sandarna_matilda_brinck_larsen
Träningarna i Sandarna lag C handlar om så mycket mer än bara fotboll. Matilda Brinck-Larsen är en av få vuxenkontakter i spelarnas liv. Fotograf: Anders Deros.

Matilda Brinck-Larsen: ”Inget jag gör är förgäves”

De har kommit till Göteborg från världens mest utsatta platser. I fotbollslaget Sandarna lag C har ett 80-tal ensamkommande ungdomar hittat hem – under ledning av Matilda Brinck-Larsen, en lika sträng som passionerad tränare.

Se en film från träningen med Sandarna Lag C:

Matilda Brinck-Larsen skriker sig hes för att överrösta musiken från scenen bredvid fotbollsplanen.

”Passa då!”

”Täta till! Titta på varandra!”

Doften av kolgrillat kött och pyroteknik ligger tung över Heden, en samling luggslitna konstgräsplaner i centrala Göteborg som mirakulöst nog har överlevt den moderna stadsplaneringens framfart. Just i kväll anordnas eldfesten, ett slags förfest till det persiska nyåret.

”Det här är som … afghansk christmas”, säger en ung spelare när han springer förbi. Leendet sträcker sig från öra till öra.

nyhetsbrev-9

Missa inget!

Chefs populära nyhetsbrev Ditt ledarskap och Din karriär samlar varje vecka det bästa från Chef.se.
  • Konkreta råd i ditt chefskap
  • Användbara metoder och verktyg
  • Relevanta erbjudanden

Matilda Brinck-Larsen suckar och joggar bort till en annan del av planen där assisterande tränaren Yordan Petrov försöker få ordning på ett gäng solospelare.

”Om ni i röda laget känner er missnöjda hjälper det inte att gnälla på varandra. Börja titta inåt – vad kan just du göra annorlunda? Samarbeta, work together!”

Just det budskapet kommer att upprepas flera gånger under kvällen. Det är tisdag och ännu en träning i Sandarna lag C, ett fotbollslag för ensamkommande ungdomar i 15–20-årsåldern. Matilda Brinck-Larsen varvar kramar och ryggdunkningar med förmaningar. Beröm och gliringar ropas ut på somaliska, kurdiska, persiska, svenska och engelska.

Flera nya spelare brukar dyka upp varje gång som laget samlas. I kväll släntrar drygt 40 killar in på planen och snörar på sig lånade fotbollsskor ur en trådback. Matilda Brinck-Larsen räknar till sex helt nya ansikten. Totalt är 85 ungdomar inskrivna i Sandarna lag C, och siffran stiger varje månad.

”Vi börjar bli för många. Jag vågar inte tänka på hur det här ska sluta”, säger Matilda Brinck-Larsen när hon hämtar andan mellan två övningar.

Under perioden januari–februari 2015 sökte 1 051 ensamkommande barn asyl i Sverige, vilket motsvarar en ökning med 70 procent jämfört med samma period 2014. Sett till den ”säsongsvariation” Migrationsverket talar om, det vill säga att färre flyktingar kommer under vintern eftersom det är svårare att ta sig hit då, är läget akut.

”Inflödet är nästan obegripligt. Det är väldigt många barn på väg in”, förklarar Matilda Brinck-Larsen tidigare under dagen, på sitt kontor på det nyöppnade asylboendet för ensamkommande flyktingbarn i Kärra.

Till vardags är Matilda Brinck-Larsen gruppchef för ett hem för 16 ungdomar som lämnat allt bakom sig och efter svåra strapatser – i grekiska uppsamlingsläger, på rostiga fiskebåtar över Medelhavet, i lastbilar på Europas motorvägar – lyckats ta sig till ett ombyggt äldreboende i en förort till Göteborg. Här väntar de på det stora Beslutet: Om de ska få stanna i Sverige eller inte.

Under tiden är de som osäkra, truliga tonåringar är mest. De vill ha kompisar. Och de vill spela fotboll. Men de har inte några föräldrar som kan skjutsa till träningar, oftast inte pengar till skor och dyra klubbavgifter, och de har inte sällan svårt med språket.

Hösten 2013 arbetade Matilda Brinck-Larsen som arbetsledare på ett tränings- och referensboende för ensamkommande. Hon mötte ungdomar med eget driv och vilja, som ville engagera sig i föreningslivet men som tyckte att det var krångligt och svårt att hitta rätt.

