Annie Lööf: Teflonbroilern

”Och vems handläggare är du?”

LÄS MER: Fler Cheftester

Som nyvald ledamot av Sveriges Riksdag möttes Annie Lööf då och då av denna fråga.

Ung, kvinna och förminskad.

Har suttit med i Konstitutionsutskottet, varit Centerpartiets talesman i frågor om ekonomi och arbetsmarknad, startat nätverket Liberala gruppen tillsammans med den kända centerkollegan Fredrick Federley.

Sitter i styrelsen för Stiftelsen Högskolan i Jönköping. Efter riksdagsvalet 2010 blev hon ordförande i Centerpartiets eftervalsanalysgrupp. Blev klar med sin juristutbildning 2011.

Hon plockar fortfarande fram anekdoten ibland, serverad med ett skratt.

”Hur hon tog det? Med jämnmod. Och så är det fortfarande. Det finns inget bittert i hennes sätt att prata om det”, säger en person som var med då.

Nej, ordet bitter är inget som karaktäriserar Centerpartiets ordförande och Sveriges näringsminister.

Hon skulle kunna vara det, för en stor del av kritiken går ut på att förminska henne. Hon har åldern och avsaknaden av arbetslivserfarenhet emot sig.

Och det är svårt att komma undan att Annie Lööf, som sitter på två poster som dignar av politisk makt, har tillbringat sitt vuxna liv antingen i skolbänken eller som avlönad politiker. Det är en fråga som hela Centerpartiet tvingas ta ställning till.

”Hon är en praktikant”, lyder det elak­aste omdömet, men sedan är rösterna jämnt fördelade över hela åsiktsskalan, ända fram till att ”oerfaren” skulle vara detsamma som ”oförstörd” och därmed det bästa för Centerpartiet.

De unga älskar henne.

De äldre försöker.

Ja, de flesta i varje fall. Det finns fortfarande en och annan som önskar sig en folkrörelseledare med gödsel under gummistövlarna.

”Hon är oprövad. Hon har byggt sin politiska karriär på att vara ung och ny och lite i opposition”, säger en från den senare kategorin.

”Jag tycker inte att det är en brist att hon saknar erfarenhet. Jag kan förstå att meningsmotståndare och folk som vill hitta svagheter lyfter fram det. Men jag tycker att det finns en styrka med en ung ledare som sett de moderna utmaningarna”, säger en representant för de yngre centerpartisterna.

En medarbetare sätter fingret på något viktigt när hon säger ”Annie är vald; det är inte alla chefer som är”.

För ja, trots att partiledarvalet föregicks av en omfattande och spektakulär valkampanj där Annie Lööf, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson kandiderade inför öppen ridå, så förordade 24 partidistrikt av 27 Lööf som partiledare när hon valdes vid partistämman i Åre förra året.

Annie Lööfs väg fram till ledarskapet har präglats av många järn i den politiska elden.

Att kalla henne för duvunge är inte rättvisande. Hon har startat nätverk, suttit i styrelsen för nordiska centersamarbeten, och haft ett par bolagsstyrelseuppdrag.

Lägg därtill att hon dessutom har politiken i blodet: Hennes pappa Hans-Göran Johansson är kommunstyrelsens ordför­ande hemma i Värnamo.

Sedan 2006 har hon suttit i riksdagen.

Efter riksdagsvalet 2010 blev hon ordförande i Centerpartiets eftervalsanalys­grupp och året efter tog hon på allvar klivet fram i rampljuset, då hon blev Centerpartiets ekonomiska talesperson. Det sistnämnda imponerar inte på alla.

”Det finns ingen enklare uppgift än det som representant för ett litet parti i en alliansregering. Det är bara att yrka bifall till vad Anders Borg säger”, säger en av hennes kritiker inom partiet.

Det var i Centerns ungdomsförbund, CUF, som hennes politiska karriär in­­leddes.

”Något som slog mig direkt är att hon är ett politiskt geni. Hon kan prata om det mesta utan att bli sur eller tappa tonen. Hon kan möta vilka knäppgökar som helst i vilken debatt som helst”, säger en framträdande centerpartist som mötte Annie Lööf redan då.

Hon tog sig tid för alla, hälsade på dem, såg dem och bekräftade dem. Detta har hon med åren utvecklat till en konstform. Annie Lööf kombinerar sin ungdomlighet med statsmannamässighet och är tydlig med att hon kommer från Värnamo.

