Hon vägrar ge vika

BLEV DU RÄDD NÄR DU FICK VETA ATT DITT HUS SPRÄNGTS?
”Det fanns ingen anledning. Ingen befann sig i huset och för övrigt hade jag snart 22 poliser omkring mig. När de ringde från LKC, länskommunikationscentralen, med beskedet var jag på väg från järnvägen till polishusets annex i Göteborg där jag skulle undervisa poliser i förundersökningsledning.”

VAD TÄNKTE DU?
”Första tanken var hur man skulle stänga den söndersprängda dörren. Kunde de fixa dit ´spikbussen´? Sen tänkte jag att fan, ska jag behöva ta itu med det här också. Utom undervisningen hade jag ett stort åtal som skulle vara inlämnat två dagar senare. Efter ett tag blev jag ändå lite mjuk i knäna – men det rationella tänkandet slog till och tog över.”

FUNDERADE DU NÅGON GÅNG PÅ ATT KASTA IN HANDDUKEN?
”Nä. Jag blev genast känd som åklagaren som vägrar ge vika. Och då måste jag ju leva upp till min självbild… Alternativet att inte jobba vidare hade varit värre. Då hade jag inte haft något att fokusera på. Då går man bara och ältar det som hänt.”

ÄNDÅ MÅSTE DU HA BLIVIT PÅVERKAD AV DÅDET?
”Självklart. Jag är normalt en människa som har jämvikt. Jag är stabil, hade aldrig tidigare känt att jag inte hade koll. Nu hände så mycket runt omkring efter sprängningen på tisdagen. Samma torsdag skulle jag slutföra åtalet. Jag var nära panik: småsaker som att hitta parkeringsplats blev till stor dramatik.”

FÖR MÅNGA RÄCKER DET MED ETT GRÄL MED SAMBON ELLER BRÅKIGA BARN FÖR ATT KOMMA I OBALANS.
”Så är det. Det är mer jordnära och hanterbart. Det här jag råkade ut för är så långt från det normala. Innebörden har inte ens riktigt satt sig ännu.”

DU TVINGADES FORTSÄTTA ARBETA UNDER STOR PRESS.
”Egentligen var jag mest pressad av all uppmärksamheten i massmedia. Jag skulle få skyddat boende men om det ska fungera förutsätter det att jag inte blir igenkänd, i frukostmatsal på hotell till exempel.”

HUR FOKUSERAR MAN PÅ ARBETET I DEN SITUATIONEN?
”Ta det lugnt och sätt dig ner. Ta en sak i taget. Försök inte lösa fem problem åt gången. Du kan inte fixa allt. Så försöker jag tänka annars också, men nu blev det desto viktigare. Sluta tänka på annat. Stäng av telefonen, be folk sluta springa i dörren, låt mig vara ifred ett tag. Ta tillbaka tyglarna, vänj medarbetarna vid att du då och då stänger dörren om dig. Du behöver inte stå på tå för alla i alla lägen.”

HAR DU FLER KONKRETA TIPS?
”Ofta är det inte så jättebråttom som det ser ut. Ett bra sätt är att frigöra ytor, som du ser här på skrivbordet. Jag brukar samla ihop alla pappershögar och samla dem i en jättehög. Ofta får man undan ganska mycket på en gång när man går igenom den.”

DU FICK IN ÅTALET I TID OCH GENOMFÖRDE RÄTTEGÅNGEN. DET VAR VIKTIGT FÖR DIG ATT INTE VIKA NER DIG?
”Herregud, ska en idiot som smäller av en bomb få bestämma hur rättssystemet fungerar? Viker jag ner mig är det i förlängningen vad som inträffar. Vi förväntar oss av målsägare och vittnen att de ska ställa upp. Hur skulle det då se ut om inte vi som arbetar inom rättsväsendet vill vara med och leka? Då har de som hotar och spränger lyckats. I stället bör vi visa att det funkar trots hot, då kan man ge folk råg i ryggen.”

VAD DRIVER DIG?
”Det är mycket som är fel i samhället, visst. Jag vill att alla ska få växa upp i ett land där man får gnälla och gny över det mesta och tycka vad man vill. Det är fruktansvärt viktigt att få fortsätta leva på det sättet, det är så mycket värt.”