Högtryck efter pandemin för djursjukhuschefen

Med fem ankor där hemma (räven tog den sjätte) hör Serdil Öcmaz till de många, många svenskar som njuter av livet med sällskapsdjur. 

”Ankor är helt fantastiska! De blir tama väldigt snabbt, gillar att mysa och kommer gärna för att lägga huvudet på ens knä”, säger Serdil Öcmaz som är 39 år och nybliven Sverigechef för Anicura, ett snabbväxande företag med 450 djursjukhus och djurkliniker i Europa varav cirka 40 i Sverige. 

Utmaningar saknas inte på jobbet. Samtidigt som trycket på djursjukvården är stort, inte minst sedan antalet husdjur ökat under pandemin, råder akut brist på djursjukskötare och veterinärer. Utbildningsplatserna är otillräckliga och yrkesgruppen är drabbad av psykisk ohälsa, enligt Veterinärförbundet. Orimliga krav från djurägarna och starka åsikter om priserna är faktorer som enligt branschen pressar veterinärerna så pass att vissa väljer att sluta. 

”Det är viktigt att lyfta den pågående problematiken. Därför gör vi nu stora satsningar på våra medarbetare, främst genom utbildningar som lär dem att se tecken på psykisk ohälsa i god tid och även kunna identifiera mönster hos individer som mår dåligt”, säger Serdil Öcmaz som är näst yngst i en syskonskara av sex och sprungen ur mycket enkla förhållanden i den region som kallas Kurdistan. 

Pappa var fåraherde, mamma jobbade på bomullsfälten, två av Serdil Öcmaz storasyskon dog av köld innan hon själv kom till världen i det fattiga norra Syrien. 

Faderns politiska engagemang försatte honom och familjen i fara, vilket ledde till en flykt till Sverige. Serdil Öcmaz var fem år gammal när hon anlände till Sala i slutet av 1980-talet med sin stora familj. 

”Det var det bästa som hänt oss. Vi fick ett fint mottagande, av jättetrevliga och intresserade grannar som bjöd hem oss, hjälpte oss med språket och lekte med oss barn. Vi kände oss verkligen välkomna. Det var den perfekta integrationen.” 

Plötsligt var allt möjligt, på ett helt annat sätt än tidigare. Föräldrarna uppmuntrade barnen att ta för sig av de fantastiska chanser till utbildning och förverkligande av drömmar som nu stod till buds. 

”Det är också något jag försöker föra vidare till mina egna barn: att de inte ska känna sig begränsade. De har alla möjligheter och jag vill att de ska veta att världen står öppen”, säger Serdil Öcmaz och beskriver hur hennes egen uppväxt samtidigt präglades av viss ofrihet i form av traditionella könsroller och värderingar, och av det myckna arbetet på föräldrarnas restaurang där hon med tiden kom att sköta ekonomin. 

”Efter skolan cyklade vi direkt till restaurangen och jobbade där fram till klockan nio på kvällarna, och även till tio ibland. Sedan kom våra storebröder och skiftade med oss fyra flickor. Men var det någon som skulle ha prov i skolan, fick den åka hem tidigare och plugga. Skolan gick alltid först”, säger Serdil Öcmaz som efter att ha utbildat sig till civilekonom gjorde en snabb karriär inom bland annat vårdsektorn innan hon började inom Anicura för snart sju år sedan. Första chefsjobbet var på Danderyds sjukhus, som ekonomiansvarig inom forskning och utveckling. 

”Att bli chef kändes naturligt för mig. Att bygga och skapa struktur är min grej. Det spelar ingen roll vilken befattning jag har, att leda, guida och känna glädje över att se andra växa är alltid lika viktigt”, säger Serdil Öcmaz.