”Det är ingen Stockholmsbrud. Man känner direkt att det är en sympatisk och jordnära person som kommer in i rummet. Hon är en jäkel på att hälsa på alla. Tar ögonkontakt och nickar åt så många som möjligt”, säger en person som jobbar inom organisationen.

Medan företrädaren Maud Olofsson beskrivs som ”en glad tant” som spred en väldig värme med sitt bullriga skratt ger Annie Lööf snarare intrycket av att ”här kommer en person med power”.

”Hon syns. Hon säger att hon lyssnar in och det präglar hennes arbetssätt. Har man inte egen erfarenhet så måste man lyssna mer. Det är ingen dominerande person. Hon är glad och pigg och engagerad”, säger en medarbetare.

Grunderna till Centerpartiet lades vid bildandet av Bondeförbundet för nästan hundra år sedan. Partiet hade sin storhetstid på 1970-talet, då partiledaren Thorbjörn Fälldin blev statsminister. I riksdagsvalet 1976 fick partiet var fjärde röst.

Att leda Centerpartiet handlar om att ha förmågan att förvalta traditionen och samtidigt blicka framåt, att verka för landets bästa genom att se till det lokala.

När det gäller ledarskap sätts Olof Johans­son, Karin Söder och just Fälldin på piede­stal.

”Som partiledare måste man förstå folkrörelsens sätt att vara. Det påverkar arbetssättet, man måste få alla involverade, inte bara riksdagsgruppen. Utan kommunalråden blir det ingen framgång; det är där får man mandaten och energin”, säger en veteran inom partiet.

Att det görs jämförelser mellan Annie Lööf och hennes företrädare är såklart ofrånkomligt.

Men utöver det här med åldersskillnaden finns det även några andra avgörande olikheter som är viktiga att komma ihåg: Maud Olofsson blev ordförande för ett parti i opposition. Och när hon 2006 blev näringsminister var hon redan varm i partiledarkläderna.

Annie Lööf måste gjuta tro, hopp och engagemang i ett tidigare vinnarlag som – om man ska tro de senaste opinions­siffrorna – just nu befinner på dekis.

”Det är jättelätt att vara riksdagsledamot i opposition. Det är desto tråkigare att hela tiden behöva stå för vad man säger och hålla sig till överenskommelser med andra partier”, säger en person med insyn i Centerpartiets ledning.

Maud Olofsson var dessutom en av arkitekterna bakom alliansen mellan Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna.

Annie Lööf kämpar för att inte förminskas. ”Annies insats i ’de fyras gäng’? En sparv i tranedansen”, säger en erfaren centerpartist.

Maud Olofssons ledarskap ändrades över tid. Mot slutet av sin tio år långa period vid makten blev det lite si och så med inlyssnandet.

”Maud var väldigt mycket minister. Annie har gett sig den på att vara parti­ledare”, säger en person med insyn i ­hennes båda roller.

Så hur gör Annie Lööf för att få sin organisation att ladda om inför riksdagsvalet 2014?

”Hon gör det i egenskap av sin person, sin erfarenhet och sina upplevelser. Hon pratar motiverat och engagerat. Det går hem, tycker jag”, säger en person som står Annie Lööf nära.

Även om hon ännu inte har behövt fatta några beslut av det mer dramatiska slaget beskrivs Annie Lööf som en tydlig beslutsfattare. Hon har en kombination mellan att vara bestämd och peka med hela handen och leda en diskussion till avslut och beslut.

Hon är lyssnande och kan tänka sig att revidera en ståndpunkt om så krävs.

Omkring henne har hon byggt ett nytt, eget team som blandar entusiasm och erfarenhet (mer entusiasm än erfarenhet, tycker de gamla rävarna).

Det ständiga leendet slocknar inte bara för att kamerorna gör det. Visserligen kunde hon visa upp en del temperament som aktiv i ungdomsförbundet (hon kunde blir ”tvärilsk”), men i hennes nuvarande roller har ingen sett henne förbannad.

Hon är duktig på att leda möten, har talang när det gäller att entusiasmera och ser till att dem som jobbar omkring henne har kul.

”Hon har ett politiskt driv som är inspirerande. Man kan hämta energi hos henne. Det är nog hennes starkaste talang. Hon kan gå in i ett rum och prata politik med vem som helst. Den energin hoppas jag att hon får hålla kvar. För hon har en tuff roll”, säger en nära medarbetare.

