100 ögonblick som formade ledarskapet

Under drygt ett års tid har Chefs reportrar Fredrik Emdén och Calle Fleur lusläst böcker, letat i arkiv, lyssnat på gamla ljudupptagningar och – inte minst – använt Chefs snart tjugoåriga erfarenhet för att hitta dem – ögonblicken som förändrade ledarskapet i Sverige.

Resultat – en lista på 100 händelser, som nu givits ut som bok.

Vissa är kanske väntade, andra mer överraskande. Här finns chefen Åke Lundqvist som slår näven i bordet (nr 12) och därmed förändrar hela Ericssons framtid, Fredrik Reinfeldts dotter som gratulerar pappa till valsegern 2006 (nr 13), dagen då Jan Stenbeck blir filmstjärna (nr 11) och ögonblicket då CH Hermansson efterlyser ”någon jävla ordning” (nr 100).

Till varje ögonblick finns en lärdom. Gemensamt för ögonblicken är att de driver utvecklingen framåt, oavsett om de är av positiv eller negativ karaktär.

Av den anledningen kan Sven Otto Littorins avgång från regeringen (nr 24) stå bredvid Pia Sundhages sång för USA:s landslag i fotboll (nr 64) på Chefs lista.

När vi kategoriserar vinner de politiska ögonblicken (44 stycken), över närings­livets (40 stycken).

Att det politiska ledarskapet har varit så avgörande är inte särskilt överraskande, anser statsvetaren Jenny Madestam.

”Generellt kan man säga att politiken är basen i samhället. Det påverkar det mesta i våra liv, även företagen. Det är det som sätter ramarna. Inte så märkligt att hän­­delserna har varit viktiga”, säger hon.

Några ögonblick är självklara som vattendelare i det politiska ledarskapet. Mordet på statsminister Olof Palme satte nya ramar för den svenska demokratin och hur det var att vara politiker. När Anna Lindh några år senare mördades späddes detta på ytterligare.

Jenny Madestam pekar också på att mediernas roll har förändrats, vilket har påverkat det politiska ledarskapet.

”Det som skiljer det politiska ledarskapet från andra är offentligheten. Det är i hela sin definition ett offentligt ledarskap, du är i konstant strålkastarljus”, säger hon.

På senare år har den politiska kartan ritats om tack vare Nya Moderaterna, vars arbetssätt närmat sig näringslivets där ledarrollen innehas av flera.

Jenny Madestam pekar dels på Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, dels på hur ­Socialdemokraterna i dag styrs av en kvartett personer, som liknar företagets ledningsgrupp.

”Det skapar ett kollektivt ledarskap”, säger hon.

Anmärkningsvärt är att det endast är ett fåtal av näringslivsögonblicken som berör det som brukar tillskrivas den svenska ledarskapsmodellen, alltså ett inlyssnande ledarskap som låter alla vara med och fatta beslut.

Visst, här finns modellens flaggskepp – som Ikea, Saab och Hennes & Mauritz – representerade, men också flera ögonblick som berör ett mer entreprenöriellt ledarskap eller jämställdhet.

Att Riv pyramiderna, som ligger överst på listan, blev en sådan omedelbar framgång när den utkom 1985 berodde dels på att Jan Carlzon redan var en känd chef i svenskt näringsliv, omtalad för att ha lyckats vända förlusttyngda SAS till vinst.

Dels på att han lyckades fånga strömningar i tiden.

”Jan Carlzon formade sin ledningsfilosofi i en brytningstid. Allt fler började tala om att påverka människors värderingar för att forma starka företagskulturer.

Tidigare hade det kretsat kring själva produktionsapparaten”, säger Ingalill Holmberg, professor vid Handelshögskolan i Stockholm, som för sju år sedan skrev förordet till en utgåva av Riv pyramiderna.

De ledare som har varit betydelsefulla vid brytpunkter är inte nödvändigtvis starka ledare i klassisk mening. De har en personlighet och kompetens som passar just där och då.

”Jag har en känsla av att det går igen i alla ögonblicken. Det finns en kontext till de här händelserna som ledarna har varit duktiga att ge röst åt”, säger Ingalill Holmberg.

En framtida lista över vik­tiga ledarskapsögonblick kan mycket väl innehålla mindre politik. Just nu handlar politik om att vara förvaltande.

”Det blir ett försiktigt ledarskap. Vi kommer förmodligen att få se en försiktig valrörelse, ingen vill riskera något”, säger Jenny Madestam.

”När man talar om svensk politisk kultur är den förnufts­orienterad. Det gör att vi för­väntar oss att ledarna ska vara förnuftiga, inte gå på känsla och intuition.

Därför har personer som Olof Palme, som ju var emotionell i sin framtoning, blivit förebilder.”

Hon nämner Håkan Juholt och Gösta Boman som andra exempel.

”I dag söker partierna personer som inte kan uppröra. Det får inte uppröra internt, inte uppröra media, inte uppröra väljarna. Man vill inte ha för mycket ideologi, man får inte tala om systemskifte eller klasskamp, till exempel. I det långa loppet riskerar det att skapa ett väldigt idéfattigt ledarskap, vilket är motsatsen till ett politiskt ledarskap”.

Vill du läsa mer?

Köp boken 100 ögonblick som förändrade ledarskapet i Sverige
(läs mer om boken genom att klicka på länken).

Beställ boken här: