”Jag är fortfarande förbannad”

Hur får man människor som drabbas av ett trauma – sorg, en svår skada eller arbetslöshet – att hitta livsviljan och framtidstron igen?
”De attityder, värderingar och tan­­kar som människor har när de precis upplevt en livskris måste bearbetas på ett speciellt sätt och så snart som möjligt. Det gäller att med varsam hand hjälpa dem att sortera bort allt som är oviktigt och hitta det som är viktigt för just den individen, en liten låga, det som verkligen betyder något.”

LÄS OCKSÅ: ”Jag dog nästan av SVT:s granskning”

Kan du ge något exempel?
”Om du är chef och en medarbetare råkar ut för en olycka, skadas svårt eller om du varit tvungen att säga upp någon, kan du hjälpa dem att hitta den där lågan, om aldrig så liten, motivationen som kan få dem att vilja hitta en ny riktning i livet när förutsättningarna förändrats dramatiskt. Men det är inte enkelt, det är som att meta i en svart skogstjärn.”

Varför är det så nödvändigt?
”Risken är annars att medarbetaren bara ser hindren, ser sig själv som offer, som handikappad eller arbetslös. Sådana tankar förminskar själen, det handlar om identitetsförlust. Det gäller att få den här människan att inse att människovärdet inte rinner ur kroppen för att hon är sargad eller har förlorat sitt jobb. Att hitta motivationen ger nästan alltid ny energi. Då gäller det att ta vara på den energin och hitta en riktning som gör att man kan komma vidare. Om du är en lyhörd och insiktsfull chef kan du ge din medarbetare stöd, hjälpa honom eller henne att hitta nya vägar.”

LÄS OCKSÅ: ”Så laddar du för svåra samtal”

Vad är det största hindret?
”Tiden. Ju längre tid som går efter en livsavgörande kris, desto svårare blir det att hitta motivationen att gå vidare. Om en medarbetare råkat ut för en olycka, en svår sjukdom, sorg eller liknande, gäller det att inte vara borta från jobbet för länge. Där kan en lyssnande chef göra skillnad.”

Hur har du själv jobbat med detta?
”Jag kan ta de ryggmärgsskadade patienter som jag har mött som exempel: Av dem som har ett arbete när de drabbas av skadan vill 90 procent tillbaka till jobbet efter de första två veckorna. De som inte har kommit tillbaka till jobbet efter ett år, förutsatt att det skulle vara praktiskt möjligt, kommer nästan aldrig tillbaka på heltid. För den som är förlamad och utan jobb kan det bli ett projekt att gå till postlådan.”

LÄS OCKSÅ: Sluta kommunicera – börja samtala

Vad kan chefen göra mer?
”Begränsningarna ligger oftast i omgivningens mentala inställning; du blir sedd som handikappad, sjuk, arbetslös – inte som en människa med möjligheter och framtid. Där har chefen en viktig roll; att vara ett föredöme och skapa ett klimat som är bejakande och positivt. Chefen kan skapa förutsättningar. Men man ska komma ihåg att man inte kan rehabilitera en annan människa, det måste var och en göra själv.”

Du blev själv ryggmärgsskadad vid en dykolycka för 28 år sedan. Vad var det som gav dig energi att gå vidare?
”Jag var narkosläkare då och var nästan besatt av tanken på att fortsätta som läkare, det var ju min identitet. Men det fungerar inget vidare att ge narkos när man är förlamad från bröstkorgen och neråt. Olyckan gjorde att jag ändrade inriktning och började arbeta med rehabilitering av ryggmärgsskadade. Men jag hade kvar mitt postfack på anestesiavdelningen på Karolinska i åtta år efter skadan. Det var en symbol för min identitet. Att jag och Barbro gifte oss två veckor efter olyckan, precis som vi planerat långt innan, var förstås också vik­tigt för att jag skulle våga tro på framtiden.”

Du har gjort en massa saker som många – kanske även du själv – inte trodde var möjliga för en människa med din skada. Vad är din drivkraft?
”Jag är fortfarande förbannad på att jag skadade mig och har aldrig accepterat mitt handikapp. Men jag har lärt mig att leva med det och har hela tiden kämpat för att kunna klara så mycket som möjligt själv. Det rådet ger jag alla nyskadade: acceptera inte ditt handikapp, lär dig leva med det. Tyvärr är det så att den som accepterar sitt handikapp och identifierar sig med det har en lägre energinivå.”

Skulle du säga att det gäller andra livskriser också – att förlora jobbet till exempel? 
”Definitivt. Om du som chef måste säga upp en medarbetare är det nog det viktigaste budskap du kan ge för att stärka medarbetarens självkänsla: Acceptera inte ’arbetslös’ som din identitet – ditt människovärde sitter inte i jobbet.”