Så tvättar hon den tyngsta industrin

Omställningen till ett fossilfritt samhälle sker inte utan konsekvenser för miljön: den ”gröna revolutionen” skapar ett behov av många fler gruvor. Detta eftersom elbilar, solpaneler och annan grön teknik – i likhet med den digitala – är kraftigt beroende av metaller, mineraler och sällsynta jordarter för att fungera.

Inom de närmaste 20 åren behöver utvinningen av koppar och sällsynta jordarter öka med 40 procent, nickel och kobolt med 60–70 procent och litium med 89 procent om mänskligheten ska ha en chans att klara Parisavtalets klimatmål, enligt en bedömning från Internationella energiorganet IEA. I en uppmärksammad bok (The Rare Metals War) beskriver journalisten Guillaume Pitron hur den explosionsartat ökade efterfrågan lett till ekologisk katastrof på platser som Kina och Sydamerika, en enligt honom underskattad effekt av den gröna omställningen.

Samtidigt är det fullt möjligt att genom ett ambitiöst hållbarhetsarbete minimera miljöavtrycken från den allt viktigare gruvnäringen. Det menar Anna Brandhorst-Satzkorn, hållbarbetsdirektör vid svenska gruvkoncernen Boliden.

”Vår vision är att bli den mest klimatvänliga och respekterade metalleverantören i världen. Det är högt uppsatta mål men vi tycker oss ha kommit långt på väg och ser en möjlighet att klara av det”, säger hon och lyfter särskilt fram bolagets satsning på koppar med drastiskt minskat klimatavtryck, en pionjärinsats som hon hoppas ska bilda ny internationell standard.

Forskare och experter varnar ibland för greenwashing, att verksamheter skönmålas som grönare än vad de faktiskt är. Hur ser du på risken att hållbarhetsarbete blir mer snack än verkstad?
”Det finns förstås alltid en fara för det. Men här på Boliden har jag snarast upplevt det omvända, att det gjorts oerhört många bra saker lite i det tysta. Vi har fått jobba hårt med att lyfta fram alla goda exempel, och är måna om att det vi publicerar är riktigt och rätt. När det gäller vårt low carbon copper, som vi lanserade nu i år, tog det exempelvis två år att göra spårbarheter och beräkningar för att verkligen sätta standarden. Det är så vi vill jobba.”

Gruvnäringen är per definition miljöfarlig, vilket framgår av svensk lag. Ser du något paradoxalt i att kalla en sådan verksamhet hållbar?
”Låt mig säga så här, anledningen till att jag åtog mig det här uppdraget var att jag sökte en utmaning. Och jag tycker det är fantastiskt att verka inom ett företag med verklig kapacitet att påverka. Minimera utsläppen, skapa förutsättningar att producera och sälja metaller med mycket lågt koldioxidavtryck. Att vara med att skapa det, ser jag som en stor möjlighet.”

Den gröna omställningen bygger på en kraftigt ökad gruvproduktion. Hur medvetna är medborgarna om den kopplingen?
”Inte särskilt. Det är också en av branschens stora utmaningar att sprida den kunskapen, och medvetandegöra de fantastiska möjligheter till hållbar gruvdrift vi har här i Norden, vår förmåga att producera metaller med låga koldioxidutsläpp. Tyvärr är det svårt att få tillstånd till nya gruvor här. Men alternativet är import från länder som inte nått samma hållbarhetsnivå.”

Vi bör alltså bryta betydligt mer råvara här hemma i Sverige, EU:s utan jämförelse mineralrikaste land?
”Ja, absolut.”

Samtidigt bjuder miljöopinioner i regel på kraftigt motstånd så fort det blir tal om en ny gruva. Hur ser du på det dilemmat?
”Det lokala motståndet mot gruvdrift är ofta inte lika stort som det från människor långt borta i städerna, som kanske aldrig sett en gruva i verkligheten. Utmaningen är att få dem som stöttar oss lokalt, att till en större krets förmedla att en gruva kan vara helt okej. Gällivare är ett bra exempel. Jag är övertygad om att de flesta som bor där tycker det är bra att gruvorna finns”, säger Anna Brandhorst-Satzkorn.