fotograf-caroline-tibell_2
Foto: Caroline Tibell

Seher Yilmaz: Åk inte berg-och-dal-bana ensam

”När jag var 16 år satt jag i den nationella styrelsen för Sveriges Elevkårer. På ett av våra möten skulle vi diskutera huruvida vi kunde avsätta pengar till organisationens ordförande för att hon skulle få gå till en ledarskapscoach under ett år.

I sin argumentation beskrev hon ordförande­skapet som att sitta helt ensam i en berg-och-dal-bana som man varken kunde styra över själv eller kliva ur. Som ledare var man tvungen att sitta kvar, både uppför backarna men också när det gick utför.

Jag förstod inte. Ingen i styrelsen gjorde det för ingen av oss hade haft ledarskapets ansvar vilande på våra axlar. Vi avslog hennes önskan och hon blev oerhört besviken, vilket hon ut­­tryckte tydligt för oss.

Vi fick dåligt samvete, vilket inte är bästa grunden att utgå från för att fatta nya beslut, men det gjorde i alla fall att vi ändrade oss. Och tur var väl det. För två år senare var det jag som var ordförande.

Seher Yilmaz
Gör: Ordförande för Rättviseförmedlingen.
Ålder: 29.
Bor: I Stockholm med maken Johan.
Karriär i korthet: Jobbat med samhällskommunikation på pr-byrå och fackförbund. Lång bakgrund inom ideell sektor som ord­förande för Sveriges Elevkårer och senare LSU, Sveriges ungdomsorganisationer.

Som nytillträdd bad jag om samma ledarskapsstöd. Jag beskrev berg-och-dal-banan och la till att det blåser snålt på toppen. Därför behöver man ett stöd, någon att luta sig mot. Som tur var fick jag under mina två år som ordförande endast uppleva den snåla blåsten en gång. Då fanns mitt stöd där. En person som jag kunde ringa när jag som 18-åring vaknade upp med blodsmak i munnen för att jag under stressen hade bitit så hårt på min bettskena att det faktiskt blödde.

Sedan dess har jag arbetat på pr-byrå och sett ledare för organisationer stå i den där hemska, ensamma blåsten. Jag har varit med om att det stormat kring människor i min omgivning. Det har lärt mig att lägga till en mening efter det där om att det blåser snålt på toppen. Nämligen att det är när stormen lagt sig som man lär sig vem ens riktiga vänner är.

När ni läser denna krönika har jag hunnit gifta mig, vara på härlig smekmånad och fullständigt andas ut. Men våren var tuff.

Missuppfattningar om vår verksamhet ledde till en visklek som vi till en början inte kunde styra över. Det varade inte särskilt länge och diskussionerna höll sig främst till några bloggar, ett antal artiklar och några tweets. Egentligen inget farligt eller som vi inte kunde överleva. Men i en tid då debattklimatet blivit allt hårdare, tog det på våra krafter. Och det var också efter den perioden som det blev tydligt vilka som stod upp för oss.

Det fanns de i mitt nätverk som inte ville lyss­­na på sanningen. De som trampade på min allra ömmaste punkt, som sa att jag inte levde upp till min företrädare på Rättviseförmedlingen.

Men det fanns också de som ringde, frågade hur de kunde stötta, de som mötte upp efter en lång dag för ett glas och nervarvning. Och alla de som jag inte känner som mejlade och twittrade hejarop. Alla de som påminde om att vi har ett helt gäng som åkte i berg-och-dal-banan tillsammans. Det var de som såg till att jag som ledare vågade sträcka på mig. Som gjorde att jag lossade mitt krampaktiga grepp och lyfte armarna ovanför huvudet för att skratta på vägen neråt.

Att vara ledare kan ibland kännas ensamt. Genom mina år som ordförande har jag verkligen lärt mig vikten av att ställa upp för och lita på människorna i mitt nätverk. Inte minst när det stormat kring dem, för det är då man behöver sina vänner som mest.”

Seher Yilmaz, 
ordförande Rättviseförmedlingen.

