Renée Voltaire: ”Jag tog tillbaka makten”

Det är vardagskväll i Saltsjöbaden utanför Stockholm i slutet av 1990-talet. Restaurang- och konditoriägaren Renée Voltaire kommer hem till familjens villa efter ännu en lång arbetsdag. När hon går in i hallen får hon andnöd. Pulsen rusar, hon får ont i bröstet. Hon är övertygad om att hon har fått en hjärtinfarkt och säger till sin man ”Ring ambulansen!”.

När han kommer fram till larmoperatören känner de genast igen symtomen. Renée Voltaire har fått en panikattack.

”Hon hyperventilerar. Ge henne en påse och låt henne andas i den”, säger larmoperatören lugnt.

Men händelsen skrämmer Renée Voltaire och sätter spår. Hon bestämmer sig för att förändra sitt liv.

Redan som liten tog Renée Voltaire stort ansvar. Hennes föräldrar var egna företagare. Renée fick klara sig mycket på egen hand. Hon började själv jobba tidigt. Redan som 14-åring arbetade hon extra i disken på NK Salladsbar, och på familjens konditori.

Därefter arbetade hon några år i Paris med Ikeas restauranger, utbildade sig till sommelier och arbetade som kallskänka, kock och servitris.

1992, 27 år gammal, startade hon Oscars konditori tillsammans med sin syster Lotta. Deras imperium utvidgades till fem verksamheter. De gav ut en kokbok som sålde i 100 000 exemplar. Utåt sett hade de lyckats i en tuff bransch.

Men på insidan började Renée Voltaire tappa kontrollen.

”Jag jobbade dygnet runt. Jag bara jobbade och slet och levde inte alls hälsosamt. Sedan fick jag barn. Då fick jag inte ihop det längre. Då kraschade jag fullständigt.”

Det var en sådan vardagskväll, några år efter att sonen André föddes, som hon sjönk ner i hallen.

Hon hade arbetat konstant under bebisåren, och hamnat i den klassiska småföretagarfällan – att göra allt från att baka semlor till att gå till banken med dagskassan. Hennes arbetsdagar sträckte sig från fem på morgonen till nio på kvällen.

”Jag hade inte ens varit mammaledig. Jag minns hur jag tre dagar efter förlossningen satt i kassan och räknade rikskuponger. Jag fick bara kasta mig in i verksamheten igen. Och jag släckte bränder hela tiden. Allt som skedde, när folk slutade eller det uppstod andra personalproblem, tog jag oerhört personligt.”

Panikattacken hemma i hallen gjorde att hon började reflektera över sin livsstil. Hon kunde inte fortsätta på samma sätt.

Hon började också ifrågasätta hur hon drev sitt företag. Hon var trött på att inte ha någon struktur. Hon insåg också att hon behövde bli bättre på att delegera, och ibland faktiskt säga nej.

”Företaget gick bra, men jag hade verkligen ingen ordning. Om det var något över på sista raden kom det ofta som en överraskning. Och jag gjorde allt som folk bad mig om. Om en journalist sa ’kom’ så kom jag. Om någon beställde catering på julafton så ställde jag upp. Det funkar inte i längden.”

Renée Voltaire sålde företaget hon drev tillsammans med sin syster och öppnade år 2000 en mindre restaurang, Stationshuset i Saltsjöbaden, som låg nära hennes hem. Hon hade börjat plöja böcker om raw food-kost och införde den typen av matlagning på sin nya restaurang. Hon arrangerade yogakurser och höll föreläsningar om ekologisk mat. Det blev succé.

Under den här tiden fastnade hon också för den amerikanske författaren Gabriel Cousens. Han driver ett holistiskt hälsocenter, Tree of Life, i öknen i södra Arizona.

Dit ville Renée Voltaire åka. 2003 gjorde hon slag i saken. I fyra veckor skulle hon gå en raw food-kurs.

”Jag gav det till mig själv som en tidig 40-årspresent. Mina barn var fortfarande små, men jag hade bestämt mig. Jag åkte dit och var jättenervös. Tänk om det var en konstig sekt?”

När hon väl kom fram rann misstänksamheten av henne.