När socialresursförvaltningen i Göteborgs stad anordnade en egen fotbollscup fick Matilda Brinck-Larsen coacha ett av lagen. Strax därefter frågade några ungdomar henne om de ensamkommande inte kunde bilda ett riktigt lag. Diskussionen varade länge. Den tilltänkta tränaren var skeptisk:

”Det finns ju hur många lag som helst i Göteborg. Att bilda ett eget lag stred mot allt vad integration heter, men samtidigt hörde jag vad de sa. Om nu mottagandet i andra klubbar inte var bra kanske vi kunde rusta ungarna för att ta större plats framöver.”

Matilda Brinck-Larsens söner spelade fotboll i kvartersklubben Sandarna. I sina möten med ungdomar hade hon ibland använt fotbollsplanen som en metafor för hur man kan samarbeta för att nå ett mål tillsammans. Längre än så sträckte sig inte hennes fotbollskunskaper.

Hennes bröder höll på att ”skratta ihjäl sig” över idén, berättar hon, men hon övertalade Sandarna att starta upp ett nytt lag och skaka fram två träningstillfällen i veckan. Själv körde hon runt till bollplaner i Göteborg och tjuvkikade på hur andra tränare gjorde.

Matilda Brinck-Larsen hade räknat med att runt tio personer skulle komma till första träningen. 35 personer dök upp.

På ytan är det enkelt att dra paralleller mellan historien bakom Sandarna lag C och komikerparet Filip och Fredriks bioaktuella film Trevligt folk – historien om Borlänge-personligheten Patrik Anderssons idé att skicka världens första somaliska landslag till bandy-VM i -Sibirien.

Matilda Brinck-Larsen skrattar åt jämförelsen. I sina roller som socialpedagog och kurator har hon fört en envis men mer ensam kamp för att ge nyanlända barn och ungdomar ett bra mottagande, fjärran från kameror, tv-kändisar och sponsorer. Bortsett från några artiklar i lokalpressen är hennes berättelse oskriven.

”I början kände jag för att slänga in handduken efter nästan varje träning. Ingen ville lyssna, ungarna ifrågasatte vad jag kunde. Det var jättetungt att greppa vilka som gick härifrån och var arga, vilka som vann makt och vilka som förlorade. Det var skitjobbigt”, säger Matilda Brinck-Larsen.

Ett stort problem i början var att afghanerna och somalierna, de två stora grupperna i lag C, bara passade varandra. Tränaren löste det genom att helt enkelt varva nationaliteter i startelvan:

”’Nu kan ni hålla på hur länge ni vill’, sa jag. Det tog väl tre fyra matcher innan de upptäckte varandra och förstod att de faktiskt kunde vinna matcher om de samarbetade.”

Att som gruppchef leda elva personer på ett asylboende, som Matilda Brinck-Larsen gör, är något helt annat än att leda elva ungdomar på en fotbollsplan. Särskilt när ”medarbetarna” i det senare fallet kommer från kulturer där synen på ledarskap är annorlunda. Ungdomarna på boendet blir förfärade när hon tröttnar på budgetarbetet och väljer att svabba golvet, ta fram damm-sugaren eller laga mat:

”Jag är ’the boss’ liksom, de tycker inte att jag ska göra sådant. Men jag har också tagit mig an att träna 35 killar som inte är vana att se kvinnor på auktoritära positioner. Jag har försökt tänka att det inte handlar om kön, utan om att vara modig och ta plats. Det har varit mycket ’tjöt’: Jag har kört ungar av plan eftersom de inte förstått att de är en del av ett lag. Vill de ha en plats på planen får de sitta och fundera på hur de ska göra för att lyckas ta sig in igen.”

På konstgräsplanen på Heden fortsätter det att suckas över det röda lagets bristande samarbetsförmåga. Vårens seriespel ska strax starta, men än finns det mycket kvar att jobba på.

På en annan del av planen spelar några av de mer erfarna spelarna blixtsnabb fotboll under ledning av
assisterande tränaren och fotbolls-proffset Lisa Ek, till vardags mittfältare i Kopparbergs FC. Många av ungdomarna har inte andra ingångar i vuxenvärlden än ledarna i lag C. Det förpliktigar.

”Det bästa med Sandarna? Det är Matilda. Hon är … bäst”, säger 17-årige Milad Ahmad, som varit i Sverige i fem månader, och ler blygt.