Relaterade artiklar

pergrankvist-768x432-5
Krönikor

Per Grankvist: ”Stress som maktmedel"

”Att vara sen är naturligtvis också en manifestation av makt. Den som har mest, kommer sist. Den som är chef behöver sålunda inte vara i tid för den som skriver krönikor i en tidning som Chef. Sanningen smärtar men jag inser att även om vi är lika mycket värda är vi inte likvärdiga. Alltså väntar jag på honom”, skriver Per Grankvist.

Psykologen Agnes Mellstrand samt bild på nöjda medarbetare.
Annonssamarbete Chef + &frankly

5 saker alla chefer borde göra – innan stressen blir farlig

Åtta av tio upplever hög stress på jobbet, men all stress är inte dålig. Så vad kan du som chef göra för att medarbetarna (och du själv) ska slippa brytas ner av negativ stress? Här får du psykologens bästa råd.
nisha1-768x432-3
Krönikor

Nisha Besara: ”Erkänn – du har också fördomar!”

I sin senaste krönika skriver Nisha Besara om oron att människor som inte kan visa vad de har för vilja, förmåga, driv eller ambition inte tas tillvara på. ”Alla är helt enkelt inte lika verbala och välformulerade – om alls – när det kommer till att framhäva sig själva och sina kompetenser. Likväl kan mer introverta typer vara blytunga rekryteringar. Hur kommer vi åt det om vi ska börja rekrytera på ambition snarare än meriter?”, skriver hon.

linda_waxin_kronikor-768x432-5
Krönikor

Linda Waxin: Vilka misstag väljer du att lära av?

I sin senaste krönika återkopplar Linda Waxin till den forskningsartikel som publicerades i det senaste numret av Chef om varför vi lär oss av våra misstag. Hon går in på skamkänslor kopplat till snedsteg och gör en uppdelning; de uppenbara misstagen och de dolda misstagen. ”Uppenbara misstag bär såklart på lärdomar, ibland. Men är inte sanningen den att det är mängden skam som ofta avgör hur vi agerar på dem framgent?”, skriver hon. 

Chefs chefredaktör Nisha Besara
Krönikor

Nisha Besara: ”Hjälp de unga att ta ditt jobb!”

I sin senaste krönika reflekterar Chefs chefredaktör Nisha Besara över vad det är som driver de unga och hur det kommer sig att Sverige är det land i Europa som har minst antal chefer som är yngre än 40 år. ”Vill unga bli chefer eller inte? Faktum är att det inte finns något tydligt svar. Det finns olika undersökningar, men ingen gedigen forskning. Och undersökningarna visar olika saker beroende på hur frågan ställs.”

pergrankvist-768x432-4
Krönikor

Per Grankvist: ”Då var jag rädd för att inte duga”

”Är det rädslan för att inte bli tagen på allvar som spökar igen? Det är sånt som gör att man förhäver sig genom att använda ordet ‘man’ när ‘jag’ funkat lika bra. ‘I en sån situation blir man ju orolig’ kan folk säga i ett fumligt försök att inte låtsas som att de själva blev skiträdda. Sånt har jag också gjort många gånger, särskilt i början av arbetslivet” ,skriver Per Grankvist i en krönika.

Framtidens hybridmöte kräver ny digital teknik
Annonssamarbete Chef + Office Management

Så tar du hybridmötet till nästa nivå

Mötestekniken på väg in i en ny och smartare era. Här får du veta mer om vad som krävs för att lyckas med framtidens digitala möten.
nisha1-768x432
Krönikor

Nisha Besara: "Nu behöver vi sprida det goda ledarskapet"

Vilka egenskaper har en bra ledare? I sin tredje krönika reflekterar Nisha Besara över cheferna som trots att de saknar ledaregenskaper, premieras till chefsposter på grund av andra faktorer. ”Som ledare är det ju extra viktigt att hålla huvudet kallt och att inte agera känslomässigt i tid och otid, för att på så sätt bygga en tillit bland medarbetare för den egna kompassen” skriver hon och gör en koppling till det rådande världsläget som påminner om den irrationella och auktoritära ledarens egenskaper.