Fusk på jobbet: Tre chefer berättar om sin strategi

Johan Bendz, marknadschef Izettle: ”Ok att skicka privata mejl”

Frihet under ansvar är regeln på Izettle, ett företag som säljer mobila betallösningar. De anställda får generellt sett göra privata ärenden på arbetstid så länge de når och/eller överträffar sina mål.

”Vi uppmuntrar inte till att göra privata saker på jobbet. Men med dagens teknik flyter arbetstid och fritid ihop och vi är tillgängliga överallt hela tiden på ett annat sätt”, säger Johan Bendz.

Han menar att frihet under ansvar skapar ett bättre företag. Det attraherar duktiga och drivna medarbetare.

”Men att ge mycket frihet kan vara en nackdel om vi råkar rekrytera fel och får in en person som inte kan hantera det.”

Hur ser man då till att privatsurfande eller Facebookande inte tar för mycket tid från arbetsuppgifterna?

Varje vecka håller cheferna samtal med medarbetarna där man pratar om resultatet. Då kan man snabbt se om målen inte nås.

Att gå till läkaren på arbetstid, skicka privata mejl och lyssna på musik är alltså helt okej så länge man gör det som förväntas. På Izettle är man också frikostig med kontorsmaterial. Det ska användas i jobbet och kan därför tas med från kontoret om man jobbar hemma. Gränsen går vid att ta hem material för privat bruk.

Johan Bendz tycker att den fria kulturen fungerar bra, och tror att det framför allt beror på att de flesta medarbetarna är så unga, runt 30 år.

Anne Sjö, rektor, Sigfridsborgs skolenhet, Nacka: ”Jag tar enskilt samtal vid fusk”

Anne Sjö är chef över två förskolor och en skola. Hon tycker att sociala medier, som Facebook, är en stor tidstjuv på hennes arbetsplats.

”Det tar fokus från barngruppen och är aldrig bra”, säger hon.

”Det går snabbt att bara kolla sin Facebook, men tre minuter här och fem minuter där blir mycket tid i slutändan.”

Det finns också andra typer av fuskande med arbetstid som hon ser allvarligt på.

”Det finns medarbetare som systema­tiskt kommer försent. De har lagt sitt schema för att börja en viss tid, men kommer försent. Medarbetaren kan kompensera tiden men det är inget som uppskattas. Schemat är ju lagt utifrån behov i verksamheten”, säger hon.

Om hon märker att någon systematiskt kommer försent tar hon upp det med personen. Hon brukar översätta förseningen i ekonomiska termer och visa hur mycket tid och pengar det kan bli på ett år om man är tio minuter sen varje dag.

”Ibland kan medarbetaren ha svårt att förstå varför det är fel att ’bara’ vara tio minuter sen. Om jag förklarar det kan jag få upp ögonen på dem”, säger hon.

Anne Sjös filosofi är att hon, i den bästa av världar, inte behöver arbeta med den här typen av frågor. Hon försöker i stället lägga ansvaret på arbetsgrupperna och uppmana dem att prata om det.

På Anne Sjös arbetsplats får personalen inte ringa privata mobilsamtal när de är med barngrupperna. Måste de ringa ska de gå undan eller ta det på sin rast. Undantag kan ges men då i dialog med sina kolleger först.

Att ta med sig material som papper och pennor hem ser Anne Sjö som ren stöld. Det är inte heller okej att skriva ut bilder på jobbet.

”Eftersom vi driver en skattefinansierad verksamhet ska alla resurser gå till barnen. Vårt ansvar är extra stort på den punkten”, säger Anne Sjö.

Johan Hedlund, personalchef, Sandvik Materials Technology: ”Det får inte äventyra säkerheten”

Säkerhet och prestation. De två faktorerna är avgörande för hur man resonerar kring fusk på arbetstid på Sandvik Materials Technology med huvudkontor i Sandviken.

”På jobbet förväntas man arbeta och leverera den prestation vi kommit överens om”, säger personalchefen Johan Hedlund.

Men som arbetsgivare vill man inte övervaka sina anställda. Man har inte satt upp ett förbud mot att surfa eller mejla privat på jobbet.

”Så länge man inte äventyrar säkerheten eller kvaliteten på jobbet lägger vi oss inte i exakt hur man tillbringar sina minuter.”

Men när det kommer till säkerhetsfrågan blir Johan Hedlund skarpare i tonen.

”Många av våra medarbetare har jobb där de exempelvis rör sig i gångar där det finns truckar. Andra har ansvar för maskiner. Om man då samtidigt har blicken ner i en skärm ökar risken för olyckor. Därför uppmanar vi våra medarbetare att inte använda sina telefoner i de situationerna.”

Hur ser ni till att det blir så?
”Vi övervakar inte, utan anställer männis­kor vi tror på. Vi litar på att de gör sitt jobb. Men om någon äventyrar säkerheten så är det en oomtvistlig chefsfråga. Chefer måste reagera när en enskild medarbetare inte tar sitt ansvar för säkerheten.”

Är reglerna annorlunda för tjänstemän?
”Principiellt sett gör vi ingen skillnad mellan operatörer och tjänstemän. Återigen handlar det om säkerhet. Vi har exempelvis haft diskussioner med dem som kör mycket i tjänsten att de inte ska skicka sms när de kör bil.”

Text: Maria André och Clara Löfvenhamn