”Jag dog nästan av SVT:s granskning”

Varför skrev du den här boken?
”Jag hade ett behov av att skriva om mina min fantastiska resa, men också om mina tillkortakommanden. Jag är allergisk mot alla böcker som gör tummen upp och säger att allting går. Jag var ju med om en tragisk händelse i mitt liv när min son fick leukemi. Då fick jag klart för mig att allt inte är möjligt.

Vi måste börja prata om våra tillkortakommanden. Gör vi det får vi ett rikare samhället. Döljer vi de dåliga sidorna av oss själva så döljer vi ju en del av människan.”

Du är ju själv nästan löjligt prisad för ditt ledarskap. Stör du dig själv på bilden som så lyckad chef?
”Ja, det gör jag. Så fort man jobbar med människor som är svaga så blir man glorifierad.Alla tror att man är Jesus för att man jobbar med utvecklingsstörda. Jag är ju så långt ifrån Jesus man kan komma.

Min drivkraft i det här var att jag ville spela teater, men också att bevisa att när man påverkar människor emotionellt, det är då förändringen sker. Vi kan man inte påverka genom att skriva en massa fina värdegrunder och verksamhetsplaner om hur det ska vara. Vi måste göra saker. Det vill jag visa i boken.”

”Vi är världsbäst på att prata om mångfald, men det uppstår problem så fort det sker i praktiken”, skriver du i boken. Varför är det så svårt?
” Jag hävdar att i det samhället vi lever nu, där vi sällan möts och där vi kommunicerar via skrift, hämmas den empatiska utvecklingen hos människor. Vi måste vända på det här och skapa fler fysiska möten mellan människor.

Utvecklingen går inte att bromsa och det är jättebra att man kan skypa och så, men vi måste kunna mötas och känna dofter. Vi måste känna handslag och känna närhet för att utveckla oss.”

Boken är indelad i elva budord, som ägnas varsitt kapitel. Vilket är ditt favoritbudord?
”Du ska vara snäll. Det genomsyrar allt. Man behöver inte gå en massa utbildningar för att förstå att om du är trevlig så får du det tillbaka. Behandla din nästa som du vill bli behandlad själv. Om vi gjorde det skulle det inte finnas något krig. Det är genialiskt. Visst är det ett budord? Jag är dåligt påläst.”

”Du skall icke ta dig själv på för stort allvar.” Det måste vara ett de vanligaste misstagen som en chef gör. Hur kan man undvika det? Hur gjorde du?
”Det är lätt att förlora fotfästet. Jag kan också vara en superegoist med fåfänga. Men det sköna med Bosse och Sune och Maja och de andra på vår teater är att de hjälper mig att hålla fötterna på jorden. De gör inte skillnad på någon. När Fredrik Reinfeldt besökte oss fick han som första fråga ’var har du Mona Sahlin då?’. Det tycker jag är skönt.”

Vad ska andra chefer, som inte har samma rättframhet omkring sig, göra för att hålla fötterna på jorden?
”Att alliera sig med personer som tror på en, inte låter sig imponeras och är med från början Inte som nödvändigtvis tycker lika, men som kan säga ifrån och ta ner en på jorden. Mitt bästa skyddsnät är fem personer som är mitt personliga nätverk. Jag fattar ju mina egna beslut, men jag lyssnar alltid på dem. Det är viktigt för mig att de vet vem jag var innan det här projektet drog igång.”

I kapitlet kring det budord som handlar om att vara snäll beskriver du den granskning som du utsattes för av SVT (där Pär Johansson anklagades för dubbelfakturering och att underbetala skådespelarna medan han själv fick hög lön, red. anm). Hur påverkade den dig i din roll som chef?

”Jag höll på att dö. Granskningen pågick under vår sverigeturné 2011. Så jag jobbade dygnet runt och så hade jag det där efter mig. Och reportrarna sade inte vad de var ute efter. Till slut blev jag nedbruten, jag visste inte vad jag hade gjort. Hade jag mördat någon? Jag åkte in på sjukhus med 250 i puls två gånger. Jag fick panikångest.

Vad de hittade var att jag hade felattesterat fyra fakturor under sju år på ett totalt belopp av 10 500 kronor. Och skådespelarnas lön grundades på nivån som gällde för att de inte skulle bli utförsäkrade och förlora sina pensioner. Och jag har tjänat mina pengar på att föreläsa om min livsåskådning och som jag dessutom har avtalat att få göra för min arbetsgivare.

Men jag har byggt upp ett team under många år, som vet sina roller. Hade jag inte haft de personerna runt mig hade det gått åt skogen. De fick ta över ett tag när jag blev den svaga länken. Om det är bra eller inte vet jag inte, men det visar i varje fall att det som vi har byggt upp fungerar i kriser.”

Hur har det förändrat dig?
”Jag har blivit mer cynisk mot journalister. Jag har sår som aldrig kommer att läka. Jag har svårt att lita på nya människor. Men jag har tittat på allt jag gjort och tänkt att de ska inte få komma åt oss. Det har svetsat samman oss. Vi är starkare än någonsin.”

Hur mycket av boken har skrivits av revanschlust?
”Jag skulle kunnat ha skrivit mer än vad jag gjort. Men de är inte värda mer uppmärksamhet. Och hämnd löser inget. Mina skådespelare hämnas aldrig. Jag vill bara gå vidare.

Vi vet vad vi har åstadkommit och det kan ingen ta ifrån oss. Och så länge vi kan påverka och förändra samhället till det positiva kommer vi att fortsätta med det.”