Hjälp! Jag har fått sparken

Efter många år som chef inom Swedavia blev Åsa Forsgren i våras av med sitt jobb, tillsammans med ungefär 150 andra på det statliga företaget som driver tio av Sveriges största flygplatser. När vi träffas har det hunnit bli höst och Åsa har fått någorlunda distans till det omtumlande besked som i stor utsträckning förändrat hennes liv.

På sätt och vis är det rätt spännande.

Att vara mellan jobb, som det heter, innebär ju att framtiden ligger öppen. Vad ska hända härnäst? Men känslorna åker berg- och dalbana. Självförtroendet hos den tidigare säkerhetschefen och jour-havande flygplatsdirektören är inte alltid på topp. Uppsägningen gjorde henne arg och besviken.

”Ja, det har varit jobbigt. Jag tyckte det var så orättvist att jag skulle gå. Jag som alltid levererat, och varit så lojal mot min arbetsgivare i så många år. Det är ändå en kris i livet att förlora sitt jobb – det är lätt att samtidigt förlora tron på sig själv. Och det gjorde jag väl också, initialt. Vid det här laget tror jag mig ha kanaliserat min ilska. Insett att ingen var ute efter mig personligen. Uppsägningarna ingick i en större process och vi var ju många som drabbades. Jag har ältat det här jättemycket men tror inte på att bli bitter. För mig är det dags att gå vidare”, säger Åsa Forsgren.

Men hur? Plötsligt har hon som alltid varit i farten tid i överflöd. Medan övriga familjen drar iväg till jobb och skola om morgnarna kan Åsa Forsgren ta det lugnt vid frukostbordet. Vilket å andra sidan innebär en viss stress. Dagarna går och måste fyllas med innehåll. Först och främst gäller det förstås att hitta ett nytt jobb. Åsa Forsgren har också medvetet ägnat sig åt analys och omprövning. Vilka företag delar mina värderingar? Vem är jag, vad står jag för och vad vill jag med resten av mitt liv? Existentiella funderingar, om man så vill. Viktigt, tycker Åsa Forsgren. Ett sätt att ta kontroll över situationen.

”I början tänkte jag i banor som ’Vem vill anställa mig?’ Nu är det mer: ’Vem vill jag ha? Vilken arbetsgivare är jag intresserad av att jobba för?’”

Positivt tänkande?

”Lite så. Jag inser allt mer vikten av att vara schysst mot mig själv. Faktum är ju att jag har fina meriter, kan mycket och är en bra människa – klart jag kommer få ett jobb! Jag kommer få ett bra jobb! Livet är inte alltid stabilt, allt går upp och ner, men på det stora hela har jag ändå återfått mitt självförtroende.”

Utan familj och vänner vore det mycket svårare. Sonen pushar henne att ”bygga sitt varumärke”. Hon har inte hymlat med sin arbetslöshet och är förvånad över all välvilja, även från oväntat håll.

”Gamla bekanta hör av sig med löften om att hålla ögonen öppna: ’Jamen, vad söker du? Jag kan försöka att …’ Det är fint, faktiskt.”

Med tiden har hon också blivit mer proaktiv i sitt jobbsökande. Lika väl som att svara på platsannonser, går det ju att på eget initiativ kontakta intressanta arbetsgivare med förslag om förutsättningslösa möten. Nätverkande, helt enkelt.

”Jag har förstått att det är så man gör. Även här möts jag nästan bara av omtanke och intresse – det hade jag inte heller riktigt väntat mig. Så ska jag själv agera om någon i min närhet hamnar i samma situation!”

En intressant konsekvens av de nya livsomständigheterna är också ett oavlönat volontärjobb på ett av Stadsmissionens natthärbärgen för hemlösa i Stockholm. En typ av frivilliginsats som Åsa Forsgren länge drömt om, men inte riktigt haft tid för.