”Vi ska synas och höras som aldrig förr”, sa Annie Lööf på sin allra första presskonferens som partiledare, strax efter att Maud Olofsson symboliskt överlämnat en stafettpinne till sin efterträdare där i Åre.

Men det blev snarare tvärtom. Den tidigare så debattlystna Lööf – som bland annat gick emot sitt eget parti i FRA-­debatten – blev mållös. Även internt.

Hennes kommunikativa förmåga beskrivs som stark. Enligt vissa är det rent av hennes främsta ledaregenskap. Men där och då fungerade det inte.

”Vi var inte så jävla nöjda efter nyår. Det blev ju alldeles tyst i början. Hon gjorde en miss där. Hon borde haft ett par tre stycken personer som i hennes namn drev på frågor internt. Det upplevdes som stiltje. Viktigt som ny att det markeras en förändring”, säger en centerpartistisk kommunalpolitiker.

Sammantaget får hon ändå betyget godkänt av det egna partiet.

”Hon har gjort en bra start, men inte tillräckligt. Nu måste hon visa i handling att det inte är ett problem för att det inte ska vara det. Måste kompensera. Det kan bara hon göra. Måste vara noggrannare med att ta in erfarenhet mer än andra partiledare”, säger en person.

Processen med att hitta en ny partiledare gav energi åt Centerpartiet och den lever kvar, åtmin­stone centralt.

”Hon jobbar dygnet runt med att bibehålla den energin genom att fundera och lägga riktlinjer för hur vi ska jobba framåt”, säger en person.

Hennes utmaning är att få den traditionella centergruppen att känna sig nöjd och samtidigt nya locka nya väljare. För att lyckas med det måste hon vara tydlig med sin egen idétradition och idégrund.

Är hon det? Nja.

”Där finns det en del att göra. Centern är inte ett liberalt parti bland andra, det borde man understryka”, säger någon.

”Hon måste bli varm i kläderna ganska snart. Om hon står och stampar mellan fyra och fem procent i opinionssiffrorna ett år innan valet blir det tufft. Men ännu har hon tiden att jobba upp något.”

Annie Lööfs vision är att vara lokalt och regionalt närvarande. Den som inte medvetet tänker på partiuppdraget riskerar att tappa en viktig bit av ministeruppdraget.

Hon har lagt upp en bra strategi för hur hon ska leda Centerpartiet. Hon har varit drivande i arbetet med att ta fram en ny decentraliserad organisation, en ny framtidsagenda, kommunikationsplan samt idéprogram inför valet 2014.

Bra så. Men är hon en förebild?

Tja, i Annie Lööfs garderob hänger bara välstrukna, prydliga dräkter av senaste snitt.

Några skelett är det inte tal om. Ett ledarskap, ständigt leende och påläst, ständigt i arbete, ständigt fritt från grodor.

Ibland känns det som om ledarskapet är resistent mot mediedrev och som om det tagits fram i ett laboratorium för att kunna överleva en atomvinter.

Om det är bra eller dåligt får var och en bedöma själv. Men helt klart kommer vi i framtidens politik att få se betydligt fler Annie Lööfar än Håkan Juholtar.

Annie Lööf kommenterar cheftestet:

”En god ledare uppskattar att få konstruktiv feedback. Bilden som medarbetarna ger av mig bör man egentligen inte ifrågasätta. Men jag är glad över att min roll som politisk ledare, att jag är tydlig med färdriktningen och målsättningen, lyfts fram. Det är korrekt att tiden för feedback har fått nedprioriteras. Ska man bygga ett långsiktigt hållbart ledarskap ska man ha tid till det. Det är kärnan om man ska kunna göra sitt yttersta men också förbättra sig. Jag har haft mer tid till feedback tidigare och kommer att se till att det finns framöver.

I mindre sammanhang har jag inga problem med att ta till mig kritik. Även i större sammanhang tar jag till mig, men bekräftar det först i ett senare skede. Skitkommentarerna på Twitter rinner däremot av som vatten på en gås.

Det är en väldigt speciell situation att bli minister, departementschef och partiledare över en natt. Ingen har blivit det samtidigt tidigare. Det jag har lärt mig under det här året är att jobba med människor man litar på, att fokusera och ha tid för återhämtning. Glömmer man bort sig själv håller man inte i längden.”