Cecilia Rosquist: ”Jag har fått driva många spännande förändringsprojekt”

Cecilia Rosquist hade knappt reflekterat kring ämnet hissar innan hon för tre år sedan blev headhuntad till tjänsten som distriktschef hos Kone, ett av världens största företag i hiss- och rulltrappsbranschen med mer än 52 000 medarbetare och verksamhet i cirka 60 länder.

”Men det lät som ett jättespännande erbjudande, och jag tänkte: Varför inte? Jag testar! Det visade sig vara helt rätt beslut. Jag har fått vara med och driva många spännande förändringsprojekt. Jag har utvecklat mitt kommunikativa ledarskap och är i dag trygg i min ledarroll.”

Som distriktschef leder hon ett team på omkring 13 tekniker. Starten var intensiv. Cecilia Rosquist följde var och en av dem ute på fältet, för att ordentligt sätta sig in i arbetet med hissar och verksamhetens alla behov och problem. Därefter gjorde hon en plan för lösningar. Den typen av ödmjukt närmande till uppgiften och medarbetarna är för henne en viktig framgångsfaktor, både i chefsrollen och karriären i stort.

”Jag är trevlig och bra på att bygga relationer. Det underlättar i arbetslivet och samarbetet med andra. Ingen vill hjälpa eller stötta den som är otrevlig.”

Som ny i hissbranschen blev hon snart varse att hissar engagerar.

”Folk förväntar sig att hissarna ska gå hela tiden. Om hissarna går sönder, har människor svårt att acceptera det. Vissa blir riktigt irriterade. Samtidigt som de blir oerhört lättade när vi får igång grejerna igen. Att hissar kan framkalla så starka känslor hade jag inte räknat med, och var något som förvånade mig i början.”

Cecilia Rosquist, som är 35 år, växte upp i Solna och Sollentuna. Mycket fokus på idrott – fotboll, handboll, innebandy. Mamma systemförvaltare inom it, pappa sotarmästare. Drömmen var att bli polis.

”Men så fick jag en blodpropp när jag var 19, vilket medförde ett medicinskt hinder för att söka till polisutbildningen. Jag fick också lägga av med idrott, faktiskt. Nej, jag minns det inte som någon livskris. Jag tog det inte särskilt hårt, och fick inga men efteråt.”

I stället blev hon trafik­lärare. Från 23 års ålder ut­­bildade hon folk i att köra bil.

”Under uppväxten var jag väldigt aktiv, rörlig och energisk. Som trafiklärare fick jag gå in i en yrkesroll som krävde lugn, trygghet och stabilitet. Jag upptäckte nya sidor av mig själv. Man kan väl säga att det var som trafiklärare jag påbörjade min personliga utveckling.”

Efter sex år insåg Cecilia Rosquist att hon ändå inte var gjord för yrket. Det blev i längden för stillasittande. Lite av en slump sökte hon sig till ett säkerhetsföretag, vilket blev den egentliga starten på hennes karriärresa.

”Det var där man började tro på mig som ledare. Mina chefer upptäckte att jag står upp för vad jag tycker, är rak och tydlig i min kommunikation och bra på att få med mig folk.”

Hon gick snabbt från larmoperatör till arbetsledande roller, bland annat på Rättspsyk i Huddinge, ett jobb som krävde att hon själv utbildade sig till väktare parallellt. Arbets­­miljön var speciell. Vad som helst kunde hända.

”Våld och hot förekom, och stämningen var emellanåt väldigt hätsk. Men jag älskade ändå miljön, det var ett intressant och spännande ställe att jobba på. Jag tuffade nog till mig och lärde mig en hel del om konflikthantering.”

Att vara ung kvinnlig chef i mansdominerade branscher – är det något särskilt med det?

”Nej, jag kan inte säga att jag någonsin har upplevt det som ett hinder. Möjligen har jag höjt förväntningarna på mig själv, känt att jag behövt vara kunnigare än en man i motsvarande position.”

Framtiden?

”Kone är ett globalt bolag, med otroliga utvecklingsmöjligheter. Det ger mig energi. Jag ser mig i en ledande roll även framöver där jag får vara med och påverka och samtidigt utveckla mitt ledarskap.”