”Först och främst handlar det naturligtvis om att hjälpa andra. Volontärjobbet sätter samtidigt min egen situation i nytt perspektiv. För jag kan ju inte tycka synd om mig själv som arbetslös i mötet med alla som inte ens har någonstans att bo. Det är väldigt nyttigt.”

1. Var aktiv snarare än reaktiv. Kontakta själv potentiella arbetsgivare i stället för att enbart vänta på platsannonser.

2. Utvärdera dig själv. Vad vill du med resten av ditt liv? Ett sätt att ta kontroll över situationen.

3. Motionera. Det leder ofta till positivt tänkande och nya idéer.

Jobbsökarprocessen går framåt. Vid det här laget har Åsa Forsgren både kontaktats av rekryterare och befunnit sig i slutskedet av ett par tillsättningar. Cv:t blir sett och väcker intresse. Hon beskriver läget som hoppingivande.

”Jag vill inte ta ut något i förskott, men jag vet att det kommer att ordna sig”, säger hon innan vi skiljs. 

Och mycket riktigt: Innan den här artikeln hinner publiceras hör Åsa Forsgren av sig per mejl, med glädjebeskedet att hon verkligen fått ett nytt jobb. Jippieee!

Människan är ett flockdjur. Hos de flesta av oss finns ett djupt liggande behov av samhörighet och att vara socialt önskvärd. Ett besked om uppsägning kan därför väcka starka känslor. Plötsligt är man utstött ur flocken.

”Det är våra mest primitiva, grundläggande rädslor som triggas. Många känner sig kränkta och orättvist behandlade, ungefär som vid mobbning”, säger legitimerade psykologen Maria Farm.

Vanligt är att människor inledningsvis inte riktigt förmår ta in ett uppsägningsbesked – händer det här verkligen mig? – för att efter något dygns handlingsförlamning eller förnekelse golvas av kraften i känslorna. Jag som är så duktig och alltid levererar! Hur kan de göra sig av med mig?

”Reaktionen på att bli bortvald brukar vara ganska stark, oavsett sammanhang och hur rationellt man försöker se på situationen. Det är känslor av ilska, skam och besvikelse som bubblar upp, vilket är olika sidor av samma mynt. Många människor upplever i dag en stark koppling mellan arbete, identitet och självkänsla. För dem kan upplevelsen av kränkning bli särskilt svår, med stor oro och stresspåslag”, säger Maria Farm.

Vem är jag utan mitt arbete? Kommer jag någonsin att få ett nytt? Duger jag egentligen någonting till? Inte sällan utlöser en uppsägning existentiella grubblerier, eller rentav en kris.

”Det är inte alls ovanligt. Särskilt inte om man har stora outredda konflikter med sig i bagaget från arbetsplatsen, eller om uppsägningen kommit som en blixt från klar himmel.”

Hur går man vidare?

”Som vid alla stora förluster, som vid dödsfall och kärleksrelationer som går i kras, är tiden en läkande faktor. De flesta har kapacitet att ta sig ur en personlig kris på egen hand, bara man tillåter sig att vila i sina känslor ett tag. Samtidigt gäller det ju att hitta ett nytt jobb – annars blir det mycket svårare att återhämta sig”, säger Maria Farm.

Och om det inte lyckas och månaderna bara går?

”Där har vi en ganska stor riskfaktor. Det gäller att ha goda rutiner, komma upp på morgnarna i vettig tid, avsätta en del av dagen till att aktivt söka jobb, luncha med sitt nätverk och liknande. Och samtidigt ta hand om kropp och själ genom träning, kultur och stimulerande projekt. Så man inte vänder på dygnet, fastnar i nedstämdhet och passivitet, börjar bete sig som att man är uträknad och hopplös aldrig mer kommer att få ett jobb. Det är väldigt dåligt för den psykiska hälsan.”

Hur vet man när det är dags att söka professionell hjälp?

