Calle Fleur: Hörde jag någon mumla något om superhjältar?
”Ja, hallå? Yes. AI-strategi? Absolut, jag fixar det. Jag ska bara ringa företagshälsovården, felanmäla det läckande handfatet och sy ihop det här avtalet först. Men sen! Ja, efter utvecklingssamtalen då.”
Någon som känner igen sig?
Vi som jobbar med ledarskap har länge vänt oss mot bilden av chefen som superhjälte. Ingen är väl egentligen betjänt av allvetande och überkarismatiska ledare.
Men i allt mer slimmade organisationer tvingas chefen ta ett allt större ansvar för både visionen, affären, medarbetarna och trivseln.
Den där vandringsryggsäcken fylls på med allt fler stenar, samtidigt som stigen framför fötterna blir brantare och mer svårnavigerad för varje kvartal.
Låter det deppigt? Jag har knappt börjat.
”Tvära kast tvingar oss att vara förändringsbenägna och anpassningsbara, samtidigt som våra medarbetare efterfrågar större psykologisk trygghet.”
När jag bad AI-tjänsten Claude sammanfatta insikter från de första 100 utgåvorna av min omvärldsspaning Chef Weekly framträdde en så bister bild av vår samtid att jag blev sugen att gå och dra täcket över huvudet.
Geopolitisk oro! Ekonomisk instabilitet! Växande ojämlikhet! Sociala spänningar! Hållbarhetsutmaningar!
Rapporten konstaterade att vår osäkra omvärld kräver ”tvåhänta” chefer.
Ledare som kan hålla flera spår i huvudet parallellt och klarar av att hantera osäkerhet. Som fokuserar på medarbetarnas trygghet och välmående. Och som kombinerar teknologisk kompetens med djup mänsklig förståelse.
Hörde jag någon mumla något om superhjältar?
De här ledaregenskaperna har ökat i betydelse eftersom vår snurriga samtid präglas av paradoxer.
Vi tjatar om AI och automation, samtidigt som behovet av mänsklig kontakt ökar. Tvära kast tvingar oss att vara förändringsbenägna och anpassningsbara, samtidigt som våra medarbetare efterfrågar större psykologisk trygghet. Vi pratar om självledarskap, medan det politiska ledarskapet i världen blir allt mer auktoritärt.
”Självklart har utmaningarna omkring oss gjort uppdraget svårare. Men jag vågar påstå att det också är mer givande än någonsin – eftersom det verkligen, verkligen behövs.”
Hur hänger det här ens ihop? Tja, ”det är paradoxalt, men ändå fungerar det”, som Oppenheimer förklarade fysiken bakom sin storslagna uppfinning i filmen med samma namn. Ja, atombomben alltså …
Skämt åsido: Jag älskar att vara chef. Och jag älskar att stå på det goda ledarskapets sida.
Självklart har utmaningarna omkring oss gjort uppdraget svårare. Men jag vågar påstå att det också är mer givande än någonsin – eftersom det verkligen, verkligen behövs.
Så vad blir då mitt eget nyårslöfte utifrån allt detta?
Under 2025 lovar jag att lyssna mer. Och lära.
Jag kommer att skapa mig utrymme för att åka och träffa kunder och läsare, för att på riktigt försöka förstå deras utmaningar och behov.
Kommer jag att kunna släppa det läckande handfatet och rehab-samtalen med företagshälsovården? Knappast.
Men mitt fokus kommer vara där ute – hos er. Nu kör vi!
Calle Fleur, chefredaktör Chef
Tips: Led som en cowboy
Howdy! Brännmärker du medarbetare och kastar dina mest besvärliga konkurrenter utför stup? I så fall finns det säkert mycket igenkänning att hämta i den episka western-serien Yellowstone, som trollbundit tittare under flera säsonger. Vi andra kan njuta av mäktiga vyer, dysfunktionella relationer och kniviga ledarskapsdilemman. De senaste avsnitten saknar Kevin Costner i rollen som familjeöverhuvudet och/eller despoten John Dutton, men är ändå mycket sevärda.
Fortsätt läsa kostnadsfritt!
Vi behöver bara en minut…
Så roligt att du vill fortsätta läsa! Det får du strax göra, utan att betala något.
- Tillgång till våra låsta artiklar och webinar gratis!
Dina uppgifter delas aldrig med tredje part. Läs vår integritetspolicy här.
