”Jag älskar att de tar allt personligt”

Vad är viktigast för en chefdirigent, att vara musikalisk eller en bra ledare?
”Alla bra dirigenter får det att fungera på olika sätt, från han som ler så att alla gör som han vill till den buttra typen som har så pass stor känsla för musik att folk följer honom. Oavsett stil så är det poänglöst att vara en bra ledare om du saknar bra musikaliska idéer. Men som chefdirigent krävs både och. Jag har inte bara ansvar för musiken utan även för musikerna själva.”

Du är bara 32 år. Är det svårt att få alla med dig?
”Nu har jag dirigerat sedan jag var 16 år, så jag har varit mycket yngre på den här posten. Då lyssnade folk på mig av ren häpnad. Nu har jag så mycket erfarenhet att jag är trygg i mig själv”.

Du har lyckats leda svåra London Symphony Orchestra. Vad är ditt hemliga vapen?
”De var svåra på 1960-talet och ryktet hänger kvar, men i dag är de inte alls svåra. Ju bättre en orkester är, desto mindre komplicerade är de att arbeta med. Det svåra brukar vara att leda en osäker orkester. Det här gäller för många typer av ledaruppgifter. Om man får dem att spela på ett sätt som de är stolta över blir det okomplicerat.”

Du lämnade Paris efter en repetition. Varför?
”De hade annat på sin priolista än att göra musik. Det intresserade mig inte. Jag lärde mig att jag måste lyssna mer inåt. Jag hade varit skeptisk till att ta uppdraget, men övertalades.”

Hur är Sveriges Radios Symfoniorkester?
”Det är en fantastisk grupp med stora ambitioner och stor potential. Men nivån kan höjas ytterligare. Jag har märkt att ni i Sverige inte tar tag i svåra frågor. Om det till exempel är någon som sitter på fel plats går folk i taket om man agerar. Men jag måste säga att jag älskar att folk här tar allting så personligt. Det visar att de har ett stort engagemang i jobbet.”