Habib Mohammedi är 20 år och kom till Sverige från Afghanistan för fyra år sedan. Han har varit med i laget från början, sedan den allra första träningen, och ska alldeles strax flytta in i en egen lägenhet.

”Matilda betyder mycket för mig. Hon är den enda kvinnan som jag sett, i mitt liv faktiskt, som har hjälpt oss. Så länge vi har Matilda kan vi fortsätta med fotbollen”, säger han.

Utöver sina tre egna ”livmodersbarn” har Matilda Brinck-Larsen fyra andra barn som hon kallar sina egna. Hon jobbar heltid som gruppchef på asylboendet och tränar Sandarna lag C tre kvällar i veckan. Hur orkar hon?

”Jag utgår från mig själv. Hur hade jag velat att mina barn skulle bli bemötta om de var ensamma i ett annat land? Det är klart att jag skulle vilja att någon tog ansvar för dem. Att folk inte tänker så förundrar mig jättemycket. Det har förundrat mig i hela mitt liv.”

Matilda Brinck-Larsen växte upp på Smögen, ett samhälle på västkusten där alla känner alla. Under ungdomsåren reste hon till Uruguay för att göra praktik på ett barnhem:

”Där någonstans förstod att jag att världen blöder. När jag kom hem till lilla Smögen bestämde jag mig för att inte slå mig till ro, utan att göra något annat.”

I dag arbetar och lever Matilda Brinck-Larsen med människor vars livssituation kan förändras över en natt. Ungdomarna omkring henne råkar ut för ”miljoner olika situationer”: De får avslag på asylansökningar, nås av fruktansvärda besked hemifrån, känner sig ensamma. Det har hänt att spelare skadat sig och fått flytta hem till någon av ledarna eftersom det inte finns någon annan som kan ta hand om dem. Hur förhåller man sig till det?

”Helst skulle man vilja plocka ner månen och låta alla stanna, men så ser det ju inte ut. Jag försöker tänka att inget är förgäves, att allt som vi investerar i varje enskilt barn gör skillnad. Jag har inte makt att påverka processen men jag kan ge ungarna något annat, som kanske får dem att stå ut, pausa, ha kul. Vad kan jag göra? Jag kan stötta ungen, jag kan trösta honom när han är ledsen, jag kan krama honom.”

På planen bredvid Sandarnas håller ett gäng knattar på att värma upp. Matchande träningsställ, dyra fotbollsskor. Vid sidlinjen står föräldrar och hejar på, gör åkarbrasor i kvällssolen. Det enda som skiljer de båda planerna åt är ett decimetertjockt vitt sprejmålat streck. Det hade lika gärna kunnat vara en avgrund.

Det stora genombrottet för Sandarna lag C kom förra sommaren. Då nådde laget, som bara hade tränat en säsong ihop, ända fram till kvartsfinal i Gothia Cup, världens största fotbollsturnering för ungdomar. Men det största ögonblicket för Matilda Brinck-Larsen är fortfarande lagets allra första mål:

”Vi hade förlorat matcher med 0–7 och 0–9. Plötsligt omsatte ungarna allt det vi pratat om i verkligheten. De fick till det. Vi förlorade med 3–7 men det kändes som om vi hade vunnit. Vi hade gett dem en match. Det kommer jag nog aldrig att glömma.”

Samtidigt har träningarna och matcherna i Sandarna lag C kommit att handla om så mycket mer än bara fotboll.

Gemenskapen i laget har ersatt de syskon- och släktrelationer som många andra tar för givet. ”De är alla ensamkommande, men de är inte längre ensamma”, konstaterade Göteborgsposten i en artikel förra sommaren.

Flera spelare har redan fått chansen i andra klubbar, nya lag. De har äntligen hittat en väg in i det svenska samhället.

”Jag ser fram emot att bli nästa statsminister för Sverige”, konstaterar en av spelarna på lagets Facebook-sida.

Matilda Brinck-Larsen svarar med att göra tummen upp.

nyhetsbrev-9

Missa inget!

Chefs populära nyhetsbrev Ditt ledarskap och Din karriär samlar varje vecka det bästa från Chef.se.
  • Konkreta råd i ditt chefskap
  • Användbara metoder och verktyg
  • Relevanta erbjudanden

Relaterade artiklar

Metodbanken

Testa dig: Hur bra ledare är du?

