Barnevik är modig

Jag måste medge att jag reagerade exakt likadant första gången jag hörde talas om hans engagemang för fattiga. ”Hmm, han har dåligt samvete och vill återfå folks förtroende.”

Nu tänker jag helt annorlunda, utan att för den skull utesluta att det åtminstone initialt fanns ett behov av botgörelse. Det behovet bedömer jag nu vara helt överspelat. Han har insett att han kan göra skillnad genom att utnyttja sina kunskaper och kontakter från tiden som internationell tungviktare inom näringslivet.

Och om det nu skulle råka finnas ett behov av bekräftelse inbakat, gör det någon skillnad? Blir insatsen mindre värd då? För de fattiga människorna spelar det absolut ingen roll, det enda som är intressant för dem är att få en chans till ett bättre liv.

Barnevik är modig. Kanske var han överskattad som företagsledare, kanske var han girig i samband med pensionsuppgörelse. Jag utesluter det inte, men det förminskar inte det han gör nu. Det är det som är poängen.