Då hissar headhuntern varningsflagg

I slutet av 1940-talet och början av 50-talet användes ordet »hoppjerka« i avskräckande syfte. Svenska Arbetsgivareföreningen, LO och TCO samarbetade genom en kampanj för att förhindra att folk bytte jobb för ofta. Hoppjerkor »lärde sig inget yrke ordentligt«, »hade svårt att få bra jobb« och ökade »risken för olycksfall i arbetet« eftersom de aldrig lärde sig hur maskinerna fungerade.

I dag är det tvärtom ett vanligt karriärråd att chefer ska byta jobb ofta; både för att få upp lönen, få mer erfarenhet och för att vidga sitt kontaktnät.
Men är rådet verkligen så bra? Vad tycker headhunters om chefer som hoppar från anställning till anställning?

Per Frisk, vd för Novare Executive Search, ser att det är en växande trend att unga chefer byter jobb ofta. Han blir genast lite skeptisk när han möter en ung chef som bara varit cirka ett år på varje
anställning.

På så kort tid hinner man inte leverera resultat, och för en headhunter kan det då bli svårt att bedöma kandidatens kompetens. Men en snabbfotad chef väcker också andra frågor.
»Vad tyder de många bytena på? Är chefen rastlös? Eller är han eller hon bra på att snacka sig in, men sedan kan man inte leverera? Det är sådana funderingar som kommer upp.«
Enligt Michaëla Blomquist, vd på Michaël Berglund Executive Search, kan framtida arbetsgivare tycka att det känns riskfyllt att anställa en hoppjerka.
»De blir rädda att mönstret kommer att upprepa sig och drar därför öronen åt sig.«

Inom vissa chefsyrken är det särskilt negativt att byta jobb ofta. Framför allt om man arbetar som vd eller CFO (Chief Financial Officer). Framtida arbetsgivare förväntar sig stabilitet av personer som har de titlarna.
Ur rekryteringsperspektiv vill man dock inte heller ha chefer som stagnerat.
»Om jag träffar en person som jobbat i 15–20 år i samma bolag, inom samma område, så blir jag skeptisk. Jag kommer att undra om de klarar en ny miljö«, säger Per Frisk.