”Det är det som sagt absolut inte alla som behöver. Men den som märker att det negativa tänkandet tagit över tillvaron bör inte tveka att söka hjälp, eftersom det annars finns risk för depression. Det kan det räcka med ett par, tre samtal för att bryta ett ältande som inte bara är plågsamt för en själv utan också för ens närmaste omgivning”, säger Maria Farm. 

”En del är ganska vingklippta. Skammen över att vara arbetslös är tydligare bland chefer, som ramlat ner från en högre position och ofta identifierar sig starkare med sin yrkesroll än andra. Lägg till ledsenheten, ilskan, oron för framtiden och ekonomin – det där kan bli ganska starkt. Skapa hämningar, passivitet och göra en mindre nyfiken. Hur mår personen? Det gäller att vara observant. Och där kan vi erbjuda terapeutiskt stöd.”

Det säger Per Sundqvist, beteendevetare och rådgivare på Trygghetsrådet TRR, en av flera omställningsorganisationer som i regi av arbetsmarknadens parter hjälper uppsagda tillbaka i jobb. Chefer erbjuds insatser i särskilda grupper. Per Sundqvist utvecklar varför:

”Har man varit chef en längre tid kan det vara stärkande att möta människor med liknande erfarenheter och i samma situation. Deltagarna ger varandra råd som går att relatera till, inte minst i fråga om jobb. Många chefer har varit så upptagna med arbetet att de satt sitt nätverkande åt sidan. Här har de möjlighet att starta på nytt, i en situation där de känner sig bekväma.”

Ett vanligt dilemma bland uppsagda chefer är: Vill jag jobba lika intensivt som hittills?

”Ja, inte minst bland dem som är 55 plus. Ett tydligt alternativ i chefsgruppen är att starta eget. Bli mer autonom, pröva sina vingar, rå mer över sin egen tid. Vi ser en jätteskillnad: bland tjänstemännen som kommer till TRR startar åtta procent eget. I chefsgruppen ligger siffran på över 20 procent.”

En noggrann inventering av vad man gjort tidigare kan tydliggöra vad som är nästa steg, vilken bransch eller roll som är den rätta. Samma spår som hittills eller dags för något nytt?

Kanske krävs en kurs eller vidareutbildning. Mycket handlar om att bygga självkänsla. Och att paketera sig själv, som Per Sundqvist uttrycker det. Vem är du och varför är du rätt man eller kvinna för jobbet? För att övertyga en potentiell arbetsgivare behöver du först vara övertygad själv. Tester, verktyg, rollspel och övningar – allt detta får deltagarna i chefsgrupperna hjälp med. Ett viktigt inslag är också möten med verkliga rekryterare.

Hur går det då?

”Det går bra. Nio av tio får nytt jobb. Fast anställning, tillfällig anställning eller start av eget företag. Ett gott resultat. I genomsnitt tar det nio månader för en chef att få ett nytt arbete. Däremot kan vi inte i förväg säga hur lång tid det tar för den enskilde. Men vi vet att det kommer att lösa sig, förr eller senare”, säger Per Sundqvist. 

Det händer saker på arbetsmarknaden. Konjunkturen bromsar in och samhället är inne i en omställningsfas där gamla yrkesroller ersätts av nya.

Strömmen av antalet uppsagda statliga anställda som söker hjälp av Trygghetsstiftelsen TSN ökar kraftigt, med 38 procent. Från 2 900 personer i fjol till ungefär 4 000 under 2019, mycket beroende på nedmonteringen av Arbetsförmedlingen. Till den närliggande organisationen TRR sökte sig under 2019 cirka 8 900 uppsagda privattjänstemän, en ökning med 33 procent från året innan.

Är ditt chefsjobb i farozonen? Har du rent av blivit uppsagd och är osäker på hur du ska ta dig vidare? Ett uppsägningsbesked innebär i många fall en livskris, men det finns sätt att tackla den och komma ut på andra sidan både starkare och tryggare.