Drivkrafter och ösregn

Den här tjejen hade kunnat fortsätta att leva ett bekymmersfritt glamourliv i London där familjen är bosatt sedan ett par år tillbaka. Ändå väljer hon att kliva ut i offentligheten och utsätta sig för granskning och hårda krav på skarpsinnighet och affärssinne.

Det är spännande med drivkrafter.

Ni kan väl föreställa er scenen när den här unga och vackra damen kliver in i ett styrelserum fullsatt av prestigefulla och distingerade herrar. Hon vet att de måste respektera henne eftersom hennes pappa, mannen, myten och legenden, vill ha just henne som efterträdare. Sannolikt vet hon också att hon kommer att ha en tuff resa framför sig för att bevisa att hon är värdig uppdraget.

Jag har ingen aning, men jag gissar att hon gör det för att hon redan nu har insett att livet blir rätt tomt utan att ha någon uppgift att fylla eller någon utmaning att klara.

Under ett par månader när jag var dryga 20 år var jag arbetslös. Och aldrig, vare sig före eller efter det, har jag haft så svårt att få någonting gjort. Att bädda sängen var ett tillräckligt stort projekt för en dag.

Nu är det lite annat läge, minst sagt.  Nu gör jag en massa saker samtidigt, utan att vara riktigt medveten om det. Mer eller mindre samtidigt hanterar jag mail från läsare, svarar på frågor från medarbetare och planerar för ett kommande möte – bara ett exempel på hur det är när man försatt sig i situationen att vara behövd och ha inte bara en, utan en massa uppgifter.

Att göra saker, hitta lösningar på problem, att vara efterfrågad – det är det som driver de flesta av oss. Men problemet, eller det luriga med att alltid ha en välfylld agenda, är att vi aldrig tar oss tid att reflektera över vad vi gör och varför. Vi, eller i vart fall jag, glömmer alltför ofta bort nuet, och lever hela tiden ett par timmar, dagar och veckor framåt.

Just nu regnar det i alla fall i Stockholm. Jag gillar det inte, men så är det. En insikt god som någon.