ordensråd.

Som ung hade Minoo Akhtarzand inte som ett uttalat mål att bli chef. Däremot var det tidigt viktigt för henne att vara delaktig och kunna påverka.

2004 utsågs hon av Dagens industri till Sveriges femte mest inflytelserika person med invandrarbakgrund.

Minoo Akhtarzand kom till Sverige som 17-åring från Iran. Under dryga 30 års tid har hon varit chef i höga positioner inom såväl näringslivet som myndighetsvärlden.

På hennes topp tre-lista över spännande, men också utmanande, uppdrag kommer jobbet på Vattenfall i samband med avregleringen av elmarknaden.

”Mellan 1993 och 2003 var jag med och fusionerade 16 bolag. Omställningen ställde höga krav på medarbetarna som levt i monopol och nu skulle acceptera stora förändringar. Det var väldigt krävande från början, även om man sedan fick rutin även på det”, berättar Minoo Akhtarzand.

Att som generaldirektör på Banverket ansvara för 17 000 kilometer järnväg kommer också högt på listan över de mest spännande och utmanande chefspositionerna.

Hon såg likheter mellan infrastruktur för el och för rälsbunden transport och bytte bransch.

”Jag har alltid tyckt att man ska våga. Man ska tro på sig själv. Det rådet har jag alltid gett till mina många adepter. Jag vågade ta ett så stort steg som att lämna en bransch där jag jobbat så länge. Men jag har inte ångrat en dag. Jag fick en fantastisk resa”, säger Minoo Akhtarzand.

Efter 26 år i energibranschen i det privata näringslivet trodde hon att det skulle vara stor skillnad att gå till en myndighet.

Men ledarskapet är sig likt var man än är, konstaterar hon.

”Jag som även är så förtjust i individuell målstyrning. På Banverket jobbade man redan med det. Det var som precis vilket bolag som helst, men utöver de mjuka och ekonomiska resultaten behöver du ha hela samhällsaspekten.”

2008 erhöll hon utmärkelsen Årets Ruter Dam som delas ut till den kvinna som har befordrats till den mest inflytelserika chefspositionen inom svenskt näringsliv under det gångna året.

”Jag hade precis blivit generaldirektör för Banverket, ett tekniskt företag med 6 000–7 000 anställda och en verksamhetsomfattning på 18–19 miljarder. Få myndighetschefer har fått utmärkelsen, så det var en riktig överraskning”, säger Minoo Akhtarzand.

Den andra halvan av hennes ledarskapskarriär har tillbringats under kristallkronor i vackra byggnader.

Hon har varit landshövding i både Jönköpings och Västmanlands län.

Minoo Akhtarzand har alltid arbetat oerhört mycket, berättar hon.

”Jag kan ärligt säga att jag inte haft den bästa balansen. Jag är så energisk och jag gillar verkligen att arbeta. I rollen som landshövding hade jag mer än 20 ordförandeskap i olika organ, utöver en massa andra arbetsuppgifter. Men jag har haft en make som stöttat mig och tagit stort ansvar på hemmaplan”, säger hon och tillägger:

”Jag var en av de första cheferna som sa till mina kvinnliga medarbetare som blev med barn att det skulle vara okej att jobba hemifrån, och ta med sig sina bebisar på personalmötena. Det är resultatet och det vi presterar som räknas, inte antalet timmar man är på jobbet.”

Det mest utmanande under tiden som landshövding i Västmanland, då hon hade Västerås Slott som tjänstebostad och arbetsplats, blev hanteringen av covid i länet.

Eftersom Minoo Akhtarzand var en av dem som suttit längst som landshövding blev hon ansvarig för att hålla i landshövdingarnas gemensamma möten.

”Landet var inte förberett för något sådant som covid. Det var en enormt lärorik period då vi så småningom närmade oss varandra och blev mycket mer sammansvetsade både nationellt och regionalt. Det är nog det mest lärorika och minnesvärda av alla mina uppdrag.”

2022 tilldelades hon HM Konungens medalj för framstående samhällsinsatser.

Om hon haft en operativ roll i dag då?

Då skulle hon sett till att skapa bättre förutsättningar för den yngre generationen att leva med balans mellan jobb och privatliv, och lika förutsättningar för män och kvinnor att göra karriär – och därmed ge fler möjlighet att bli chefer, fastslår hon.