”Det låg mitt ute i öknen, så otroligt vackert. De odlade sina växter och grönsaker själva. Jag hade aldrig fått så färsk mat tidigare. Och kunderna, de var som jag. Alla ville förändra något i sitt liv.”

Hon fick lära sig allt om raw food, hon fastade och mediterade flera pass om dagen.

”Det var omskakande. Jag började minnas grejer från när jag var fem år. Människor dök upp i mitt huvud som jag inte hade tänkt på på flera år.”

När Renée Voltaire kom tillbaka till Sverige undrade hennes vänner vad hon hade gjort.

”Jag hade tappat tio kilo och ögonen strålade. Jag gick och rörde mig väldigt långsamt.”

Hon åkte tillbaka till Tree of Life flera gånger. Varje gång kom hon hem med ett viktigt beslut, som blev avgörande för henne, både som människa och ledare.

”Först lärde jag mig att säga nej. Det hade jag haft svårt för tidigare. Men man sårar inte hela världen för att man säger nej tack. Den andra gången tog jag beslutet att klippa vissa relationer. Jag ska inte jobba med människor som jag inte fungerar med. Tredje gången lärde jag mig att inte bli förbannad, det leder ändå inte till någonting.”

Efter andra resan till Arizona, 2005, startade hon livsmedelsföretaget Renée Voltaire. Det började som en liten verksamhet i hennes eget kök. Där tillverkade hon raw food-kex baserade på fröer som fått svälla i fyra timmar. Sedan bakades kexen på låg värme i ugn i tio timmar. Kexen såldes i NK Saluhall. Hon ägnade sig också åt catering och drev köket på ett äldreboende för att få ekonomin att gå ihop.

Livet snurrade på lika snabbt som tidigare, men känslan var annorlunda. Nu bestämde Renée Voltaire själv över sin tid.

”Jag bodde fem minuter från min arbetsplats och kunde gå till jobbet.
Ungarna kom dit efter skolan och käkade middag. Jag hade en plan där jag utgick från mig själv och mitt liv. Jag jobbade mycket men bestämde själv. Jag tog tillbaka något slags makt som jag hade tappat.”

Omgivningen var inte lika övertygad om att hennes företag hade en lysande framtid.

”Jag minns hur jag beskrev tillverkningsprocessen bakom kexen för en företagsledare. Hur de tog 30 timmar att göra och att jag var tvungen att ta 70 kronor påsen för att räkna hem det. Han höll på att trilla av stolen. ’Det går inte att sälja.’ Men jag stod på mig.”

I dag omsätter företaget 48 miljoner kronor och har 22 anställda. I år blir de ytterligare tre. Företagets omsättning har vuxit med 20–25 procent varje år. Hon exporterar till Danmark, Finland och Norge.

Även om hon styr ett större imperium i dag, är det enklare att skilja på jobb och privatliv. Och hon har ett konkret knep för att lyckas.

”När jag kör hem sätter jag aldrig på radion. I stället pratar jag högt med mig själv om vad hänt under dagen, och vad som händer framåt. Det tar ungefär 20 minuter att åka hem, sedan har jag gjort mitt bokslut för dagen och kan vara närvarande med min familj.”

Hennes Arizona-resor, meditationen och yogan har gjort henne bättre på att sortera bort det som inte ger energi.

”Jag går inte på middagar om jag inte har lust. Jag är ganska osocial och odlar absolut inte mitt nätverk. Jag drivs av att köpa en fin grön pressad juice eller stå och laga mat i mitt kök.”

Hon tycker att det är mycket roligare att vara chef i dag än när hon startade för tio år sedan. Hon delegerar många upp-gifter till sin ledningsgrupp och kan ägna mer tid åt det hon gillar bäst – att komma på idéer och vara kreativ.

”Jag är fortfarande dålig på ordning och reda. Men nu är jag medveten om hur jag fungerar. När jag blir för stressad säger jag stopp. Jag har kanske blivit lite hårdare, eftersom jag tänker mer på mig själv, min familj och mina barn. Det bästa jag vet är ju att vara med dem. Då kan jag inte sitta här varje kväll”, säger hon och tittar ut över kontorslandskapet.

Det behöver hon inte heller.

Företaget Renée Voltaire rullar på. Mot målet – 100 miljoner i omsättning om några år.