»Företaget har varit min skola«

Jan Håkansson gjorde som så många andra, började jobba extra på lördagar och lov under gymnasieåren. Vägen till extrajobbet var också klassisk.

Tack vare sin mamma som jobbade på Arlas lönekontor i Norrköping fick han in en fot på mejeriet och började packa mjölkpaket.

Efter studenten och lumpen hade han ingen karriärplan. På mejeriet fick han förtroendet att köra en maskin som förpackade smör.
»Smörtillverkningen hade hög status, var bättre betalt och mer hantverksmässigt än förpackning.«

Så småningom sökte Jan Håkansson en intern arbetsledarutbildning. Halva utbildningen återstod när mejeriet i Norrköping behövde en arbetsledare till den nystartade yoghurttillverkningen.
Det skulle innebära högre lön och han hade just bildat familj.
»Jag har alltid haft bra självförtroende. Ska du vara chef måste du våga stå ensam, utanför gruppen. Och det förutsätter att du trivs med dig själv«, säger han.

När avdelningsmöten och medarbetarsamtal infördes på 1980-talet tyckte de gamla arbetsledarna, mästarna, att det inte det var något riktigt jobb att sitta och prata. Det blev Jan Håkanssons uppgift.
»Det gav mig också lite status bland ’gubbarna’«, säger han.

Energi, mod och en stark vilja att påverka är vad Jan Håkansson beskriver som sina drivkrafter. Och hans framgångsrecept är enkelt: visa att du går att lita på och leverera alltid det du ska.
»Det har varit trial and error hela tiden. Det värsta som kan hända är ju att man misslyckas. Och hur farligt är det?«

Åren gick med rationaliseringar, plattare organisationer och färre arbetsledare. Även de gamla mästarna försvann.
Jan Håkansson pluggade på kvällar och helger för att bättra på sina teoretiska kunskaper. Först gymnasiekompetens i ekonomi på komvux, därefter universitetskurser i personaladministration, mejeriteknologi och logistik.

Snart blev han avdelningschef, med runt 50 medarbetare, mot 15–20 som arbetsledare.
»Jag har inte gjort några jättekliv, men varje gång har jag gått utanför min komfortzon. Företaget har varit mitt universitet«, säger han.

Han har aldrig funderat på hur hans karriär skulle fortsätta. Men företaget växte, ansvarsområdena blev större och så småningom fick han ledare under sig.

I mitten av 1990-talet, efter stora omorganisationer, utsågs han till produktionschef på Norrköpingsmejeriet, med ansvar för all produktion.
»Att just jag fick den rollen berodde nog mest på att jag visat att jag har en stark drivkraft och mycket energi. Jag har nog varit lite obekväm, jag har alltid sagt vad jag tycker. Både om sådant som inte fungerar och idéer till förändringar.«

Men han poängterar att han alltid varit lojal mot fattade beslut.
»Jag har aldrig skämts för att vara chef, inte varit rädd för att delegera eller att använda mitt chefskap.«

För två år sedan tog han ännu ett stort kliv: han fick jobbet som chef för Arla Foods och Sveriges största mejeri i Kallhäll, som levererar till hela Stockholmsområdet.
»Jag kan bli jättestolt över att jag gjort den här karriären. Men jag har inte fått något gratis. Jag har fått satsa mycket av mig själv, men jag har aldrig gått med tunga steg till jobbet.«

Fortsätt läsa kostnadsfritt!