Chef har kokat ned 20 års erfarenhet av ledarskap till 9 punkter. I vårt test kan du se hur du levererar och bjuda in andra att ge feedback.

Sponsrat Chef + Linkedin

Proffsknepen: Så lockar du talanger på Linkedin

Rekryteringsjättarna Spotify och Experis vet hur man hittar talanger och maximerar effekten av Linkedin. Här delar de med sig av lärdomarna som ger ett försprång i talangjakten.
 

Maktparadoxen avgör vem som håller i längden

Trodde du att vassa armbågar och hänsynslöshet lönar sig för den som vill nå maktpositioner? Tänk om. De senaste decenniernas ledarskapsforskning visar att positiva beteenden, som skapar lojala sociala nätverk, är det som ger verkligt inflytande.
Hälsa

Här är 5 energitjuvar att se upp för

Är du trött i slutet av veckan? I så fall kan du ha vanor på jobbet som slukar energi. Här är fem tips för att öka produktiviteten – hela vägen fram till sommaren.
 

”Två tar över hela mötet – varje gång”

Två talföra medarbetare tar över varje möte – hur styr man upp så alla får säga sitt utan att tappa den informella kreativa stämningen? Det undrar en chef – och psykologen har ett svar.
 

”Man måste få kräkas lite ibland”

Det finns bara ett sätt att ta hand om de rädslor och den oro man har som chef, enligt Lena Callermo, avdelningschef på Naturvårdsverket. Precis som 38 procent av cheferna i Chefs undersökning säger hon att det viktigaste är att ha människor omkring sig som man kan prata med. Såväl nätverk och andra chefer som partner och vänner.
Sponsrat Chef + SBS Executive MBA

Receptet: Så blir du en hållbar chef

Chefer som kan hållbarhet är en viktig pusselbit som ofta saknas.
Lägg hela pusslet. Ta stegen som behövs – för att lära dig leda hållbart.

 

Chef testar: Dan Eliasson, rikspolischef

Kritik, ifrågasättande och misstro, både i de egna leden och i den offentliga debatten. Få chefer har stått pall för hårdare prövningar än rikspolis­chefen Dan Eliasson. Än sitter han kvar på sitt uppdrag. Så hur är han som chef egentligen?
 

Ny bok: Framtidens chef lär av de yngre

Var den chef som framtida talanger vill jobba för, skriver coachen Emma Pihl i ”Framtidsrusta ditt ledarskap – 19 tips för att skapa och utveckla morgondagens talanger”. Chef ställer fem snabba frågor.
 

Nu intar Burning Man Stockholm – här är höjdpunkterna

Burning Man-festivalen i Nevada-öknen har blivit ett globalt fenomen. Nu är det dags för Burning Man Week Stockholm, med en lång rad seminarier och workshops om ledarskap i en ny värld.
 

”Alla som vill leda mer agilt borde läsa den här”

Många pratar om det. Få är det på riktigt. Agil är ett av de hetaste modeorden inom ledarskap just nu. Chefbokens redaktör Maria Gerlofson har nu tagit sig an rykande färska boken Det agila företaget.
Tidningen Chef

I nya numret: Vägen till superkarriären

Februarinumret av Chef är ute nu! Här är det bästa ur tidningen.
 

”Jag fick de chefsverktyg jag behöver”

Hög igenkänning. En chans att ventilera alla spörsmål. Och en hel del konkreta tips. Chefs nätverk har gett Mia Öhrnell verktyg som gör henne till en bättre chef.
 

Fem metoder som hjälper till i beslutsfattandet

Det finns några grundläggande saker att tänka på i beslutsfattandet. Chef bad forskarna Katarina Goispic och Ari Riabacke om tips och råd – här är deras fem bästa tips.
 

Vabruari är här – så överlever du

Hur hinner ta hand om sjuka barn, själv vara sjuk och ändå vara en bra chef? Urban Svensson, företagsläkare på Previa ger goda råd för sjuka chefer som vill eller inte vill jobba hemifrån. Dessutom efterlyser vi dina bästa och sannaste vabruaribilder – dela dem med oss på Instagram under hashtaggen #chefensvabruari!
 

5 problem som nya chefer ställs inför

Ny som chef och huvudet fullt av funderingar? Då är du inte ensam. Vi har hittat fem frågor som du känner igen – och ger dig svaren.