Storbranden – från fiasko till studie i ledarskap

”Hallå, vi tar över från nu.”

Ihopvikt i bröstfickan bär landshövdingen Ingemar Skogö det historiska papperet. Några timmar tidigare hade han varit med att fatta beslutet att länsstyrelsen tar över räddningsarbetet från kommunen. Vilket i praktiken gör honom till högsta chef för räddningsarbetet.

”Det är ett helt unikt beslut. Jag tänkte själv på Beck-filmerna där rikskrim tar över en mordutredning. Men jag ville inte att det skulle bli så, därför var det viktigt med enighet”, säger Ingemar Skogö som just avbrutit sin skärgårdssemester.

Pådraget i Ramnäs är enormt. Helikoptrar dånar över hustaken. Tv och radio sänder live. Röken är tät, många svettas under sina munskydd. Under natten har en förkolnad kropp hittats och fem byar har evakuerat invånarna i bussar.

Dagen då tidningen Chef är på plats hotas den större orten Norberg av branden. Drygt 200 personer deltar i räddningsarbetet. Ett tiotal organisationer är direkt inblandade.

Operativt har ansvaret nu landat hos Lars-Göran Uddholm, landets mest katastrofkunniga brandchef. Bland räddningsarbetare kallas han ”Uddas”. Många har arbetat med honom efter tsunamin i Thailand. I morse tog han sin ständigt packade femdagarsväska och åkte in i röken.

”Det är med blandade känslor som jag kom hit. Jag tackar alltid ja och sen ångrar jag mig efteråt”, säger han med ett snett leende.

Han har redan inlett städarbetet. Bort med det gamla. Ta kontroll. Vara tydlig. Samordna.

”Jag funderar inte på hur branden ska släckas. Det gör andra bättre. Jag funderar på ledarskapet”, säger han.

Bland annat hade den förra ledningen inte begärt hjälp av försvaret i den utsträckning som krävdes. En del frivilliga hade skickats hem samtidigt som det var personalbrist på andra håll.

Ett befäl inom hemvärnet konstaterar:

”I flera dagar satt vi redo för att jobba i skogen men fick inte besked om var vi behövdes eller vilka resurser de ville stärka. När nya ledningen kom in var det som att trycka på en knapp. Allt föll på plats”, säger hon.

Det eskalerande brandförloppet gjorde att kommunikationen både internt och externt blev lidande.

”Ledningen kände inte till allvaret och kunde därför inte informera allmänheten om hur illa det var”, säger en person som säger att det var en slump att inte fler omkom i branden.

Hjälp med flygbombning hade begärts från Italien men ingen hade säkrat att flygplanen verkligen var på gång. Faktum var att de fortfarande, fem dagar in i brandförloppet, stod i en hangar i Italien. Det var brist på bandvagnar, brist på slangar, brist på vatten.

”Jag tror att cheferna fick tunnelseende vilket kan vara ödesdigert i den här typen av situationer”, säger en person som varit på plats i Ramnäs i tre dagar.

Tomas Strandman, biträdande räddningschef, vill tona ner kritiken mot den förra ledningen:

”Vi kom in i ett idealiskt läge. Vi var pigga, utvilade och såg på detta med nya ögon. Tröttar du ut en 100-meterslöpare springer du om den också”, säger han.

”Och Uddas är en auktoritet i den här branschen – när han talar lyssnar alla.”

Uddas själv går runt och presenterar sig. Han missar ingen. En uniformerad polis med rakad skalle, en frivillig ung kvinna med piercingar och blått hår, en kamoklädd hemvärnskvinna och två stressade brandmästare med skrynkliga kartor.

”Internt börjar jag med att skaffa mig överblick för att se om bemanning och resurser är rätt. När det gäller brandbekämpningen handlar det om att minimera personskador”, säger Lars-Göran Uddholm.

Säkra vattenbombarna, dubbla markinsatsen, mer och tyngre vattenbekämpning var några av besluten som fattades under den första timmen. Uddas kör walk and talk mellan mötesrummen i hotellet i Ramnäs. Branden delas in i sektorer och varje sektorschef ute i skogen har en speglande chef i ledningsrummet och tillsammans bedömer de läget.

En person försöker få honom att attestera fakturan på två beställda helikoptrar utan att lyckas. Någon pratar om en brandslang som spruckit. Men Lars-Göran Uddholm fortsätter prata med sin närmaste man Tomas Strandman om hur media ska få relevant information.

”Nu krävs vad vi kallar för ett kontroll-övertagande. Att komma ikapp händelsen och hamna före det som händer”, säger Tomas Strandman.

”999 skogsbränder av 1 000 blir inte stora. Det här blev stort. Men det är unikt och det tar lite tid att begripa det.”

Efter några timmar kommer försvarsminister Karin Enström och jordbruksminister Eskil Erlandsson för att på plats följa räddningsarbetet och den nya ledningen.

”Räddningsledaren Lars-Göran Uddholm är en av Sveriges mest erfarna på skogsbränder och den här typen av insatser. De jag talat med tycker att det känns bra att en sån person tar över”, säger Karin Enström.

”Ur ett ledarskapsperspektiv tyder det på mod och insikt att våga be om hjälp. Det här är oss övermäktigt och vi ser det”, säger hon.

Lars-Göran Uddholm har vädergudarna med sig under sin första dag. Det är vindstilla och något svalare. Annat var det dagen innan. Starka vindar och 34,4 grader i skuggan gjorde att elden fick snabb spridning. I vissa fall med en fart på uppemot 30 km/h. Elden hoppade över sjöar, den omringade skogsarbetare och åt vattenbombningar.

”Det var mycket besvärligt för dem som jobbade med släckningsarbetet i början. Det var otroligt varmt och röken gjorde sikten usel”, säger Lars-Göran Uddholm.

Senare på dagen erkänner han att det känns bättre. Han har fått med sig alla, den nya organisationen fungerar och frivillig-arbetarna är satta i arbete. Nöjd? Knappast:

”Vi får kritik nu också. ’Hur kan ni tro en hel dag att flygplanen är på väg när de i själva verket inte ens lämnat Italien?’, var det någon som frågade. Vi informerar för lite, försent. Men jag försöker vara öppen och ärlig, det är viktigt att hantera media på rätt sätt i en så viktig situation. Vi behöver dem”, säger Lars-Göran Uddholm.

”De tackade nej till superplanet”, ”Kritiken växer mot insatsen”, ”Skogsägare rasar”. De följande tre dagarna fylls tidningarna av svarta rubriker. Utspel från politiker. Motkritik för att politisera frågan.

Men Lars-Göran Uddholm tar det med ro.

”Så länge det brinner i skogen ska jag vara där och de som arbetar med mig ska känna att de vet vad jag håller på med. Vi planerar för en insats som varar i 14 dagar. Men just nu vet jag inte var jag ska sova i natt. Det brukar lösa sig”, säger han.