Siri Wikander: Spara gör vi tillsammans

Oron för lågkonjunktur växer och nu kräver många styrelser in handlingsplaner från sina vd:ar och motsvarande höga chefer inom offentlig sektor. Ägarna och politikerna vill vara säkra på att det finns planer för hur olika scenarier av kris ska hanteras. 

Det får mig att tänka på när jag jobbade hos en tidigare arbetsgivare. Detta är mer än tio år sedan och nu preskriberat. Jag jobbade på HR när vår chef en dag samlade oss och sa att vi behövde skära en viss procent av vår OH-kostnad (kostnaden för supportfunktionerna) men utan att säga upp personal. Vår chef frågade oss i teamet hur vi tyckte att vi skulle kunna spara kostnader. 

Vi satte igång att workshoppa. Till vår hjälp hade vi två företagsvärderingar. Den första värderingen satt djupt i vårt DNA och löd ”Vi är rädda om våra pengar”. Den andra värderingen var mer en riktning och något som medarbetare och ledare tillsammans enats om att vi behövde bli bättre på och löd ”Vi är starka tillsammans”. 

Vi kom upp med en lång lista på saker vi kunde göra. Vissa saker var enkla att komma på, som att se över antalet tidningsprenumerationer och minska resor. Andra var mer komplexa, som hur vi kunde minska lönekostnaderna utan säga upp någon. Vi föreslog till exempel att stoppa ersättningsrekryteringar och börja dela på tjänster med andra avdelningar Våra förslag var ganska grundläggande och självklara men det var VÅRA förslag och det var vi som skulle implementera dem. 

Det jag minns var stämningen. Vi var så engagerade för vi ville inte säga upp någon. Vi ville hitta andra sätt. Vi kände oss viktiga eftersom ledningen hade frågat oss hur besparingen skulle kunna göras. Vi kunde följa månad för månad hur vi fick ner kostnaderna och vi lyckades nå målet. 

Tyvärr är det här tillvägagångssättet ganska ovanligt. Det vanliga är att vd och ekonomichefen stänger in sig i ett rum och bestämmer vad som ska skäras bort. Planen dras för styrelsen och sedan meddelas personalen. Punkt. 

Problemet är att de bara tänker på kostnader. De tänker inte på hur viktigt det är man involverar kollegorna i lösningen. Ledare och medarbetare som känner sig överkörda tappar lusten. De gör inte det där lilla extra i en tid då det verkligen behövs. Medarbetarna kanske till och med överväger att säga upp sig och det gör att man riskerar att tappa nyckelkompetens och halka efter konkurrenterna när det är dags att gasa på igen. 

Jag kom att tänka på den här historien när jag lyssnade på Per Schlingmann och Kjell A Nordström när de föreläste på HR-dagarna som arrangeras av Sveriges HR-förening förra veckan.

De sa fritt citerat såhär:

”Allt förändras – även vem som bestämmer i företagen. Förr bestämde militärer och präster. Sedan kom industrialiseringen och då bestämde ingenjörerna. Sedan skulle bolagen effektiviseras och då tog ekonomerna över makten. Men ekonomerna kommer inte sitta för evigt. I en tid av ständig förändring behöver vi ett ledarskap som får med sig medarbetarna i förändringsresorna. Vi spår att vi kommer få se allt fler vd:ar som har HR-bakgrund.”

Så mitt råd till alla vd:ar och ekonomichefer är att involvera kollegor och medarbetare i lösningen innan ni går till styrelsen. Om ni känner er osäkra på hur ni ska lägga upp det så fråga HR!